Leva med intention

Nytt år, nytt decennium, nya löften, nya tag. För vissa mer eller mindre nytt liv. Det nya för 2010 i mitt liv är att det ska vara sockerfritt i möjligaste mån (startade till och med en Facebookgrupp för ändamålet!). I övrigt kör jag på i spår som redan fanns där under 2009. Det innebär att jag fortsätter med träningsorgierna på gymmet, och fortsätter att välja bort suparfesten på lördag för träningspasset 11.30 på söndag... Ingen större förlust, för vad ger störst tillfredsställelse? Tom plånbok och bakfylla, eller endorfiner och en sjysst midjelinje?

2009 var året då jag insåg vad jag vill ha ut av tillvaron helt enkelt. Fram tills dess har jag egentligen mest kört på. Utbildningar hit och dit, jobb, danskarriär... Jag har tagit mig för olika projekt, och det har rullat på. Men ingenstans fanns någon övergripande plan, eller några tydliga riktlinjer för vad som var meningen med det hela. Jag har alltid varit mångsysslare, och hållit många bollar i luften, så jag har alltid varit ganska stimulerad på det hela taget, och alltid haft några spännande mål att se fram emot och erövra. Ja, själva klättringen är egentligen mer intressant för mig än toppen. När jag är där, kul, men sen tittar jag strax mot nästa topp igen. Utmaningar är livets krydda. För mig är det så.

Under 2009 landade Den Stora Helhetsbilden. Jag började fråga mig vad jag saknar i tillvaron, och vad som är viktigast för mig att ha och uppnå. Vad får mig att ticka och vad ger mig mest belöningsvärde när det är åstadkommet? Inga av dessa frågor hade svar som innehöll det jobb jag hade, och därför kom nedskärningarna och min uppsägning som en välkommen spark i baken. I takt med NLP-utbildningen jag gått under 2009 fortskred kom fler och fler frågor, och fler och fler svar på dem, och till slut stod det glasklart att jag skulle jobba med att utveckla människor och grupper. Det är det jag är bäst på, att få andra att öppna upp, växa och blomstra. Jag har alltid ägnat mig åt det i olika former, och har faktiskt nått stora framgångar inom området. Att inse att det är det som dessutom ger mig så mycket tillbaka när jag ser tillväxten och framstegen gjorde valet enkelt; det är det jag vill ägna mig åt.

Att ha insett vad som är min stora drivkraft har frigjort så mycket inom mig. Jag har kunnat ge livet en riktning som för mig mot mina egna mål, istället för luddigt formulerade koncern-mål, vars praktiska innebörd aldrig egentligen kommuniceras. Jag vet vad för effekter jag kan åstadkomma, och vilken nytta jag kan göra för mina kunder, samtidigt som jag i detta kan behålla det som är utvecklande och roligt för mig själv.

Nu invänder säkert någon att "Man kan inte ha kul jämt.". Det är alldeles sant. Men att lägga upp sitt liv så att grundtonen är positiv och givande för en själv har solklara poänger. Jag tror att alldeles för många låter bli att fråga sig vad de egentligen vill. Några av ren lättja, några är nöjda som det är och några vågar inte för tänk om det jag har nu inte är det jag VILL ha? Att våga välja om det vi har, eller välja till något nytt när det känns så, eller välja bort gammalt, behåller oss sanna mot oss själva och ökar chanserna för att vi ska må bra och vara nöjda. Att inte välja friar oss inte från ansvaret för våra liv, men blir ett ickeval som cementerar det vi har idag. Gör man det man alltid gjort, så blir resultatet detsamma som det alltid har blivit. 1+1=2, oavsett vilken veckodag eller vilket år det är, och det spelar ingen roll om du vill att det ska bli 3 eller 16. Vill du ha något annat än 2, så behöver utsagan ändras så att den passar det du vill ha.

Vad vill du ha i ditt liv? När du uttalat det, så är du redan ett steg på väg.

Positivt tänkande förlänger livet

Aftonbladet refererar kort till en undersökning där man sett att glada lever längre, och att pessimister fick hälsopåverkan i klass med för högt blodtryck. Studien som utförts på kvinnor i medelåldern visade att när övriga riskfaktorer som rökning, vikt etc. räknats bort så kvarstod pessimism som hälsorisk. Egentligen knappast någon överraskning, men med det i tankarna kan vi alla välja så mycket glädje vi kan inför och under 2010. En fantastisk vägledning i att lära sig positivt tänkande om det inte kommer automatiskt är boken som heter just "Att välja glädje" av Kay Pollak. Sedan finns givetvis en uppsjö böcker som alla syftar till att förutom berika sina författare ge oss vackrare tankar och ett bättre liv. Pollaks bok briljerar enligt mig i sin enkelhet, och att läsa den lite då och då gör att tankarna nöts in.

Lyckobloggen på DN refererar också till denna härliga bok. Den börjar bli en klassiker i sitt sammanhang, och jag har använt den i stresshantering för klienter i flera år. Andreas Rolfer, som skriver Lyckobloggen, har på ett enkelt och kortfattat sätt summerat essensen i boken och fått ner grundidén till enkla tips på vägen som man kan ta till sig redan idag. Läs bloggen, läs gärna boken också, och ta chansen att må bättre. Magi? Nä, inte mer än det vi alla har inom oss, det vill säga förmågan att påverka våra tankar, och våra liv.

Vad hade du gjort om du visste att du skulle lyckas?

Ställ frågan till vem som helst; "Vad vill du helst av allt ägna dig åt?". De flesta har inget färdigt svar. Och när svaret väl kommer så är det antingen redan nedskalat av diverse tankar kring vad som är möjligt och inte, eller så uttrycks också dessa tankar direkt i anslutningen till det man säger att man vill. "Jag vill [valfri aktivitet], men [valfri förklaring till varför det inte kommer att gå]...". Detta kryddas ofta med en liten föreläsning om hur verkligheten ser ut.

Vi är alltså i allmänhet helt otroligt bra på att begränsa oss själva och våra möjligheter, och oftast gör vi det redan på tankebasis. Vi beslutar oss för vad som för möjligt eller inte utifrån en relativt snabb tankekonstruktion. Vi kallar ofta den tankekonstruktionen för verklighetskoll. Frågan är vem som bestämmer över vår verklighet? Men är de parametrar du listar som hinder verkligen huggna i sten?

Vad händer, om du leker med tanken att du inte kan annat än lyckas? Framgång är ditt enda alternativ som resultat. Du kan inte misslyckas. Vad skulle du göra då? Med 100% garanti på att lyckas, vilket projekt hade du tagit dig an, och vad för dröm hade du tagit till dig och förverkligat? Nej, lyssna inte på "Men..." den här gången. Du kan bara lyckas. Vad gör du? Skriv ner det du kommer på. Detta är din dröm, ren och obefläckad av självkritik och nitisk "realism".

Nu har du din dröm på papper. Nu är det dags att koppla på verklighetsanalysen. Vad är det som egentligen hindrar dig från att nå din dröm? Var ärlig mot dig själv. Många av dina hinder är sannolikt tankar om hur det bör förhålla sig mer än vissheten om hur det egentligen ligger till. Knepet är att vaska fram de reella hindren, och se hur man kan bearbeta dem. Hindren som finns i våra egna tankar finns ju bara där, och när vi talat om för oss själva att de inte är sanna, så slutar de existera.

Att tänka framgång är att rita upp sin karta för just framgång. Att ta sikte på målet istället för hinder ger oss en styrriktning och då vet vi vart vi är på väg. Då vet vi också om de val vi gör på vägen för oss i rätt riktning, eller om vi behöver korrigera. Det vi fokuserar på växer. Du väljer, ska målbilden eller din uppfattning om hindren få dominera dina tankar? Det bästa är att det konstruktiva alternativet också är det roligare att leva med. Win-win, alltså.

"Obstacles is what you see, when you lose sight of the goal."

Den goda intentionen

En viktig del i att leva ett framgångsrikt liv, oavsett vilket område man applicerar det på, baseras i någon form på att man har goda relationer med sin omgivning. Relationer i sin tur bygger på att förstå varandra, och att vilja förstå.

Jag har ibland hävdat att de flesta förhållanden som går i kras, och de flesta krig som bryter ut, är slutresultat av en ovilja att försöka förstå den andra parten. Vi hävdar gärna vår rätt, och att vi har rätt, till det bittra slutet tills konflikten eskalerar till någon form av drastisk handling, som separation, destruktiva beteenden eller väpnad konflikt.

Inom NLP finns ett antal grundantaganden, varav ett är att det för varje handling finns en god intention bakom. Åtminstone börjar det med en tanke på något positivt man vill uppnå med sin handling. Denna intention är inte alltid given för den andra, eller ens acceptabel eller försvarbar i de lägen där den faktiskt är uttalad eller framgår tydligt. Men lek med tanken. Allt din omgivning tar sig för syftar i grunden till något gott. Få människor har som primär agenda att jävlas med andra. Jag skulle nästan kunna sätta egendom och kroppsdelar på att det finns en högre tanke bakom det som för oss ter sig som "att jävlas med oss".

Vi behöver inte alltid förstå, eller ens acceptera, andras intentioner, och vi kan ha synpunkter på handlingarna som följer dessa. Men för vår egen, och våra relationers skull, så är det till hjälp att ha som bas i sina tankar "det finns en god tanke bakom detta". Den tanken kommer att forma vårt sätt att resonera kring vår omgivning. Den kommer att tagganer våra negativa responser på det vår omgivning gör i många lägen. Och den kommer att göra vår tolkning av olika situationer mer positiv. I slutändan leder detta till att vi upplever omvärlden mer positivt. Och därför kommer vi att bete oss mer positivt. Om du inte tror mig, så testa under en period. I sämsta fall har du tänkt positiva tankar om människor "i onödan". I bästa fall förbättrar det din förståelse för människor i din omgivning, och förbättrar dina relationer.

Framgångsrika Relationer

Ikväll gästade jag Framgångsrika Relationer, som bland annat är ett affärsnätverk för egenföretagare. Det är den delen som jag intresserat mig för i alla fall. Så min premiärvisit var ikväll, och jag slöt mig till truppen på Lotus Bar på Linnégatan 47 (VILKEN LOKAL!!!).

Första intrycket blev verkligen bra. Lokalen var, som sagt, fantastisk. Buffén var fräsch och mätt blev man. Och jag träffade många intressanta människor att prata med under aftonen. Av någon anledning lyckades jag placera mig vid ett bord med frisk- och hälsovårdsfolk ur olika fack, så vi hade mycket att prata om.

Pratade med en tjej om vikten av att få öva sig i att sälja sig själv. Alltså, inte en produkt, såsom bil eller grillvante eller bok, utan säljet när man själv är produkten. Tjänstesektorns sälj är ju att sälja sig själv, man själv är produkten och en gigantisk del av varumärket. Kom på under samtalet att det vore intressant att försöka få ihop dels grupper där den som känner behovet får öva sig i att presentera sig på 30 sekunder, och på 3 minuter. De magiska talen av vad man har i tid. 30 sekunder är hisspresentationen, 3 minuter är vad vi har på oss att fånga eller torska när vi möter nya människor.

Tänkte också att det vore riktigt roligt att testa fokusgrupper för olika typer av marknadsföring inom nätverk. Så t ex om någon vill sälja webblösningar via en hemsida kunde man samla en grupp som kunde dels spåna på vad sådana tjänster skulle behöva innehålla, och kanske kunde titta på t ex olika layouter eller texter till reklamblad/hemsidor och kommentera utifrån vad som hade fått dem på kroken. Kanske finns dessa funktioner redan i något av nätverken, kanske inte. Ska undersöka vidare.

Fick också tips om Business in Heart, ett kvinnligt affärsnätverk, som nu också finns i Göteborg. Detta ska också undersökas.

I januari ska jag besöka FR igen. Sedan får vi se om jag blir medlem fullt ut. Det verkar lovande i alla fall efter första varvet.

Att vilja är att kunna, vilket skulle visas

Jag har en bekant som i helgen ska tävla i Luciapokalen. Hon väger ~60kg idag, och är något av det mest komplett tränade jag sett. Hon springer och lyfter skrot, och det syns på henne, minst sagt.

Varför är detta så anmärkningsvärt att jag vill blogga om henne? Jo... I juni 2003 vägde hon 86kg. Alltså, hon var kraftigt överviktig och hade någon sagt då att denna tjej inom några år kommer att ha rutor på magen, springa marathon och tävla i Lucia-pokalen, så hade detta påstående mötts med gedigen skepsis.

MEN! Hon gjorde det. Hon övervann alla de psykologiska spärrar vi gärna bygger kring oss själva för att slippa ta tag i våra livsstils- (eller andra) problem. Hon övervann vanans makt, och skapade sig nya vanor som ofelbart ledde mot hennes målsättning. Någonstans insåg hon att hon ville förändras SÅ MYCKET, att alla försvar slets i bitar, och idag är hon en supervältränad tjej som utstrålar energi. Ursäkter ledde aldrig någon till toppen. Beslut och handling, däremot, har lett många dit.

Hon är en ständig påminnelse för mig om att det går om man vill. De flesta "det går inte" betyder egentligen "jag vill inte lägga den energi som krävs". Så gott som alla säger att de "borde" äta nyttigare och motionera. När det kommer till kritan så är den där fikabullen viktigare. TV-kvällen är mer attraktiv än promenaden, eller passet på gymmet. Det är okej om det är så, om man accepterar att det är ett val man gör. Väljer man, på allvar, att ta tag i sin livsstil, så kostar det tid och energi. Fokus och vilja. Vi kan om vi vill.

Så, när vill du förändra din livsstil?

Våga vara obekväm och bli lycklig på riktigt

DN har en jättespännande "artikelserie" med filmklipp om lycka. Den första jag såg handlar om vilka regler vi sätter upp för oss själva för att "ha rätt" att bli lycklig. Särskilt lyfts regeln "vara andra till lags" upp som ett stort problem. Victor Wennerholms recept på att bota "till lags"-sjukan är "Gör mer roligt och mindre rätt.". Jag tror verkligen att han har rätt. Mia Törnblom konstaterar i ett annat klipp att vi glömmer att behandla oss själv som om vi var en person vi tycker om. Ungefär som när man ber människor lista de fem viktigaste personerna i sitt liv, och de allra flesta inte har med sig själv på den listan. Ytterligare ett intressant klipp är med NLP-coachen Stefan Pettersson, som förklarar hur man kan lura hjärnan till att tro att vi mår prima.

En stor del av det arbete jag lagt genom åren på temat "stärka mina medmänniskor" (vänner, familj, patienter, elever och klienter...) har handlat om att våga ta plats, ta för sig och inte vara så rädd för att använda meningar som "Jag vill [valfritt tema]..." och "Jag vill inte [valfritt tema]...". Många ser det som ett oöverstigligt hinder att uttrycka sin åsikt; "Någon kan ju tycka annorlunda eller ha konflikterande önskemål.". Detta är något vi behöver komma över om vi ska bli lyckliga på riktigt.

För mig började tanken på att coacha andra med att jag noterade ett stort behov av att våga tycka, tänka och känna som man faktiskt gör, och ställa krav för egen räkning. Jag tror att jag har ett liv av arbete att uträtta på den fronten. Det är med glädje jag tar mig an det som finns att göra där. Det är det jag är absolut bäst på. Någon kallade det "bitch-coaching". Det är ett ganska bra namn på det hela. Våga bli obekväm är ju temat.

Jag utmanar dig till obekvämhet. Törs du?

Lokaljakt både roligt och intressant

Om man bortser från travandet i Göteborgs mest praktfulla novemberväder så är det faktiskt väldigt roligt att leta lokal. Har hittills hunnit spana in ganska många ställen, och sett många olika typer av rum till varierande priser. Priset är givetvis en viktig *!* avgörande faktor för vilket kontor man KAN hyra in sig på. Men magkänslan, denna svårkvantifierbara variabel, spelar nog störst roll efter priset. "Nästan rätt" är inte "rätt", lika lite som "nästan träff" på skjutbanan ger guldserier. Plånbok och mage ska alltså samverka och till slut komma fram till var man ska parkera sin verksamhet. Det är väldigt spännande när man går runt att se hur olika företag "bor", och vilka mer eller mindre innovativa lösningar som finns för inkvartering. För att inte tala om vilka fantastiska lokaler det finns i denna stad. Tittade på ett ställe igår, där de hade ett "loft" med arbetsplatser och rum i en fantastisk lokal med högt i tak och stor glasfasad. Tyvärr hade de inget eget rum att hyra ut till mig, och det är svårt att ha coach-samtal i ett kontorslandskap. De hade också den gulligaste inredningsdetaljen; en liten kelen vovve som hälsade mig välkommen när jag klev in. hade jag fått korn på en sådan lokal som de hade hade jag lätt hyrt den och annonserat efter "roomies". Säger bara WOW!

Idag tittade jag på ännu en supercharmig lokal, som jag verkligen, verkligen, verkligen, vill flytta in i. Läget är perfekt, prisbilden aptitlig och de andra som jobbar i lokalerna verkar hur trevliga och välkomnande som helst. Oavsett om ditt sätt att önska lycka till är att hålla tumme, göra korstecken, offra en get/duva/etc. eller bränna diverse örter, gör det NU! Jag vill verkligen flytta in där. Återkommer om hur det gått med den saken inom kort.

Varumärkestango och universitetskontakter

Idag har jag nätverkat mig nästan sanslös. Men det har varit en otroligt spännande dag. Lunchen spenderades med MiG och Kaj Runelund på lunchseminarium om varumärken på Världskulturmuséet. Många spännandse tankesvängar blev det, och mitt egna varumärke började få tydligare form för mig. Inte så att jag inte vetat vad jag vill eller hur jag vill göra det, men när vi fick uppmaningen att se vårt varumärke stega in genom dörren så landade mycket. Jag SÅG det jag ville förmedla på ett helt nytt sätt. En på alla sätt inspirerande lunch var det. Och en eloge till Kaj som klarade av att hålla en skara människor vakna direkt på lunch. Det är icke alla förunnat. Men han hanterade sitt ämne med humor och en massa härliga knorrar som fick mig att konstant tänka till och tänka om, och fnissa. Kaj har skrivit en bok som heter Varumärkestango, som innehåller godbitarna från dagens föreläsning, och en massa till. Jag tänkte under föreläsningen att många företag skulle behöva boken, och Kaj.

Eftermiddagen vigdes åt representanter från både Göteborgs Universitet och näringslivet på Handelshögskolan. Det blev en rad inspirerande föredrag om att driva företag och att starta nytt, samt hur man kan tänka kring strategisk utveckling av sitt företag. Jag var särskilt imponerad av tjejerna som driver NOOM, ett designföretag som startades med endast en vilja att driva och ett gäng idéer som startkapital. Dessa driftiga designingenjörer avslutade sin presentation med en träffande mening;

"Sometimes you just have to jump, and grow your wings on the way down."

Det är sann entreprenörsanda, det!

Hur agera

Igår var jag på ett spännande seminarium som anordnades av MiG. Det hette "Hur agera?" och leddes utav Peter Wanselius och Anna Hallström, båda skådespelare med flerårig erfarenhet av att just agera i olika situationer.

Konceptet och budskapet var enkelt; tro på det du gör och var äkta. Och se framförallt till att ha koll på din övergripande agenda; vad vill du ha sagt och varför? Och så fick vi "To do" och "Don't". vilket alltid är bra att ha med sig.

3 timmar satt vi i en klassrumsliknande lokal med sådär ventilation, men jag gäspade inte en enda gång! Skrattade mycket gjorde jag däremot. Speciellt när Annas Brysselbrutta "Susanne" gjorde entré med sina studsbollar. Magknip på den! Presentationsteori har aldrig varit roligare!

Kul frukost med MiG

Fredag morgnar spenderar jag numera oftast på frukostmöten med MiG. God frukost, inspirerande möten, och spännande berättelser om olika företag eller olika teman. Förra veckan skrattade vi så vi grät när Donnie Lygonis på ett mycket illustrativt sätt inspirerade oss till ökad kreativitet på Ullevi Lounge.

Imorse skrattade vi igen. Frukost med gudomliga frallor, goda fruktiga juice och fruktfat toppades med stand-up-komedi i Niklas Anderssons skepnad. Var? På Parken på Vasagatan 43. Mycket trevlig miljö för frukost!

Alltså... Jag har någon gång i mitt liv vaggats in i att "business is boring". Att affärskopplade saker innebär gubbar i kostym och torrsnack om börskurser och nationalekonomi. På frukostmötena börjar den bilden luckras upp rejält. Det är blandade åldrar, blandat med kvinnor och män, och idag pratade vi bland annat om resor och olika standarder på boende och fortskaffningsmedel utanför Sverige vid mitt bord. Alltså, business är i högsta grad socialt. I andra hand torra fakta.

Ny världsbild: business är KUL! På riktigt. Det är ROLIGT att nätverka, att träffa nya människor, höra vad de sysslar med och se vilka som känns spännande att komma ihåg lite extra för framtiden. Och det är jätteroligt att gång på gång få nämna vad man själv är bra på. Som en självhypnosskiva för positiva affirmationer, fast IRL. Och med chans till lönsamma spin-off-effekter förutom ego-boosten.

Nästa fredag är det dags igen. Tills dess hoppas jag ha fått mina nya visitkort att dela ut också.

Hur svårt kan det va'?

En av mina största inspirationskällor någonsin (bra marscherat för övrigt till den posten på så kort tid, Jenny) brukar alltid säga "Hur svårt kan det va'?". Jag tycker verkligen om det sättet att tänka. När jag för snart två år sedan började skissa på min första dansfestival med internationella gästlärare så var det ungefär så jag tänkte. Jag hade aldrig arrangerat något i hela mitt liv, men bestämde mig för att ta hit två av mina favoritlärare från USA. Sagt och gjort. I oktober förra året slog jag upp portarna till Sveriges första Gothic & Tribal Bellydance-festival, GothlaSE. Eventet sålde ut och gick runt med lite marginal dessutom. Jag slet förstås som ett litet djur med att arrangera det hela, men det GICK! Poängen är att jag fick en idé, och genomförde den, med finfina resultat. Sådär av bara farten körde jag en lite mindre festival i våras som också blev större och mer välbesökt än jag räknat med, och nu i oktober ännu en stor internationell historia med sexsiffrig omsättning. Återigen slutsålt, och otroligt fin respons från lärarna som deltog, eleverna och publiken vi hade på showen. Så, hur svårt kan det va'?

Så tänker jag också nu när det är dags att stå på egna ben. Uppenbarligen finns det resurser i mig, eftersom det ploppar upp lite saker i mina spår, som festivaler till höger och vänster, lite implementering av nya dansstilar i Sverige, lite internationell danskarriär, och så vidare. Det sägs att jag har ett svårparerat driv som smittar. Det där drivet måste jag kunna använda till att driva mina idéer och få dem att gå runt, har jag räknat ut. Det kan liksom inte bli fel.

Hur svårt kan det va', är den stora frågan. Verkar inte alltför svårt. I alla fall är konceptet enkelt. "Ta din idé och kör på den!" är en bra sammanfattning av det hela. Idag hade jag hjälp av coachen Sebbe med att strukturera upp det sista av tidsschemat för det hela också. Nu har jag storyboards, en tidslinje, en vilja av stål, tonvis med finsk Sisu och snart all tid i världen att fokusera på exakt det jag vill och ska göra tills vidare med mitt liv. YAY!!!

Ingenting är omöjligt

Fastnade just i tankarna kring min favoritslogan ur reklamens värld (Adidas, orden uttalas av Laila Ali):

Impossible is not a fact, it's an opinion.

Smaka på den. Vad betyder den för dig? Någon kanske tänker "Men ALLT går inte att uträtta!". Det är sak alldeles korrekt. Man kan inte köra från Göteborg till Stockholm på en liter bensin (än). Sannolikheten att jag slår Tiger Woods i golf är minimal. Men sättet att tänka är viktigt för den som vill nå extraordinära resultat inom sitt område. Skulle jag stenhårt tro att jag kunde slå Tiger skulle jag säkert komma ganska långt ändå, förutsatt att jag också vidtog de åtgärder som krävs för de önskade resultaten (börja andas golf istället för luft och träna golf jämt istället för gym och dans...).

Den som vill utmana sina egna begränsningar, och nå framgångar de flesta inte ens vågar drömma om måste utmana konventioner och sina egna och andras idéer om var gränserna går. Som många skulle säga "Dumheter!" åt. Kanske skratta åt i smyg, eller till och med rakt i ansiktet på den dumdristiga. Tro KAN försätta berg, och att inse vidderna av detta gör att vi kan frigöra oss från begränsningar som tidigare fjättrat oss vid en lägre prestation än vi egentligen är kapabla till.


"Fantastisk" har en enda riktigt stor fiende. Nej, det är inte våra gener, våra extrakilon, våra mediokra skolbetyg, eller vad vi nu kan tänkas skaka fram för idéer om varför vi inte är fantastiskt bra på [valfri förmåga] eller [annan valfri förmåga]. Den största fienden är "bra". Japp, så är det. När vi är eller har det "bra" tenderar många av oss att låta oss nöja. I samma stund som vi slutar sträva mot stjärnorna har vi klivit av vägen till "fantastisk". Inte för att "bra" inte är nog, eller just exakt det många vill ha och behöver. Men det finns ett stort antal som aldrig vågade eller orkade utmana sig det där lilla extra och verkligen ta tillvara på sina resurser.

Jag för varje vecka en dialog med mina danselever om att inte begränsa sig själv mer än absolut nödvändigt. Säg inte "Jag ska försöka..." utan säg "Jag ska...". Säg inte "Det här är svårt, vet inte om jag kan..." utan säg "Det här blir en spännande utmaning som kommer att lära mig massor...". Säg inte "Jag är dålig/inte så bra/usel på det här...", utan säg "Jag har inte tränat tillräckligt på detta (än).". Min stora önskan är att de alla ska finna sin fulla potential och utveckla den. Inte låta Jante eller andra vanföreställningar om var gränserna för deras förmåga ligger råda, utan att utmana dem och testa dem, för att själva se vad de faktiskt kan. Varje glatt överraskat ansikte är värt alla timmars jobb med att övertyga dem om deras potential. Och få dem att lyssna mer på Laila än Jante.

Impossible is nothing. Kom ihåg det. Se det som en utmaning, en kallelse till excellens och fantastiska prestationer. Vad är roligast? Att bli "nästa bäst" eller "bra", och veta exakt vad man inte gjorde för att komma den sista biten till toppen? Eller att faktiskt ge järnet och skörda de söta frukterna av framgång..?

Framgångsrik själ bor i sund kropp

Spenderade just en härlig timme på gymmet. Kan inte tänka mig särskilt många bättre sätt att inleda en vecka på än att med liv och lust fokusera 100% på den egna kroppens upplevelser av hårt arbete. Det märks så tydligt att kroppen älskar rörelsen. Den tycker om att ta i. Det tycker om att kunna ta i allt mer ju hårdare den jobbar. Och själen som bor i den tycker om att känna lugnet och koncentrationen som uppstår till exempel när 70kg läggs på axlarna och knäna ska böjas och sträckas.

Att träna ger energi. Det är ett fantastiskt sätt att "blåsa rent rören". Det är ett underbart sätt att känna sig nöjd och avslappnad. Det är en stund där bara den egna kroppen och knoppen betyder något. Full koncentration här och nu, och en skarp blick mot de mål man satt upp. Detta förbereder oss för livet utanför gymmet lika väl som det ger oss en stark, smidig och välmående kropp (som dessutom bara blir snyggare och snyggare PÅ KÖPET!!!). Man lär sig att inte ge upp för att man hade en lite sämre dag, eller en svacka, utan biter ihop och kommer igen. Kroppen lär sig att arbeta och slappna av, och lär samtidigt sinnena detsamma.

Att vilja och våga satsa, och att komma igen efter motgångar är några av framgångens viktigaste beståndsdelar. Att inte ge upp, att sträva mot sina mål (som man givetvis tänkt igenom och verkligen, verkligen, vill uppnå) är det som krävs. Ingen råkade nå bergstoppen av en olyckshändelse, utan alla som nådde dit gjorde det som ett resultat av förberedelser, målmedvetenhet och fokuserat arbete. Det bästa är att kan någon annan kan jag. Och du. Och vem som helst. Bara vi bestämmer oss. Träning hjälper oss att bestämma oss, och orka hela vägen fram. Win-win-win. Gymmet, nästa!

Målet: Inspirera till excellens

Det börjar bli hög tid att formulera vad det egentligen är, mer konkret, som jag ska ägna mig åt nu när jag ska ut och verka helt på egen hand och på eget bevåg.

Inspiration är ledordet. Målet är att inspirera klienterna till att finna det bästa i sig själva och använda det på ett ändamålsenligt sätt för att må sina mål. Jag vill se mina klienter utmana sig själva och växa på vägen när de övervinner sina hinder, och få vara deras stöd och guide på denna spännande resa.

Hur detta ska gå till? Individer, helt vanliga privatpersoner, -sons, ringer eller mailar och ber mig boka in en tid för ett inledande samtal för att de behöver hjälp på vägen inom karriär, relationer eller livsstil. Eller för att de behöver hjälp med att veta vad de egentligen vill ha ut av livet och tillvaron. Vi sätter upp ett antal tillfällen för coaching-samtal, och betar av problemområdet/na tills klienten är nöjd och har kommit vidare på önskat sätt.

En annan kategori som jag kan erbjuda vägar framåt är företag. Ge de anställda en workshop i hur man kan använda "Det är inte hur man har det utan hur man tar det." rent praktiskt för att må bättre jobbet själv, samt öka den allmänna trivseln. Både chefer och anställda som känner att de drabbats av låsningar och idétorka är mer än välkomna att lösa dessa knutar med mig som stöd. Och jag besitter betryggande nog arbets- och organisationspsykologisk kompetens, och kan bistå med lösningar på både beteendenivå för individ och grupp, samt på mer övergripande plan utifrån organisationens profil och behov. För de mer lättsamma men viktiga tillfällena kan jag tillhandahålla workshops för teambuilding eller idé-boost. Eller varför inte en lunchföreläsning, eller en halvdag, på temat hälsa och livsstil, och vad vi kan göra var och en för att komma på spår.

Ja, det finns att göra. Nästa steg för mig är nu att skissa upp ett produktblad och visitkort. Beställningen går iväg i samma sekund som Bolagsverket behagat svara på min ansökan om namnbyte och tillägg av bifirma. Just nu har jag sysselsatt mig med att jaga nyttiga nätverk på nätet. Tips, någon? Eller kanske någon som har tips på sajter där man kan marknadsföra sig gratis eller billigt?

Storyboarding och röstträning

Idag har jag testat en ny häftig teknik för att vaska fram vägen till framgång; Storyboarding. Vår lärare Jenny gick igenom denna metod med oss i eftermiddags på NLP-kursen, och för mig blev resultatet revolutionerande. Inte för att jag lyckades plottra ner alla mina tre storyboards som jag ville ha på studs, men för att de två jag fick ner gjorde det fantastiskt enkelt för mig att se vilka mina nästa steg ska bli. Och stegen efter dem följer i rutornas ordning, precis som i en julkalender. Framgångsrecept beställt, och levererat! Nu gäller det att ta tag i dessa "ruta 1" som jag ritat upp. Så enkelt, känns som att jag verkligen inte kan ha några ursäkter nu när kartan är ritad, och det enda som saknas är adekvat handling. Hur kul skulle det kännas att säga efter en månad att "Jag har ännu inte fått tummen ur."? Nä, precis, inte alls, så det kommer inte att hända!

Jag hittade för övrigt idag ännu ett spännande område att leka med, där jag faktiskt inte varit och tassat tidigare; rösten. Jag använder mitt ansikte och min kropp i dansen för att uttrycka olika saker, men rösten använder jag varje dag och ändå har inte tanken på att vårda och träna den slagit mig alls... Förrän nu. Ska ta och beställa en av Jennys röstträningsskivor imorgon!

Titel: Inspiratör

Jag har länge funderat över hur jag ska sammanfatta det jag är bra på. Till sist slog det mig att jag inom alla områden jag verkat hittills fått höra att jag inspirerar andra. Att jag får andra att
bryta sig genom sina barriärer, att vilja och våga bli och göra mer än de tidigare trott var möjligt. Nu ska jag göra något konkret, och framförallt eget, av denna förmåga. Som coach och föreläsare
kommer den att vara till stor nytta. Det är redan en tillgång i rollen som danslärare och som sjukgymnast, och har hjälpt mig i rollen som lärare i olika sammanhang. Det är ju så roligt att se när ljuset tänds inuti någon, och att få bidra till det är alltid en boost. Nu är tanken att förutom att fortsätta lära ut dans inspirera andra på heltid, både genom föreläsningar, kurser, workshops och coaching inom livsstil, relationer och arbetsliv/karriär samt mental träning.

Idag återupptog jag förresten också jakten på en lokal för min verksamhet. Behöver den rätt så snart, eftersom jag blir på egna ben efter nyår. Ett litet kontor med utrymme för att ha samtal står på önskelistan. Gärna i ett kontorshotell av något slag, eller att jag hyr ett rum någonstans där min verksamhet skulle passa in i 'ekologin' för företaget. Hellre mys än flash, om man får vara lite kräsen (det är jag iofs oavsett...).

Mera NLP incoming

Idag börjar ännu en vecka av kursen som jag insett har förändrat min syn på mig och min tillvaro något ofantligt. Efter år av mental dvala känns hjärnan återupplivad och jag känner mig inte bara hungrig och svältfödd på nya utmaningar, utan också i högsta grad redo att ta mig an dem.

Mina lärare på denna kurs kommer att finnas med mig länge som människorna som visade mig vägen till mina resurser och fick mig att tro på deras tillräcklighet igen. Att vara omringad av ett gäng kursare som också är mitt i förändringar i sina egna liv, och som vågar gå vidare mot dem, genom dem, är otroligt inspirerande. De peppar, lockar, pockar och sporrar till att våga. Det är en härlig gemenskap med bonuseffekter. Alla borde förunnas en tid med människor som dessa.

I veckan har jag lovat att presentera produktbladet för min nya business för en kursare, och jag vet att hon bad mig om det för att hjälpa mig att få ändan ur vagnen. Nu blev jag förvisso stjälpt ur vagnen, men tänker använda den energin som frigjordes i processen till att närma mig mina egna mål.

Ännu en gång reflekterar jag över att jag kanske borde vara orolig över framtiden. Efter februari har jag ingen försörjning spikad eller klar. Men jag känner mig lugn. Jag vet att jag är envis nog att klara mig oavsett vad som händer med tillvaron. Och faktiskt är det mer spännande än oroande att det nu är upp till bevis på den fronten. Min mor glömde lära mig innebörden av "kan inte", och mina underbara lärare på NLP-utbildningen har hjälpt mig att damma av mina resurser. Dags för The Rise of Callisto (såg förstås The Rise of Lycans i helgen, därav den 'poetiska' referensen).

Framgångstankar

Det här är första inlägget på min nya blogg. Det känns väldigt spännande att påbörja denna blogg, då den samtidigt symboliserar ett stort steg i min tillvaro; det vill säga jag ska stå på egna ben nu efter ett antal år som fast anställd.

Min blogg ska handla om att må bra och vägar till personlig lycka och framgång. Att ha hänvisats till detta steg i mitt liv är det viktigaste steget mot min egna lycka. Jag har länge känt mig vingklippt, och plötsligt står alla dörrar öppna för mig. Det är bara att hugga in. *!!!*

Nu är det helt upp till mig själv. Jag ska sälja tjänster inom utbildning, workshops/föreläsningar och coachning. Områdena jag verkar inom är mental träning, livsstil, karriär, rehabilitering, stresshantering, arbetsmiljö, kommunikation och relationer, privat och inom arbetslivet.

Jag blir min egna chef, min PR-ansvarige, min IT-strateg och min personalchef. Det känns jättespännande. Ingen att klaga eller skälla på när saker går snett alltså, men ingen heller som håller igen.

Det här är det bästa som hänt mig någonsin, att jagas ut på denna resa, som jag egentligen väntat på att göra. Nu gäller det att hitta vindarna som styr skutan i rätt riktning. De första stegen är nu avklarade. Nästa blir visitkort, få upp hemsida och trycka upp små produktblad för mig själv. Det här är verkligen kul på riktigt. Jag vältrar mig i allt jag är bra på och kan ta betalt för. Om inte det skulle höja humöret, så vore ju något snett, eller hur?

Nu som sagt, full fart framåt. Håll tummarna. Och hit med alla tänkbara uppdragsgivares namn och kontaktuppgifter.