På vilka grunder dömer vi andra?

Igår hörde jag något så klokt. Min väninna, som nyss prästvigts, berättade om en släkting som gett henne ett så klockrent råd på vägen till prästyrket;

"Döm inte någon efter utsidan. Och insidan, den vet du inget om."

Amen, som man skulle ha sagt i kyrkan. Man behöver inte vara nybakad präst, teologistuderande, troende eller ens intresserad av religion för att ta till sig den tanken i sin vardag. De är väldigt allmängiltig, och påminner om att vi sällan eller nästan aldrig vet någonting om andra människors motiv till deras handlingar.

Vi tror ofta att vi vet. Vi utgår från att andra beter sig efter en mall som vi känner till och förstår. Människor som irriterar oss tillskriver vi ofta just den agendan och intalar oss att de gör det med ont uppsåt. Givetvis reagerar vi då därefter. Men vad vet vi, egentligen, om deras motiv? Det vanligaste felet vi begår är när vi tolkar en persons handlingar är att det handlar om oss. Nummer två på listan är att tolka det skedda som att hon eller han är sådan.

Man behöver bara se till sig själv. Hur ofta misstolkas inte vår kommunikation och våra intentioner? Hur många gånger tror du att en dålig dag för dig resulterat i att någon annan trodde att du var arg på dem eller inte tyckte om dem? Precis. Det händer oss alla att kommunikationen fallerar. Vi alla kan jobba vidare på att förstås bättre när vi kommunicerar.

Men när vi står där och någon just har gjort det-där-som-irriterar-oss-så-förbannat, vad gör man då? Man kan välja att utgå från att handlingen inte var personligt riktad mot mig, och att den egentligen har en god avsikt. God avsikt behöver inte alls innebära god för just mig, men att utgå från att den andras agenda inte på långa vägar handlar om mig gör att jag inte kan ta det skedda personligt. Att utgå från att det finns en god avsikt, hur obegriplig den än ter sig för mig, hjälper också till för att motverka laddade reaktioner. Och jag kan ju faktiskt fråga vad som driver andra, om det är viktigt för mig att förstå, fast det får man göra i normal samtalston och inte i falsett, förstås. Det vi inte ska ägna oss åt är att gissa och tro att vi vet något om vad som rör sig i den andras tankar.

Givetvis finns det individer med ont uppsåt. Det finns gånger då det inte hjälper att tänka att intentionen nog var god. Ibland är ett utbrott eller uppbrott befogat. Men antalet konflikter som blossar upp helt i onödan torde bli betydligt färre om man gallrar lite. Testa. Det värsta som kan hända är att tillvaron blir lite lugnare, och synen på andra människor blir lite trevligare.