DN har en jättespännande "artikelserie" med filmklipp om lycka. Den första jag såg handlar om vilka regler vi sätter upp för oss själva för att "ha rätt" att bli lycklig. Särskilt lyfts regeln "vara andra till lags" upp som ett stort problem. Victor Wennerholms recept på att bota "till lags"-sjukan är "Gör mer roligt och mindre rätt.". Jag tror verkligen att han har rätt. Mia Törnblom konstaterar i ett annat klipp att vi glömmer att behandla oss själv som om vi var en person vi tycker om. Ungefär som när man ber människor lista de fem viktigaste personerna i sitt liv, och de allra flesta inte har med sig själv på den listan. Ytterligare ett intressant klipp är med NLP-coachen Stefan Pettersson, som förklarar hur man kan lura hjärnan till att tro att vi mår prima.
En stor del av det arbete jag lagt genom åren på temat "stärka mina medmänniskor" (vänner, familj, patienter, elever och klienter...) har handlat om att våga ta plats, ta för sig och inte vara så rädd för att använda meningar som "Jag vill [valfritt tema]..." och "Jag vill inte [valfritt tema]...". Många ser det som ett oöverstigligt hinder att uttrycka sin åsikt; "Någon kan ju tycka annorlunda eller ha konflikterande önskemål.". Detta är något vi behöver komma över om vi ska bli lyckliga på riktigt.
För mig började tanken på att coacha andra med att jag noterade ett stort behov av att våga tycka, tänka och känna som man faktiskt gör, och ställa krav för egen räkning. Jag tror att jag har ett liv av arbete att uträtta på den fronten. Det är med glädje jag tar mig an det som finns att göra där. Det är det jag är absolut bäst på. Någon kallade det "bitch-coaching". Det är ett ganska bra namn på det hela. Våga bli obekväm är ju temat.
Jag utmanar dig till obekvämhet. Törs du?
3 kommentarer:
My Kind Of Girl! Roligt att se att de finns likasinnade mäniskor som har samma tankar o funderingar, -jättekul!
Kanske ska vi "laborera"?
Lycka till nu med att skapa förändring o ett bättre sätt att tänka, vi är vad vi tänker så enkelt men ack så svårt, finns mycket "skräp" att delita:)
Ha dä´!
Kram
Mia
Hej på dig. Tack för dina fina ord.
Laborera? Som i att sitta och kuckilura lite över hur vi ska sprida denna filosofi?
Ha det!
Callisto
Tänkvärt...
Något som fascinerat mig är att så många verkar tro att man måste ha rätt att vara lycklig, att det alltid måste finnas en anledning. Vem som skulle ge den rätten tror jag inte de funderat över en sekund, och därför kan de inte heller vara lyckliga utan tusen orsaker och förbehåll (ständigt dessa "men...).
Själv tänker jag tvärtom: Jag är som absolut lyckligast när jag bara är, helt utan anledning. Jag kan dessutom vara otroligt lycklig mitt i lite allmän olycklighet och deppighet, vilket för många verkar vara något av en hopplös ekvation. Men lycka är ett val, en livssyn, ett sinnestillstånd. Och det tänker jag aldrig be om lov för. Hur absurt är det inte egentligen om man skulle söka andras tillstånd och godkännande för en känsla?
Fast som good girl gone bad vägrar jag inordna mig i något mönster av hur jag "borde" vara. Att vara den man är och stå för det, för sina handlingar och åsikter, hur obekväma de än kan vara, är inte bitchigt: det är ansvarsfullt. Att ta plats och se det som självklart att ha samma rätt att ta plats som alla andra är inte brist på ödmjukhet: det är att visa sig själv samma respekt som man visar andra. Det är empowerment eftersom det visar andra att kan jag, så kan du!
Skicka en kommentar