Hjärnkoll på kropp & sinne

Vårsolen kommer snart att titta fram, och väcka våra sinnen till liv igen. Jag och mina samarbetspartners vill ge processen en extra skjuts genom att bjuda in till en helkväll i inspirationens och livsnjutningens tecken. Därför arrangerar vi den 16:e mars ett event för kvinnor i alla åldrar. Temat är att ta för sig, känna sig smartare och mer kreativ, ta kontrollen över kroppen och behandla den väl, samt inte minst att njuta av tillvaron.

Ta med väninnorna, mamma, systern, dottern, svärmor och svägerskan till Avenyen kl. 18-21 den 16:e mars, och ta del av våra tre föreläsningar, samt den ljuvliga chokladen från Emma's Chocolaterie.

Att vilja är att kunna

Det finns ett mycket enkelt recept för framgång.

1. Tro
2. Agera
3. Lyckas

Låter det löjligt enkelt? Det är det. Tro kan försätta berg. Och faktum är att vare sig du tror att du kan, eller att du inte kan, så har du rätt. Vilket är roligast att tro? Vilket tror du tar dig längst? Och vilket gör vägen fram roligast?

Steg två är egentligen det viktigaste, men det påverkas enormt av hur vi resonerar kring steg ett. Tror vi på oss själva och vår förmåga agerar vi därefter, tar i lite mer eftersom vi ändå tror att det går vägen, och når resultat därefter. Sedan är det dags för steg tre...

Var du är idag anger bara din startpunkt

Pasi Salonen

Igår lyssnade jag på ett inspirerande föredrag med Pasi Salonen. En positiv effekt av det hela kom av hans lovord till gröten som frukost. Jag plockade snällt fram havregrynen imorse. Och vips, så är jag 4 timmar senare inte hungrig än. Bra grejer, fiberhavregryn.

Det största med hans föredrag var ändå för mig att han, som är flerfaldig svensk mästare i triathlon och fortfarande vid 40+ uppvisar en järnfysik, som knatte var vad man skulle kalla "usel" i allt som gällde idrott. Hela hans karriär är en arbetsseger och ett bevis på att trägen vinner. Han började långt nere på skalan, och såg till att klättra hela vägen.

Det bästa med det är att det gäller oss alla. Lägger vi tillräckligt med tid på att ta oss mot våra mål, så kommer vi, om inte ända fram, åtminstone en bra bit på vägen. I alla tänkbara fall längre än vi hade gjort annars. Så länge vi vill nå målet är det alltid för tidigt att ge upp. Innan det bevisligen är kört, så finns det inget bra skäl att inte kämpa vidare.

Ingemar "Den Store" Stenmark

Alla som är gamla nog att minnas Ingemar Stenmarks praktmiss, och räddning, 1983 vet att vi gärna bedömer läget som kört innan vi kämpat klart. Vem trodde i ögonblicket då han tappade balansen att han skulle vinna? Antagligen bara han själv. Och vann, det gjorde han. Det var upp till honom, och han gjorde det. På samma sätt är våra liv upp till oss. Det handlar om attityd, och om att göra det som krävs. Att inte se hinder som stopp-skyltar. Att behålla målet i sikte. Jag har gjort det. Pasi gjorde det. Stenmark är en legend på grund av sin förmåga att göra det. Du kan också. Oavsett var du börjar finns en väg framåt. De e bar å åk.

Våga vara "idioten"

Imorse var jag på ett föredrag som jag önskade jag hade fått höra för 25 år sedan. Thomas Fogdö, en gång världens bästa slalomåkare, pratade om vad som gör oss framgångsrika. Just i det avseendet skiljde han sig inte så mycket från resten av talarna under Konfex- och Eventmässan på Eriksberg. Det som gör hans bidrag unikt är att han slog ett slag för "idioterna", de som fått utstå spott och spe för att de inte gjorde som alla andra.

Han nämnde bland andra Richard Fosbury, som hoppade höjd "på fel sätt". Han vann stortävlingarna, och nu kopierar hela höjdhoppsvärlden hans "felaktiga" stil. Jan Boklöv är ännu en som fick höra att han gjorde fel när han hoppade i V-stil. Han vann tävlingar trots att stilpoängen inte blev så höga, för att stilen innebar bättre bärkraft i luften och gav honom längd nog för seger. Gunde Svan har väl ingen missat heller. Han hade kanske ingen revolution på gång stilmässigt, men han hade en del annorlunda idéer om hur man kunde skaffa sig fördelar inför tävling. Som till exempel att åka snabbt som attan med en lång stav i spåret, och få alla fokuserade på hans nya "hemliga vapen" istället för sin egna prestation i loppet.

Fogdö gjorde klart att det gäller att ta vara på sin särart, och att våga köra sitt race. Han fick mig att tänka på ordspråket "Går du i någon annans fotspår är du alltid minst ett steg efter". Och han ringde en öm klocka i mig. Redan innan mellanstadiet hade jag tappat räkningen på hur ofta jag fått höra att jag ska göra som alla andra, och vara som alla andra. Det verkade så otroligt viktigt att ingen tänkte nytt, eller än värre tänkte om kring gammalt. Jag kunde, tack och lov, inte sluta. Jag fortsatte att göra på mitt sätt, och såhär landslagsår, SM-guld, internationell danslärarkarriär, plus eget företag, senare, så kan jag se tillbaka och konstatera att jag gjort allt detta på mitt sätt. För min skull. Trots att normopaterna slet sina hår och fick sömnlösa nätter, och vissa helt enkelt vände mig ryggen, så fortsatte jag att göra det jag brann för, på mitt sätt.

Jag önskar att någon hade sagt "Ta vara på det som är du." redan då, och förklarat att man inte måste vara som alla andra. Det är delvis därför jag gör det jag gör idag. Jag arbetar med att hjälpa människor att hitta det liv de vill leva, och drivet att ta sig dit. Oavsett om din mamma, pappa, kusin, vän eller granne lyckats eller inte, så är det upp till dig att forma ditt liv och dina framgångar. På ditt sätt, utifrån dina villkor, för att du vill. Som de kloka säger: "Var dig själv. Alla andra är redan upptagna.". Så våga vara udda. Våga göra saker på ditt sätt. Våga stå emot när andra försöker trycka ner dig i normalfåran igen. Våga leva ditt liv som du vill ha det. Det är, återigen, helt upp till dig.

Great spirits have always encountered violent 
opposition from mediocre minds.
(Albert Einstein) 

Tillåter du dig själv att lyckas?

Jag skrev i veckan om att framgång alltid sticker i ögonen hos de som inte själva fått tummen ur. Men det finns faktiskt ett ännu större hinder när det kommer till att tuta och köra mot framgången; vår egen uppfattning om att just vi inte är lämpade.

Har pratat med många klienter och danselever om deras mål och drömmar, och kommit fram till att många knappt vågar formulera dem för sig själva, för att det känns förmätet att sikta högt. De tror helt enkelt inte att de har rätt att ta sig vidare, utvecklas, lyckas, och nå nya höjder. Denna föreställning sitter oftavbenhårt och de försvarar den med näbbar och klor, trots att de egentligen inte kan ange ett enda bra skäl till varför de inte får. Skulle de mot förmodan och normalpraxis ändå försöka sig på att komma någonstans, så sätter de käppar i hjulen för sig själva och idkar effektivt självsabotage, och lyckas bevisa att det inte var meningen att de skulle komma någonvart.

Jag är övertygad om att problemet stavas "s-j-ä-l-v-b-i-l-d". De ser sig själva som "dåliga" eller "medelmåttor". Som "den som aldrig vinner", "den som alltid gör fel", eller "den som ska hejja fram andras framgång men aldrig nå den själv".Om bilden av en själv är "den som aldrig får lyckas" så blir det svårt att ge det där lilla extra för att förverkliga sina mål och drömmar. Eller ens formulera en storslagen dröm.

Ingen av de jag pratat med har direkt verkat nöjd med att alltid falla för eget grepp innan mållinjen, eller att inte ens kunna uttala att de vill något mer än vad de har idag. Så vad gör man? Man gör upp med vanföreställningen om att framgång kommer med villkor som att du måste vara på ett visst sätt, eller måste ha gjort vissa saker hittills, ha rätt efternamn och ursprung, rika föräldrar, rätt politiska åsikter, eller något annat ovidkommande.

Vad du gjort hittills är historia. Var du är idag anger bara din startpunkt. Inget av det bestämmer hur långt du kan komma. Det bestäms av hur väl du formulerar ditt mål, och hur disciplinerad du är i din strävan att nå dit. Framgång är resultatet av målmedvetet arbete, i både stort och smått.

Så vad drömmer du om? Hur ska du nå dit? Första steget kan du ta redan idag. 

"Impossible is not a fact, it's an opinion." 

(Laila Ali)

"Someone is always doing things someone else said was impossible"