Var du är idag anger bara din startpunkt

Pasi Salonen

Igår lyssnade jag på ett inspirerande föredrag med Pasi Salonen. En positiv effekt av det hela kom av hans lovord till gröten som frukost. Jag plockade snällt fram havregrynen imorse. Och vips, så är jag 4 timmar senare inte hungrig än. Bra grejer, fiberhavregryn.

Det största med hans föredrag var ändå för mig att han, som är flerfaldig svensk mästare i triathlon och fortfarande vid 40+ uppvisar en järnfysik, som knatte var vad man skulle kalla "usel" i allt som gällde idrott. Hela hans karriär är en arbetsseger och ett bevis på att trägen vinner. Han började långt nere på skalan, och såg till att klättra hela vägen.

Det bästa med det är att det gäller oss alla. Lägger vi tillräckligt med tid på att ta oss mot våra mål, så kommer vi, om inte ända fram, åtminstone en bra bit på vägen. I alla tänkbara fall längre än vi hade gjort annars. Så länge vi vill nå målet är det alltid för tidigt att ge upp. Innan det bevisligen är kört, så finns det inget bra skäl att inte kämpa vidare.

Ingemar "Den Store" Stenmark

Alla som är gamla nog att minnas Ingemar Stenmarks praktmiss, och räddning, 1983 vet att vi gärna bedömer läget som kört innan vi kämpat klart. Vem trodde i ögonblicket då han tappade balansen att han skulle vinna? Antagligen bara han själv. Och vann, det gjorde han. Det var upp till honom, och han gjorde det. På samma sätt är våra liv upp till oss. Det handlar om attityd, och om att göra det som krävs. Att inte se hinder som stopp-skyltar. Att behålla målet i sikte. Jag har gjort det. Pasi gjorde det. Stenmark är en legend på grund av sin förmåga att göra det. Du kan också. Oavsett var du börjar finns en väg framåt. De e bar å åk.

Våga vara "idioten"

Imorse var jag på ett föredrag som jag önskade jag hade fått höra för 25 år sedan. Thomas Fogdö, en gång världens bästa slalomåkare, pratade om vad som gör oss framgångsrika. Just i det avseendet skiljde han sig inte så mycket från resten av talarna under Konfex- och Eventmässan på Eriksberg. Det som gör hans bidrag unikt är att han slog ett slag för "idioterna", de som fått utstå spott och spe för att de inte gjorde som alla andra.

Han nämnde bland andra Richard Fosbury, som hoppade höjd "på fel sätt". Han vann stortävlingarna, och nu kopierar hela höjdhoppsvärlden hans "felaktiga" stil. Jan Boklöv är ännu en som fick höra att han gjorde fel när han hoppade i V-stil. Han vann tävlingar trots att stilpoängen inte blev så höga, för att stilen innebar bättre bärkraft i luften och gav honom längd nog för seger. Gunde Svan har väl ingen missat heller. Han hade kanske ingen revolution på gång stilmässigt, men han hade en del annorlunda idéer om hur man kunde skaffa sig fördelar inför tävling. Som till exempel att åka snabbt som attan med en lång stav i spåret, och få alla fokuserade på hans nya "hemliga vapen" istället för sin egna prestation i loppet.

Fogdö gjorde klart att det gäller att ta vara på sin särart, och att våga köra sitt race. Han fick mig att tänka på ordspråket "Går du i någon annans fotspår är du alltid minst ett steg efter". Och han ringde en öm klocka i mig. Redan innan mellanstadiet hade jag tappat räkningen på hur ofta jag fått höra att jag ska göra som alla andra, och vara som alla andra. Det verkade så otroligt viktigt att ingen tänkte nytt, eller än värre tänkte om kring gammalt. Jag kunde, tack och lov, inte sluta. Jag fortsatte att göra på mitt sätt, och såhär landslagsår, SM-guld, internationell danslärarkarriär, plus eget företag, senare, så kan jag se tillbaka och konstatera att jag gjort allt detta på mitt sätt. För min skull. Trots att normopaterna slet sina hår och fick sömnlösa nätter, och vissa helt enkelt vände mig ryggen, så fortsatte jag att göra det jag brann för, på mitt sätt.

Jag önskar att någon hade sagt "Ta vara på det som är du." redan då, och förklarat att man inte måste vara som alla andra. Det är delvis därför jag gör det jag gör idag. Jag arbetar med att hjälpa människor att hitta det liv de vill leva, och drivet att ta sig dit. Oavsett om din mamma, pappa, kusin, vän eller granne lyckats eller inte, så är det upp till dig att forma ditt liv och dina framgångar. På ditt sätt, utifrån dina villkor, för att du vill. Som de kloka säger: "Var dig själv. Alla andra är redan upptagna.". Så våga vara udda. Våga göra saker på ditt sätt. Våga stå emot när andra försöker trycka ner dig i normalfåran igen. Våga leva ditt liv som du vill ha det. Det är, återigen, helt upp till dig.

Great spirits have always encountered violent 
opposition from mediocre minds.
(Albert Einstein) 

Tillåter du dig själv att lyckas?

Jag skrev i veckan om att framgång alltid sticker i ögonen hos de som inte själva fått tummen ur. Men det finns faktiskt ett ännu större hinder när det kommer till att tuta och köra mot framgången; vår egen uppfattning om att just vi inte är lämpade.

Har pratat med många klienter och danselever om deras mål och drömmar, och kommit fram till att många knappt vågar formulera dem för sig själva, för att det känns förmätet att sikta högt. De tror helt enkelt inte att de har rätt att ta sig vidare, utvecklas, lyckas, och nå nya höjder. Denna föreställning sitter oftavbenhårt och de försvarar den med näbbar och klor, trots att de egentligen inte kan ange ett enda bra skäl till varför de inte får. Skulle de mot förmodan och normalpraxis ändå försöka sig på att komma någonstans, så sätter de käppar i hjulen för sig själva och idkar effektivt självsabotage, och lyckas bevisa att det inte var meningen att de skulle komma någonvart.

Jag är övertygad om att problemet stavas "s-j-ä-l-v-b-i-l-d". De ser sig själva som "dåliga" eller "medelmåttor". Som "den som aldrig vinner", "den som alltid gör fel", eller "den som ska hejja fram andras framgång men aldrig nå den själv".Om bilden av en själv är "den som aldrig får lyckas" så blir det svårt att ge det där lilla extra för att förverkliga sina mål och drömmar. Eller ens formulera en storslagen dröm.

Ingen av de jag pratat med har direkt verkat nöjd med att alltid falla för eget grepp innan mållinjen, eller att inte ens kunna uttala att de vill något mer än vad de har idag. Så vad gör man? Man gör upp med vanföreställningen om att framgång kommer med villkor som att du måste vara på ett visst sätt, eller måste ha gjort vissa saker hittills, ha rätt efternamn och ursprung, rika föräldrar, rätt politiska åsikter, eller något annat ovidkommande.

Vad du gjort hittills är historia. Var du är idag anger bara din startpunkt. Inget av det bestämmer hur långt du kan komma. Det bestäms av hur väl du formulerar ditt mål, och hur disciplinerad du är i din strävan att nå dit. Framgång är resultatet av målmedvetet arbete, i både stort och smått.

Så vad drömmer du om? Hur ska du nå dit? Första steget kan du ta redan idag. 

"Impossible is not a fact, it's an opinion." 

(Laila Ali)

"Someone is always doing things someone else said was impossible"

Skillnaden som gör skillnaden?

Tänk på vad du skulle vilja ha i livet. Precis vad som helst, bara det är något du verkligen vill ha eller önskar uppnå. Tänk dig in i framtiden och notera vad du ser, hör och känner när allt är så som du vill ha det.

Tänk på vad du har idag. Lägg märke till vad som är skillnaden mellan drömbilden och nuläget. Vad har du och vad gör du i drömscenariot som inte finns idag? Svaret på denna fråga är din starkaste pekpinne mot vad du behöver göra för att ta dig till drömläget. Och glöm inte att var du står idag inte dikterar hur långt du kan gå, bara var du börjar.

Du kan förändra allt du vill. Du kan börja redan idag. När du listat ut vad som är skillnaden som gör skillnaden på nu och önskad framtid, så är du redan på väg.

Känns det luddigt? För enkelt för att vara sant? Testa! Om så bara i tanken. Om du är lite nere en dag och vill vara glad, vad är skillnaden? Du både tänker och rör dig annorlunda. Ändrar du tankar och kroppsspråk till "glad"-versionen så känns det bättre. Vill du tjäna mer pengar, så behövs en analys av vad du gör idag som genererar inkomster, och vad som bär upp det ekonomiska läget du önskar. Gäller det en sundare livsstil, så fungerar exakt samma tankekonstruktion. Vad är skillnaden som gör skillnaden? Nyckeln till framgång bor i den. Testa, som sagt. Och berätta gärna hur det går.

I can...

Simone Weil säger
"I can, therefore I am.".

Jag säger
"I am, therefore I can."

Bli bättre på att kommunicera

Egentligen är livet fullt av situationer där vi får chansen att slipa och förädla vår kommunikationsförmåga. Många tar inte chanserna, utan kör "mer av samma", oavsett om det har fungerat tidigare eller inte. De frågar sig aldrig hur de själva skulle kunna bidra till ett bättre kommunikation. De som tar chanserna, i det lilla och det stora, är de som när det verkligen gäller kan leverera sitt budskap med excellent skärpa på mottagarens språk, och få önskad respons.

Det finns flera orsaker till att människor inte tränar sin kommunikation. För det första så är vi människor tämligen obenägna att ändra beteenden, ens om de uppenbart missgynnar oss (labbråttor är i många fall snabbare att ändra strategi...). För det andra så hör jag ofta "Varför ska JAG behöva anpassa mig..?". Som om det var en fråga om stolthet att få göra på ett sätt som uppenbarligen inte fungerar.

Till punkt ett säger jag, släpp sargen och kom in i matchen. När det du gör inte fungerar, gör något annat. Att vara envist stolt och vägra ändra sig leder ofelbart till fler situationer som inte går som vi önskar. Det gäller allting i livet, så även vårt sätt att kommunicera.

Till punkt två säger jag att man hellre borde se det som att "Jag får här ännu en fantastisk chans att utmana mig själv och se hur bra den här kommunikationen kan bli.". Det handlar inte om att vika sig, att ändra sin personlighet, eller att vända kappan efter vinden. Man behåller givetvis sin agenda och sakfrågan, men jobbar på att lista ut hur man på bästa sättet ska nå den andra med sin information, och nå det resultat man önskade av kommunikationen.

Faktum är att meningen med all vår kommunikation är den respons vi får. Inte vad vi tänkte, eller själva la mellan raderna, eller det orden normalt betyder för oss själva, utan det som blir effekten av våra ord och vårt kroppsspråk i varje given situation.

Så för en bättre och mer gynnsam kommunikation, tänk på följande:

1. Kolla av det egna tillståndet innan du inleder kommunikationen. Vilket tillstånd skulle gynna dig bäst just nu? Korrigera. Behöver du lugna dig, ta tio djupa och tänk på något trevligt. Behöver du tagga till kan du frammana minnen av situationer där du var rejält taggad. Håll kvar känslan.
2. Stäm av ämnet och önskat resultat av samtalet innan ni börjar. Håll er till det.
   
3. Kom ihåg att "Assumption is the mother of all f***-ups!", inte minst inom kommunikation. Gissa inte vad den andra menar, utan fråga respektfullt om du inte får detaljerna. Tvinga inte heller den andra att gissa eller läsa mellan raderna.
4. Sammanfatta det ni kom fram till och kom överens om efter samtalet, så båda (alla) är på det klara med vad som gäller.

Och nu det viktigaste egentligen, träna! Ta alla chanser att bli en bättre kommunikatör. Lycka till.

På vilka grunder dömer vi andra?

Igår hörde jag något så klokt. Min väninna, som nyss prästvigts, berättade om en släkting som gett henne ett så klockrent råd på vägen till prästyrket;

"Döm inte någon efter utsidan. Och insidan, den vet du inget om."

Amen, som man skulle ha sagt i kyrkan. Man behöver inte vara nybakad präst, teologistuderande, troende eller ens intresserad av religion för att ta till sig den tanken i sin vardag. De är väldigt allmängiltig, och påminner om att vi sällan eller nästan aldrig vet någonting om andra människors motiv till deras handlingar.

Vi tror ofta att vi vet. Vi utgår från att andra beter sig efter en mall som vi känner till och förstår. Människor som irriterar oss tillskriver vi ofta just den agendan och intalar oss att de gör det med ont uppsåt. Givetvis reagerar vi då därefter. Men vad vet vi, egentligen, om deras motiv? Det vanligaste felet vi begår är när vi tolkar en persons handlingar är att det handlar om oss. Nummer två på listan är att tolka det skedda som att hon eller han är sådan.

Man behöver bara se till sig själv. Hur ofta misstolkas inte vår kommunikation och våra intentioner? Hur många gånger tror du att en dålig dag för dig resulterat i att någon annan trodde att du var arg på dem eller inte tyckte om dem? Precis. Det händer oss alla att kommunikationen fallerar. Vi alla kan jobba vidare på att förstås bättre när vi kommunicerar.

Men när vi står där och någon just har gjort det-där-som-irriterar-oss-så-förbannat, vad gör man då? Man kan välja att utgå från att handlingen inte var personligt riktad mot mig, och att den egentligen har en god avsikt. God avsikt behöver inte alls innebära god för just mig, men att utgå från att den andras agenda inte på långa vägar handlar om mig gör att jag inte kan ta det skedda personligt. Att utgå från att det finns en god avsikt, hur obegriplig den än ter sig för mig, hjälper också till för att motverka laddade reaktioner. Och jag kan ju faktiskt fråga vad som driver andra, om det är viktigt för mig att förstå, fast det får man göra i normal samtalston och inte i falsett, förstås. Det vi inte ska ägna oss åt är att gissa och tro att vi vet något om vad som rör sig i den andras tankar.

Givetvis finns det individer med ont uppsåt. Det finns gånger då det inte hjälper att tänka att intentionen nog var god. Ibland är ett utbrott eller uppbrott befogat. Men antalet konflikter som blossar upp helt i onödan torde bli betydligt färre om man gallrar lite. Testa. Det värsta som kan hända är att tillvaron blir lite lugnare, och synen på andra människor blir lite trevligare.