Vissa människor verkar gå genom livet med ett leende. De ser fram emot varje ny dag som en gåva och kan knappt bärga sig tills de får kliva upp och erövra Den Här Dagen. Den som fastnat i ett vardagslunk där rutin har ersatt passion undrar givetvis om det ens kan stämma att någon kan gilla sin vardag. En del minns knappt när, om någonsin, de känt lust och glädje över sin tillvaro. Vad är hemligheten?
Vilka skillnader finns mellan dessa två grupper av människor? Båda existerar, givetvis precis som yin och yang, med en bit av båda kategorierna i sig. Väldigt få vantrivs jämt med precis allt, och ingen har en flatline av glädje i sin tillvaro. Men den generella polariseringen finns.
Det första, absolut första och viktigaste steget till ett liv med leende, är att ta reda på vad som får dig att le. Vad tycker du är roligt? De människor jag träffat som klienter i olika sammanhang har sällan tänkt tanken ens. De verkar ha drabbats av en lutheransk syn på livets mening; jobba, lid och tig! Luther gjorde mycket bra på sin tid, men den livsfilosofin behöver inte genomsyra oss. Vi kan faktiskt välja att jobba OCH trivas med vår tillvaro. Så fråga dig själv, "Vad får mig att ticka?".
Nästa steg är att se inom vilka områden i livet vi kan föra in dessa element som får oss att le och må bra. Häpnadsväckande ofta så kan det där leendet vävas in på flera områden man inte ens tänkt på tidigare. L'Oreal har fel. Vi förtjänar inte att må bra, det är vår självskrivna rättighet. Till och med nästan vår skyldighet. Vad kunde vara meningen med tillvaron, om det inte kan kantas av att vi mår bra samtidigt? Vi måste inte vara perfekta, vackrast, och extremt framgångsrika för att få lov att må prima.
Alldeles för ofta har "jobb" blivit symbol för 5x8 timmars lidande i veckan. Tvånget som förser oss med mat på bordet och låter oss bo kvar utan att bli vräkta. Stället Dit Man Aldrig Går Leende. Ta en titt på din arbetssituation. Vad kan du faktiskt utföra med glädje? Vad får dig att må bra på ditt arbete? Vad skulle få dig att le oftare? Och känna på måndag morgon att "äntligen dags igen"? Om det verkligen, verkligen inte finns något i din nuvarande situation som du känner att du kan le åt, då är det dags att fråga sig vad behöver jag göra istället. Att göra det du gjort ger samma resultat som det alltid har gjort. Mer av samma ger mer av samma.
Jag kan lova att en måndag kan kännas lustfylld. Idag skuttade jag ur sängen överlycklig över att det var en ny dag. Jag har ätit en smarrig frukost, och har sedan satt mig att jobba. För mig kom denna glädje efter att jag hade ställt mig frågorna om vad jag skulle må bra av att göra. Det visade sig att det jag gör absolut bäst, och det jag tycker är roligt och utvecklande är samma saker. Därför är det dessa saker jag tänker arbeta med. Faktiskt ALLT av det jag tycker är roligt.
Tidigare hade jag fastnat i att arbeta med lutheransk filosofi; det betalade mitt uppehälle. Och lönen kom bekvämt varje månad. Men var finns bekvämligheten i att lida varje morgon, varje dag, och känna att varje måndag var som ett dödshot? När det var dags att lämna den arbetsplats där jag förgäves sökt utmaningar och utveckling frigjordes massor av resurser. Mina vänner säger att "Jag förstår inte hur du orkar." när de ser mig spåna på mina framtidsplaner och planera mitt "världsherravälde" (haha). Hemligheten är att jag nu arbetar för min egen skull. Efter eget huvud. Jag har aldrig känt mig så lycklig, fri och kreativ som jag gör idag. Idéerna tar liksom inte slut.
För mig blev startskottet när jag blev uppsagd och min inbillade trygghet med fast lön försvann. Visade sig att det inte var det viktigaste i livet, denna fiktiva trygghet, utan passionen, lusten, glädjen i det jag gör. I det jag gjorde fanns inte dessa komponenter. Jag mådde inte heller bra av det. Jag har inga som helst betänkligheter inför det faktum att jag kommer att få jobba hårt, och att semester kan bli en lyxdröm ett par år framöver. Det sköna är att tröttnar jag på att vara min egen kan jag alltid göra annat. Jag kan, får och bör välja mina steg efter vad jag tror ger mig bäst utdelning på det hela taget. För jag är banne mig skyldig mig själv att se till att må så bra som jag kan. Att unna mig ett liv med glädje och lust. Varför ens överväga en annan väg?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar