Man kan be om medvind, eller lära sig segla

Det finns saker vi kan påverka, och saker vi inte kan påverka. Jag har tidigare skrivit om att det är så lätt att vänta på "rätt läge" innan man fattar avgörande beslut i tillvaron, eller tar avgörande steg framåt mot sina önskade resultat. Ofta hör man också önskemål uttalas om att "livet" (eller någon specifik del av det) borde vara snällare, enklare, lugnare eller mer berikande. Det är i de lägena jag ställer mig frågan vem som egentligen styr. Vem fattar besluten i ett liv där man passivt förväntar sig att de rätta förutsättningarna för lycka och framgång bara ska matas fram åt en? Vem skulle styra den processen? Utifrån vilken målsättning då?

Icke-beslut är också beslut. Varje beslut vi fattar är en värdering av oss själva. Så varje gång vi väljer att tro att livet är oss övermäktigt, eller väntar in någon annans beslut och handlingar, så har vi bedömt oss oförmögna att hantera livet. Varje gång vi låter bli att ge oss ut på jakt efter våra önskade resultat har vi bedömt att vi inte förtjänar det av olika anledningar. I de här lägena har vi bedömt att egentligen vem som helst eller vad som helst i livet är mer kapabelt att leda oss fram till det vi vill ha, förutom oss själva. Men frågan är, vem är egentligen den ovedersägliga experten på ditt liv och dina behov? Och vem kan tänkas ha störst intresse i och motivation för att tillgodose just dina behov? (Nej, inte mamma...)

Jag har ofta berört ämnet tidigare, alltså vår tendens att inte fatta våra egna beslut eller ens ta vittring på vår egna önskade riktning. Så, utan vidare kringsnack tänker jag avliva en vanlig vanföreställning. Livet kommer inte att bara bli snällare, enklare, lugnare eller mer berikande. Däremot kan du aktivt börja fatta beslut som ger dig ett liv som bättre rimmar med det du vill ha ut av det. Istället för att be om medvind, lär dig segla. Ta sedan kurs mot de resultat du önskar nå, och lätta ankare.

Sannolikt kommer du ibland att slira ur kurs, eller upptäcka att kursen du valt inte leder dig till de resultat du önskar dig. Kanske hittar du något som är ännu bättre än det du från början gav dig ut på jakt efter. Du kanske omvärderar dina önskade resultat och bestämmer dig för någonting annat när du väl är framme. Men kommer du iväg så har du alltid dina erfarenheter att referera till. Blev det som jag ville? Ja/nej? Varför blev det så som det blev? Behöver något göras annorlunda för bättre måluppfyllnad? Vilket är ditt nästa mål?

Att sitta och vänta på rätt vindstyrka i exakt rätt riktning kommer sannolikt att hålla dig passiv för större delen av livet och göra att du missar många chanser till upplevelser och det liv du egentligen önskar dig. Det låter väl inte särskilt roligt? Hopp i skutan, och sen är det bara att köra.

Det finns bara nu, så upplev det

Igår är ett minne. Imorgon är en dröm. Eller en plan, en fantasi eller en idé. Hursomhelst så finns den inte ännu. Många människor lever med en fot i det förflutna, ibland till och med båda. Det som hänt färgar det de gör och styr de val man ställs inför. Många lever också för "imorgon", eller "sen". "Jag ska bara [valfri händelse], och sen ska jag stanna upp/njuta/unna mig...". Det finns ett par uppenbara problem med detta "leva för sen"-tänket. Ett: Det slutar inte imorgon, utan de flesta fortsätter att planera för bättre tider och inser inte att de staplar villkor på villkor och aldrig kommer fram till målet där de faktiskt får njuta. Två: Vi har inga garantier om en morgondag. Japp, krasst och med en uns pessimism. Men vi har inte det. Vi har verkligen bara nu. Och nu. Och nu. Det förra nuet är just nu också "nyss", och kommer inte tillbaka.

Så hur ska vi göra för att leva mer "nu"? Och vad finns det för vinster med detta? Någon hade frågat en asiatisk munk om hur han gjorde för att meditera. Han svarade "När jag sitter så sitter jag. När jag står så står jag. Och när jag går så går jag.". Mannen som frågat blev lite irriterad och sa att "Det gör ju jag också, så det är väl inget speciellt med det?". Munken svarade "Nej, för när du sitter så är du på väg att resa dig. När du står är du på väg att börja gå, och när du går är du i tankarna redan långt framme.". Och så verkar det vara för många av oss.

Varför skulle man då göra annorlunda? Jo, för att upplevelserna finns här och nu. De finns inte att återkalla sen, eller tål att bli alltför färgade av tankar från det förflutna. Nu är en känslig färskvara som måste hanteras med uppmärksamhet och ömhet för att bereda den bästa upplevelsen. Man KAN frysa den, och ta fram den som minnen senare, men upplevelsen är alltid starkast här och nu. Vill man uppleva livet i sin fulla styrka måste man alltså låta nu komma nära, och stanna i nuet för att ta in det man ser, hör och känner.

Jag lärde mig detta ganska sent. Det var under min första klosterreträtt, då jag insåg att det fanns en poäng i att stanna upp och uppleva skönheten i det som fanns omkring, nu. Trodde att jag varit ute i timmar, för jag hade hunnit se och uppleva så mycket. Visade sig att jag varit ute 45 minuter. Då konstaterade jag att det finns så mycket njutning i varje enskild minut och sekund, om vi tar tillvara på den. Så varför inte unna sig en komplett och färgstark bild av tillvaron? Varför inte låta sig njuta fullt ut av det som händer? Ja, rent teoretiskt hinner man med färre saker. Men man upplever mer. Testa själv.

Tänk på "vad", inte "hur"

Många jag pratat med börjar beskriva sina drömmar och mål utifrån hur de borde gå tillväga och hamnar snabbt på sidospåret "går inte [pga valfri anledning]" innan de ens fullt ut formulerat vad de vill. Jag ser detta som ett av de bästa sätten att döda drömmar och visioner. Låter man tankarna gå klart och forma vad det är man faktiskt vill och sedan låtsas att man redan är där så kommer det sannolikt inte alls att kännas som "La-la-land", utan man har fortfarande två armar och ben och ett huvud, andas luft som alla andra och världen är sig lik på många sätt. Alltså, inga mirakel behövde inträffa för att man skulle nå sitt mål. Det som behövdes var att du bestämde dig, tog sikte och började röra dig mot målet. Att se till att ta ett första steg så snart man vet vart man ska är ett bra sätt att förbättra sina odds för att nå målet. När man verkligen fokuserar på vad man vill, så ger sig den där "hur"-biten rätt snabbt.

"Hinder är det du ser när du förlorar målet ur sikte" skrev min personliga tränare Tim på mitt träningsprogram för många år sedan. Vem som är upphovsperson till dessa kloka ord vet jag inte. Men det är så sant. Så vad vill du? Sikta och skjut.

Det du fokuserar på växer

Det du fokuserar på växer. Det är en sanning som tål att upprepas. Det du ägnar mest tid och tankekraft åt är det du upplever som störst i ditt liv. inte nödvändigtvis behagligast, men det får störst plats.

Så nästa gång du missar bussen, tänk vilken skön grej att få stå och samla tankarna en stund. Regnar det, njut av doften. Är du på väg att bli sen, än sen då? Just i det ögonblicket kan du inget göra. Varför inte passa på att göra den stunden så behaglig som möjligt?

Det gäller inte bara missade bussar. Ibland får jag känslan av att vi programmerats för att se världen genom ett mörkt trist filter, och default är att se det negativa i olika saker. Sedan kom mindfulness-vågen och horderna av böcker om självhjälp och alla skulle vara hemmasnickare i psykologi. Plötsligt blev det fult att tänka negativt och att vara ledsen, och det lät som att om du bara ler dig genom livet så kan intet ont hända dig. Nu är det givetvis inte så. Livet går upp och ner vare sig vi ler eller inte. Men att tänka att det inte lönar sig att le för att det kommer att gå ner förr eller senare gör bara livet onödigt trist.

Jag brukar säga till vänner och klienter att har man oroat sig i förväg har man oavsett vad som sedan faktiskt händer oroat sig en gång för mycket. Man kan inte förebygga livets svängningar vare sig med leenden eller med pessimism, men att le så mycket det går och se så mycket fint och trevligt omkring sig som man kan gör livets resa bra mycket trevligare. Testa. Det värsta som kan hända är att dina leenden och din positiva inställning smittar och gör också andras dagar ännu bättre. Och ditt positiva sätt att uttrycka dig hjälper också andra att fokusera på det som är bra i tillvaron. Win-win. I alla led.