Framgångstankar

Vad vill du få ut av 2012?

2011-12-29T11:31:00.000-08:00

Vad vill du få ut av det kommande året? Det finns ett sätt som mer eller mindre garanterar framgång:

Bestäm vad du vill ha/åstadkomma.
Ta reda på vad som krävs för att uppnå det.
Gör det som krävs.

Det låter kanske lite väl enkelt, men uppenbarligen så svärs det redan mitt i januari över nyårslöften som inte gick hela vägen. Varför når man inte hela vägen?

Jag tror att många stöter på patrull redan i formulerandet av exakt vad de vill ha. Det blir svårt att ta steg i rätt riktning om man inte har stenkoll på vad som är "rätt" riktning. Sedan verkar många också hoppa över att kolla vad som krävs för att ta sig till sitt önskade resultat. Chocken över det som ska till när man börjat kan bli för stor, och så lägger man av. Att vara medveten om vad som behöver göras kan enkelt omvandlas till mindre och hanterbara delmoment på vägen. Många är också de som sätter upp målbilder, tar reda på vad som krävs, och nöjer sig där.

Mitt råd inför 2012 är att bara göra det. Ta reda på vad exakt det är du vill, vad du behöver göra, och gör det. Du har allt att vinna, förutom nöjdheten med att lyckas.

Att göra eller inte göra, är frågan..

2011-10-03T13:14:00.000-07:00

För varje sak vi behöver ta oss för finns ett antal handlingsalternativ. Det effektivaste är givetvis att bara göra det. Faktiskt. Ändå gör vi inte alltid det. Däremot går det åt en hel del tid och energi för att komma på förklaringar och ursäkter för att man inte gör det man borde.

Upptäcker dagligen till min (ja, fortfarande) förvåning hur människor lägger mer tid och resurser på att bortförklara än det hade krävts för att göra.

Vad lägger du mest tid på? Att ta tag i saker, eller ursäkta och bortförklara att du inte gör det?

Komfort, eller utveckling?

2011-08-09T11:49:00.000-07:00

Har du tänkt på hur lite av det som är riktigt roligt och spännande i livet som finns innanför din komfortzon? För att inte tala om det som verkligen utmanar och utvecklar oss?

Faktum är att vår komfortzon egentligen är antitesen till utveckling och spänning. Vi kan redan allt innanför den, och blir väldigt sällan överraskade. Inga nya tankar eller intryck tillkommer från det vi redan känner till så väl.

Trygghetszonen är just det, en trygg zon där vi känner oss hemma. Där vi har kontrollen, och där vi kan slappna av. Inget fel i att ha en sådan zon, eller ens att stanna innanför den. Bara man är nöjd med det som finns där, så är allt i sin ordning. Många har faktiskt precis det de vill ha i livet, och där finns ingen anledning att för sakens skull pusha utanför det som känns bekvämt och bra.

Problematiskt blir det först när trygghetszonen blir för bekväm, det vill säga så bekväm att man inte vill lämna den, trots att man egentligen inte är nöjd med det man har i livet. Man gör samma saker dag ut och dag in, träffar samma människor och tänker ungefär likadant, och tror att någonting ska förändras, som av sig själv.

I de lägena behöver vi göra ett val. Eller rättare sagt, vi gör ett val vare sig vi är medvetna om det eller ej. Stannar vi där vi är, har vi valt att inte ta oss an andra alternativ utanför det trygga. Lämnar vi det trygga för att utmana oss själva och söka nya insikter, tankar och utveckling, så är det ett val som har alla chansesr att leda till något annat än det vi har idag. Kloka Kenth Åkerman skrev på Facebook att "Gör man inget, så får man inget.". Så sant, så sant. Gör man inget annorlunda, får man inget annorlunda heller, kan jag lägga till.

För många är valet komfort eller utveckling svårt, och de drar på det i åratal genom att inte välja, och våndas. Men om det inte känns riktigt bra, vad hindrar dig egentligen från att våga chansa på lite nytt? Alltså, egentligen?

Få det gjort trots internet

2011-03-21T05:51:00.000-07:00

Här finns min föreläsning från WebCoast i helgen. Temat var att få det viktiga gjort, trots internet och alla dess lockelser. Många av tankarna går givetvis att applicera på vilka som helst mål vi har i tillvaron, och också fler sorters störande element än internet.

Hjärnkoll på kropp & sinne

2011-02-22T02:45:00.000-08:00

Vårsolen kommer snart att titta fram, och väcka våra sinnen till liv igen. Jag och mina samarbetspartners vill ge processen en extra skjuts genom att bjuda in till en helkväll i inspirationens och livsnjutningens tecken. Därför arrangerar vi den 16:e mars ett event för kvinnor i alla åldrar. Temat är att ta för sig, känna sig smartare och mer kreativ, ta kontrollen över kroppen och behandla den väl, samt inte minst att njuta av tillvaron.

Ta med väninnorna, mamma, systern, dottern, svärmor och svägerskan till Avenyen kl. 18-21 den 16:e mars, och ta del av våra tre föreläsningar, samt den ljuvliga chokladen från Emma's Chocolaterie.

Att vilja är att kunna

2011-02-17T07:55:00.000-08:00

Det finns ett mycket enkelt recept för framgång.

Tro
Agera
Lyckas

Låter det löjligt enkelt? Det är det. Tro kan försätta berg. Och faktum är att vare sig du tror att du kan, eller att du inte kan, så har du rätt. Vilket är roligast att tro? Vilket tror du tar dig längst? Och vilket gör vägen fram roligast?

Steg två är egentligen det viktigaste, men det påverkas enormt av hur vi resonerar kring steg ett. Tror vi på oss själva och vår förmåga agerar vi därefter, tar i lite mer eftersom vi ändå tror att det går vägen, och når resultat därefter. Sedan är det dags för steg tre...

Var du är idag anger bara din startpunkt

2011-02-11T02:08:00.000-08:00

Pasi Salonen

Igår lyssnade jag på ett inspirerande föredrag med Pasi Salonen. En positiv effekt av det hela kom av hans lovord till gröten som frukost. Jag plockade snällt fram havregrynen imorse. Och vips, så är jag 4 timmar senare inte hungrig än. Bra grejer, fiberhavregryn.

Det största med hans föredrag var ändå för mig att han, som är flerfaldig svensk mästare i triathlon och fortfarande vid 40+ uppvisar en järnfysik, som knatte var vad man skulle kalla "usel" i allt som gällde idrott. Hela hans karriär är en arbetsseger och ett bevis på att trägen vinner. Han började långt nere på skalan, och såg till att klättra hela vägen.

Det bästa med det är att det gäller oss alla. Lägger vi tillräckligt med tid på att ta oss mot våra mål, så kommer vi, om inte ända fram, åtminstone en bra bit på vägen. I alla tänkbara fall längre än vi hade gjort annars. Så länge vi vill nå målet är det alltid för tidigt att ge upp. Innan det bevisligen är kört, så finns det inget bra skäl att inte kämpa vidare.

Ingemar "Den Store" Stenmark

Alla som är gamla nog att minnas Ingemar Stenmarks praktmiss, och räddning, 1983 vet att vi gärna bedömer läget som kört innan vi kämpat klart. Vem trodde i ögonblicket då han tappade balansen att han skulle vinna? Antagligen bara han själv. Och vann, det gjorde han. Det var upp till honom, och han gjorde det. På samma sätt är våra liv upp till oss. Det handlar om attityd, och om att göra det som krävs. Att inte se hinder som stopp-skyltar. Att behålla målet i sikte. Jag har gjort det. Pasi gjorde det. Stenmark är en legend på grund av sin förmåga att göra det. Du kan också. Oavsett var du börjar finns en väg framåt. De e bar å åk.

Våga vara "idioten"

2011-02-10T07:34:00.000-08:00

Imorse var jag på ett föredrag som jag önskade jag hade fått höra för 25 år sedan. Thomas Fogdö, en gång världens bästa slalomåkare, pratade om vad som gör oss framgångsrika. Just i det avseendet skiljde han sig inte så mycket från resten av talarna under Konfex- och Eventmässan på Eriksberg. Det som gör hans bidrag unikt är att han slog ett slag för "idioterna", de som fått utstå spott och spe för att de inte gjorde som alla andra.

Han nämnde bland andra Richard Fosbury, som hoppade höjd "på fel sätt". Han vann stortävlingarna, och nu kopierar hela höjdhoppsvärlden hans "felaktiga" stil. Jan Boklöv är ännu en som fick höra att han gjorde fel när han hoppade i V-stil. Han vann tävlingar trots att stilpoängen inte blev så höga, för att stilen innebar bättre bärkraft i luften och gav honom längd nog för seger. Gunde Svan har väl ingen missat heller. Han hade kanske ingen revolution på gång stilmässigt, men han hade en del annorlunda idéer om hur man kunde skaffa sig fördelar inför tävling. Som till exempel att åka snabbt som attan med en lång stav i spåret, och få alla fokuserade på hans nya "hemliga vapen" istället för sin egna prestation i loppet.

Fogdö gjorde klart att det gäller att ta vara på sin särart, och att våga köra sitt race. Han fick mig att tänka på ordspråket "Går du i någon annans fotspår är du alltid minst ett steg efter". Och han ringde en öm klocka i mig. Redan innan mellanstadiet hade jag tappat räkningen på hur ofta jag fått höra att jag ska göra som alla andra, och vara som alla andra. Det verkade så otroligt viktigt att ingen tänkte nytt, eller än värre tänkte om kring gammalt. Jag kunde, tack och lov, inte sluta. Jag fortsatte att göra på mitt sätt, och såhär landslagsår, SM-guld, internationell danslärarkarriär, plus eget företag, senare, så kan jag se tillbaka och konstatera att jag gjort allt detta på mitt sätt. För min skull. Trots att normopaterna slet sina hår och fick sömnlösa nätter, och vissa helt enkelt vände mig ryggen, så fortsatte jag att göra det jag brann för, på mitt sätt.

Jag önskar att någon hade sagt "Ta vara på det som är du." redan då, och förklarat att man inte måste vara som alla andra. Det är delvis därför jag gör det jag gör idag. Jag arbetar med att hjälpa människor att hitta det liv de vill leva, och drivet att ta sig dit. Oavsett om din mamma, pappa, kusin, vän eller granne lyckats eller inte, så är det upp till dig att forma ditt liv och dina framgångar. På ditt sätt, utifrån dina villkor, för att du vill. Som de kloka säger: "Var dig själv. Alla andra är redan upptagna.". Så våga vara udda. Våga göra saker på ditt sätt. Våga stå emot när andra försöker trycka ner dig i normalfåran igen. Våga leva ditt liv som du vill ha det. Det är, återigen, helt upp till dig.

Great spirits have always encountered violent
opposition from mediocre minds.
(Albert Einstein)

Tillåter du dig själv att lyckas?

2011-02-04T01:40:00.000-08:00

Jag skrev i veckan om att framgång alltid sticker i ögonen hos de som inte själva fått tummen ur. Men det finns faktiskt ett ännu större hinder när det kommer till att tuta och köra mot framgången; vår egen uppfattning om att just vi inte är lämpade.

Har pratat med många klienter och danselever om deras mål och drömmar, och kommit fram till att många knappt vågar formulera dem för sig själva, för att det känns förmätet att sikta högt. De tror helt enkelt inte att de har rätt att ta sig vidare, utvecklas, lyckas, och nå nya höjder. Denna föreställning sitter oftavbenhårt och de försvarar den med näbbar och klor, trots att de egentligen inte kan ange ett enda bra skäl till varför de inte får. Skulle de mot förmodan och normalpraxis ändå försöka sig på att komma någonstans, så sätter de käppar i hjulen för sig själva och idkar effektivt självsabotage, och lyckas bevisa att det inte var meningen att de skulle komma någonvart.

Jag är övertygad om att problemet stavas "s-j-ä-l-v-b-i-l-d". De ser sig själva som "dåliga" eller "medelmåttor". Som "den som aldrig vinner", "den som alltid gör fel", eller "den som ska hejja fram andras framgång men aldrig nå den själv".Om bilden av en själv är "den som aldrig får lyckas" så blir det svårt att ge det där lilla extra för att förverkliga sina mål och drömmar. Eller ens formulera en storslagen dröm.

Ingen av de jag pratat med har direkt verkat nöjd med att alltid falla för eget grepp innan mållinjen, eller att inte ens kunna uttala att de vill något mer än vad de har idag. Så vad gör man? Man gör upp med vanföreställningen om att framgång kommer med villkor som att du måste vara på ett visst sätt, eller måste ha gjort vissa saker hittills, ha rätt efternamn och ursprung, rika föräldrar, rätt politiska åsikter, eller något annat ovidkommande.

Vad du gjort hittills är historia. Var du är idag anger bara din startpunkt. Inget av det bestämmer hur långt du kan komma. Det bestäms av hur väl du formulerar ditt mål, och hur disciplinerad du är i din strävan att nå dit. Framgång är resultatet av målmedvetet arbete, i både stort och smått.

Så vad drömmer du om? Hur ska du nå dit? Första steget kan du ta redan idag.

"Impossible is not a fact, it's an opinion."

(Laila Ali)

"Someone is always doing things someone else said was impossible"

Skillnaden som gör skillnaden?

2011-01-31T06:14:00.000-08:00

Tänk på vad du skulle vilja ha i livet. Precis vad som helst, bara det är något du verkligen vill ha eller önskar uppnå. Tänk dig in i framtiden och notera vad du ser, hör och känner när allt är så som du vill ha det.

Tänk på vad du har idag. Lägg märke till vad som är skillnaden mellan drömbilden och nuläget. Vad har du och vad gör du i drömscenariot som inte finns idag? Svaret på denna fråga är din starkaste pekpinne mot vad du behöver göra för att ta dig till drömläget. Och glöm inte att var du står idag inte dikterar hur långt du kan gå, bara var du börjar.

Du kan förändra allt du vill. Du kan börja redan idag. När du listat ut vad som är skillnaden som gör skillnaden på nu och önskad framtid, så är du redan på väg.

Känns det luddigt? För enkelt för att vara sant? Testa! Om så bara i tanken. Om du är lite nere en dag och vill vara glad, vad är skillnaden? Du både tänker och rör dig annorlunda. Ändrar du tankar och kroppsspråk till "glad"-versionen så känns det bättre. Vill du tjäna mer pengar, så behövs en analys av vad du gör idag som genererar inkomster, och vad som bär upp det ekonomiska läget du önskar. Gäller det en sundare livsstil, så fungerar exakt samma tankekonstruktion. Vad är skillnaden som gör skillnaden? Nyckeln till framgång bor i den. Testa, som sagt. Och berätta gärna hur det går.

I can...

2011-01-28T02:25:00.000-08:00

Simone Weil säger
"I can, therefore I am.".

Jag säger
"I am, therefore I can."

Bli bättre på att kommunicera

2011-01-18T01:44:00.000-08:00

Egentligen är livet fullt av situationer där vi får chansen att slipa och förädla vår kommunikationsförmåga. Många tar inte chanserna, utan kör "mer av samma", oavsett om det har fungerat tidigare eller inte. De frågar sig aldrig hur de själva skulle kunna bidra till ett bättre kommunikation. De som tar chanserna, i det lilla och det stora, är de som när det verkligen gäller kan leverera sitt budskap med excellent skärpa på mottagarens språk, och få önskad respons.

Det finns flera orsaker till att människor inte tränar sin kommunikation. För det första så är vi människor tämligen obenägna att ändra beteenden, ens om de uppenbart missgynnar oss (labbråttor är i många fall snabbare att ändra strategi...). För det andra så hör jag ofta "Varför ska JAG behöva anpassa mig..?". Som om det var en fråga om stolthet att få göra på ett sätt som uppenbarligen inte fungerar.

Till punkt ett säger jag, släpp sargen och kom in i matchen. När det du gör inte fungerar, gör något annat. Att vara envist stolt och vägra ändra sig leder ofelbart till fler situationer som inte går som vi önskar. Det gäller allting i livet, så även vårt sätt att kommunicera.

Till punkt två säger jag att man hellre borde se det som att "Jag får här ännu en fantastisk chans att utmana mig själv och se hur bra den här kommunikationen kan bli.". Det handlar inte om att vika sig, att ändra sin personlighet, eller att vända kappan efter vinden. Man behåller givetvis sin agenda och sakfrågan, men jobbar på att lista ut hur man på bästa sättet ska nå den andra med sin information, och nå det resultat man önskade av kommunikationen.

Faktum är att meningen med all vår kommunikation är den respons vi får. Inte vad vi tänkte, eller själva la mellan raderna, eller det orden normalt betyder för oss själva, utan det som blir effekten av våra ord och vårt kroppsspråk i varje given situation.

Så för en bättre och mer gynnsam kommunikation, tänk på följande:

Kolla av det egna tillståndet innan du inleder kommunikationen. Vilket tillstånd skulle gynna dig bäst just nu? Korrigera. Behöver du lugna dig, ta tio djupa och tänk på något trevligt. Behöver du tagga till kan du frammana minnen av situationer där du var rejält taggad. Håll kvar känslan.
Stäm av ämnet och önskat resultat av samtalet innan ni börjar. Håll er till det.
Kom ihåg att "Assumption is the mother of all f***-ups!", inte minst inom kommunikation. Gissa inte vad den andra menar, utan fråga respektfullt om du inte får detaljerna. Tvinga inte heller den andra att gissa eller läsa mellan raderna.
Sammanfatta det ni kom fram till och kom överens om efter samtalet, så båda (alla) är på det klara med vad som gäller.

Och nu det viktigaste egentligen, träna! Ta alla chanser att bli en bättre kommunikatör. Lycka till.

På vilka grunder dömer vi andra?

2011-01-17T03:57:00.000-08:00

Igår hörde jag något så klokt. Min väninna, som nyss prästvigts, berättade om en släkting som gett henne ett så klockrent råd på vägen till prästyrket;

"Döm inte någon efter utsidan. Och insidan, den vet du inget om."

Amen, som man skulle ha sagt i kyrkan. Man behöver inte vara nybakad präst, teologistuderande, troende eller ens intresserad av religion för att ta till sig den tanken i sin vardag. De är väldigt allmängiltig, och påminner om att vi sällan eller nästan aldrig vet någonting om andra människors motiv till deras handlingar.

Vi tror ofta att vi vet. Vi utgår från att andra beter sig efter en mall som vi känner till och förstår. Människor som irriterar oss tillskriver vi ofta just den agendan och intalar oss att de gör det med ont uppsåt. Givetvis reagerar vi då därefter. Men vad vet vi, egentligen, om deras motiv? Det vanligaste felet vi begår är när vi tolkar en persons handlingar är att det handlar om oss. Nummer två på listan är att tolka det skedda som att hon eller han är sådan.

Man behöver bara se till sig själv. Hur ofta misstolkas inte vår kommunikation och våra intentioner? Hur många gånger tror du att en dålig dag för dig resulterat i att någon annan trodde att du var arg på dem eller inte tyckte om dem? Precis. Det händer oss alla att kommunikationen fallerar. Vi alla kan jobba vidare på att förstås bättre när vi kommunicerar.

Men när vi står där och någon just har gjort det-där-som-irriterar-oss-så-förbannat, vad gör man då? Man kan välja att utgå från att handlingen inte var personligt riktad mot mig, och att den egentligen har en god avsikt. God avsikt behöver inte alls innebära god för just mig, men att utgå från att den andras agenda inte på långa vägar handlar om mig gör att jag inte kan ta det skedda personligt. Att utgå från att det finns en god avsikt, hur obegriplig den än ter sig för mig, hjälper också till för att motverka laddade reaktioner. Och jag kan ju faktiskt fråga vad som driver andra, om det är viktigt för mig att förstå, fast det får man göra i normal samtalston och inte i falsett, förstås. Det vi inte ska ägna oss åt är att gissa och tro att vi vet något om vad som rör sig i den andras tankar.

Givetvis finns det individer med ont uppsåt. Det finns gånger då det inte hjälper att tänka att intentionen nog var god. Ibland är ett utbrott eller uppbrott befogat. Men antalet konflikter som blossar upp helt i onödan torde bli betydligt färre om man gallrar lite. Testa. Det värsta som kan hända är att tillvaron blir lite lugnare, och synen på andra människor blir lite trevligare.

Positivt tänkande är bra, men framgång kräver också disciplin

2011-01-12T23:29:00.001-08:00

Positivt tänkande. Affirmationer. Glada tillrop från vännerna. En känsla av att "det hjär klarar jag". Detta är exempel på saker som boostar oss på vår väg till framgång. Varför upplever då så många att de inte riktigt når ända fram? För att disciplinen saknas. Inte ens den mest kraftfulla tanken på att du vill ha ett nytt jobb kommer att ge dig det, om du inte gör något. Hur olycklig du än är över din kondition så blir den inte det minsta bättre förrän du börjar svettas för det. Att vilja sluta röka måste också innehålla mer handling än det gör för många.

De flesta av oss vet faktiskt precis vad som behöver göras. Vi lyckas ofta till och med ta ett litet litet förstasteg. Bara på gymmet ser man såhär års massvis med individer som lovat mycket. Många av dem är borta i mars. De började, men saknade disciplinen att fortsätta. De förstod vad som krävdes, men var till sist inte beredda att betala priset. Samma gäller relationer och jobb. Vi vet vad som krävs, men av olika skäl gör vi inte just det. Vi kanske gör lite, eller något annat som känns lättare. Och så bär det inte enda fram. Vi visste det från början, men hoppades på tur-rea.

Det som krävs är mer kraftfulla och genomtänkta mål. Som jag skrev i ett tidigare inlägg om nyårslöften, och hur man håller dem, så behöver vi en tydlig agenda, medvetenhet om målet och dess pris, och ett fast beslut att betala det som krävs. Utan den inställningen förblir målen bara drömmar. Så vad behöver du strukturera upp målbilden kring, för att säkerställa framgång under 2011?

Konsten att hålla sina nyårslöften

2011-01-02T02:19:00.001-08:00

Avslut och nystarter har i våra tankar en stark inverkan på oss. Vi vill avsluta på ett bra sätt och knyta ihop, och börja nya saker på rätt sätt med eftertanke. Så är det också med årsskiften. Det är ingen slump att så många lovar saker "inför det nya året". Det känns helt rätt att bestämma sig för bot och bättring inför det nya som är på ingång.

Om några veckor förtvivlar dock många över de löften de avgett, och känner att det var svårare än de hoppats på. Årsskiftets magi räckte inte riktigt till för att gå hela vägen. Men lugn, vi kan lägga till själva till den magin. Vi kan få våra löften att glimma som en vacker tavla i slutet på den tänkta tidslinjen. Så hur gör man? Här kommer några tips på hur man gör sina målbilder kraftfulla och ger dem dragningskraft:

Stäm av med dig själv om målet är något som DU vill. Är det din väninna som tycker du ska tappa ett par kilo eller byta partner, eller din man som tycker du ska dra ner på rökningen, blir det svårt att motivera dig. När du vet att målet är DITT, bestäm dig!
Tänk "till" istället för "från". Låt det nya och goda locka, för den motivationen ökar ju närmare målet du kommer. Se till att det du vill uppnå är klart och tydligt, inte bara det du vill lämna bakom dig. Annars blir det lite som att sätta sig i en taxi och be den köra "inte till Askim i alla fall", eller bara be honom köra. Du behöver veta exakt vart du vill. Annars blir det svårt att komma dit.
Tidsbestäm målet. När ska du vara där? Sätt gärna upp delmål med kortare intervaller. Och se till att ha något i belöningsväg för dig själv vid tidsposterna. Vid slutmålet, ha ett rejält tack till dig själv redo.
Hur vet du när du nått målet? Vad är det som är annorlunda? Sätt siffror och tydligt mätbara kriterier. Tänk inte "trappa ner på rökningen", sätt antal cigarretter per dag och tidsintervaller. Inte "gå ner i vikt" utan ett vikt- eller centimetermål, och datum. Ja, det känns lättare att tänka "ändra lite", men så luddiga mål blir lätta att tappa bort på vägen. "Trappa ner lite" kan ju till sist handla om att inte ta det sista blosset på alla 20 cigaretter man röker på en dag, eller hur? Eller så "går jag ner i vikt" för varje toalettbesök.
Vad behöver du göra för att nå målet? Alltså, förändringens pris. Stäm av åtgång av tid, pengar och andra resurser. Är löftet träning, se till att du har tiden till det, och håller tid till det. Är löftet att tappa kilon, vilka förändringar i kost och motionsvanorna krävs för målet? Är målet ett nytt jobb, vad behöver göras och hur lång tid krävs?
Vad är anledningen till att du inte redan gjort förändringen? Är motion tråkigt? Nyttig mat ointressant? Cigarretterna en social grej? Tänk ut ett sätt att hitta motion som är roligt för dig, mat som smakar bra och är nyttig, och varianter för socialt umgänge utan cigarretter. Ja, det finns.
Berätta för de som påverkar i din omgivning om ditt mål, och be dem stötta dig. Det är svårt att ändra vanor om de omkring inte vet vad som sker och varför. Hur ska de veta att de inte ska envisas med att servera dig gräddbakelser eller bjuda på cigaretter om du inte talat om det för dem?
Se dig själv när du redan lyckats. Tänk dig till måldatumet, och hur bra det känns att ha klarat av det du bestämde dig för. Det nya jobbet, den nya partnern, viktmålet... Känn efter hur det är att vara där. Detta är ditt ledljus, och denna bild kommer att hjälpa dig att hålla dig på vägen. Tänk på denna bild, ofta. Gärna varje kväll innan du ska somna.
Ta första steget mot det nya målet redan nu. Bestäm dig för vad det första steget bör bli, och ta det. Inte "imorgon", inte "på måndag", inte "efter denna middagen/helgen/festen/cigarretten/godispåsen/etc...", gör det nu.
Kom ihåg att hinder är det vi ser när vi tappat målet ur sikte.

Lycka till med dina löften. Och med alla andra mål du vill sätta upp för dig själv. Denna checklista gör det lättare för dig att nå hela vägen.

Julkampanj hos Framgångstankar

2010-12-15T02:26:00.000-08:00

Vem vill du ge en rivstart på 2011? Dig själv, eller någon du tycker om? Framgångstankar har sänkt priserna på coachingsamtal och erbjuder dig att gå 3 men betala för 2 på Hjärnkoll-seminariet den 19:e januari. Vad kunde bli en bättre start på ett nytt år än nya perspektiv och tydliga mål? Tillsammans med vissheten om hur du ska nå dina önskade resultat, dessutom.

Erbjudandet gäller till och med 31/12-2010.

Byt ut "jag kan inte" mot "hur kan jag"

2010-12-08T01:06:00.001-08:00

Jag kan inte tjäna mer pengar. Jag kan inte träffa mitt livs partner. Jag kan inte bli vältränad (igen). Jag kan inte få ett bättre jobb. Jag kan inte [...]... Visst låter det definitivt? Så är det. Punkt. Slutdiskuterat.

Uttalanden som börjar med "jag kan inte" eller "det går inte" ställer in oss på att inte ens försöka. Vi vet ju redan att det inte går. Men vad tror du händer om vi istället formulerar oss annorlunda. Lek med tanken att istället för "Jag kan inte få ett bättre jobb." säga till dig själv "Hur kan jag få ett bättre jobb?". Eller istället för att "Jag kan inte hitta mitt livs partner." säga "Hur kan jag hitta mitt livs partner?". Oftast när vi konstaterar att saker nog inte går, så ger vi upp tanken på och hoppet om något vi egentligen önskar oss.

Om vi pulveriserar antagandet att saker inte går, och leker "som om"-leken en stund. Vi antar att det faktiskt går, och bygger tankarna kring det. Vi ger det där som inte gick ett nytt liv, en ny chans, genom att börja spåna kring hur det skulle kunna gå, nu när vi leker att det är möjligt. Går det trögt, så låtsas att du ger råd åt en vän, som har samma önskan som du. Ge det en stund, och titta sedan på de vägar fram som du kommit på. Där har du receptet på framgång. Så vad väntar du på?

Det enda misslyckandet är att vägra lära sig

2010-12-05T23:31:00.000-08:00

Hur många gånger har du låtit bli att göra saker av rädsla att inte lyckas? Eller inte lyckas tillräckligt bra? Eller inte vinna? Tänkte du de gångerna att du förvägrade dig själv dels chansen att faktiskt överträffa dig själv och lyckas, eller som andra-alternativ att lära dig något nyttigt, som sedan skulle hjälpa dig ända fram?

"Det finns inga misslyckanden, bara feedback."

Det är ett uttalande som provocerar många. Men smaka på det. Tänk om allt som inte blev som du ville var nyttiga lärdomar om vad som inte fungerar eller nästan fungerar? Men vänta... Det ÄR ju precis så. Vi faller för att lära oss att ta oss upp och vidare igen. När vi testar något som inte fungerar, så lär vi oss just det, att så ska vi inte göra igen. Är vi flexibla nog att ta nya tag och sikta om så ökar varje finjustering efter ett "inte fullt lyckat försök" våra chanser att pricka mitt i målet till slut. Testa- utvärdera- testa-utvärdera, och så vidare. Tills resultatet är det önskade. Det heter ju att bästa sättet att lyckas är att försöka en gång till. Testa, och utvärdera den tesen. Du kommer att bli förvånad över hur mycket som går på andra försöket. Eller tredje. För att inte tala om hur mycket du lär dig på vägen.

Just did it.

2010-11-30T04:44:00.000-08:00

Just did it.

Redan klart.

Gjort.

Hur låter det? Visst känns tanken på att redan vara klar med allt skön? Känns det som att det ofta blir "skulle ha gjort" mer än "gjorde"? Alla kan bli handlare. Alltså inte köpmän och affärsinnehavare, utan personer som tar tag i saker och agerar för att komma dit de vill och få vad de önskar sig. Det handlar bara om rätt inspiration till handling. Vad vill du kunna säga "just did it" om?

Att ställa in sig på att kunna säga "just did it" gör att man redan i det ögonblicket man uttalar eller tänker de orden har skapat sig en bild av en attraktiv framtid. En framtid som finns inom räckhåll. Bara vi får ändan ur vagnen. Det är egentligen inte så svårt. Eller hur? Vilket är ditt första steg mot det du vill uppnå? När ska du ta det? Så, tanken har redan fått igång dig. Snart kan du också säga "just did it".

Att utmana sig är att unna sig bättre självförtroende

2010-11-07T13:55:00.000-08:00

För några veckor sedan drog jag ut till skogs på mountainbike. Nog för att jag hade räknat ut att det skulle bli en helt ny upplevelse för mig, men bredden på den utmaningen hade jag inte riktigt förberett mig på. Jag hade förstått att jag skulle ramla ibland. Jag skulle få nya blåmärken lite då och då. Jag skulle bli trött och lerig, och slita ut och riva sönder träningskläder i ett tempo som mina tidigare intressen inte riktigt krävt.

Den stora utmaningen låg dock i att våga. Inte sedan jag körde taekwondo och mötte tjejer jag visste var riktigt bra, eller sedan jag sprang hinderbana, har jag behövt så många strategier rent mentalt för att ta mig igenom en uppgift. För någon som bara cyklat på asfalt i stort sett blev det en rejäl omställning att plötsligt ta sig genom lervälling, över smala trätrallar i skogen, uppför steniga branta backar, och utför stigar som kändes som mer eller mindre vertikala. Jag har vurpat. Jag har nya fina blåmärken. Och jag är biten! Jag ska lära mig detta. Nästa utmaning ligger i att våga mig utför trappor. Har redan valt ut min övningstrappa och börjat träna.

Jag har verkligen bivit påmind om att det är genom att utmana oss själva som vi ger oss chansen att växa, utvecklas och få bättre självförtroende. Jag var omåttligt stolt över att ha tagit mig uppför de backar jag körde idag, och att ha vågat träna i trappan. Visst, jag tvekade ibland med snyggaste vurporna som resultat. Men blåmärken läker, självförtroendet växer. Och det ger sådana kickar att till slut våga det som kändes oöverkomligt. Friskt vågat, hälften vunnet. Tjohoo!

Lycklig NU!

2010-11-02T04:54:00.000-07:00

Tillhör du också skaran som ska bli lycklig SEN? Som "bara" ska [banta/byta jobb/börja träna/skaffa partner/separera/skaffa barn/köpa hund/måla huset/byta bil/plugga klart/löneförhandla/resa utomlands...] först? Hur vore det om du behöll vad helst planer du har och körde på som du tänkt för att utföra dem, men samtidigt tillät dig att vara lycklig och uppleva livets godaste här och nu? Läskig tanke, eller hur? Jag har tidigare skrivit om att vi inte behöver förtjäna lycka, utan att det är vår självskrivna rätt från den stund vi föds. Så tillåt dig själv att vara lycklig just exakt här och nu. Ät den där lunchen som är din favorit. Beställ det lite dyrare och mycket godare kaffet efter maten. Köp den där snygga klänningen du fastnat för. Lyssna på din favoritmusik. Plocka eller köp dina älsklingsblommor. Använd finglasen och -besticken till middagen ikväll. Ta på dig det finaste du har under när du går till tvättstugan, för att DU ska ha det bästa och finaste du kan erbjuda. Stanna och titta på lekande hundar i parken. Beundra svanarna vid vattnet. Vada genom en lövhög. Hoppa i en vattenpöl. Dröm dig bort till vad som är ditt paradis på jorden, och boka resan. Notera hur många vackra människor du möter ute. Titta på himlen, grå eller blå, och notera dess vackra skiftningar. Beundra stjärnhimlen. Låt dig hänföras av soluppgången. Ta fram gamla foton och återupplev dina bästa minnen. Lycka är inget vandringspris som går från den ena tillräckligt perfekta till nästa. Det är ditt sätt att leva livet med lite fler guldkantade tillfällen än du kanske trodde var möjligt. Men det är möjligt. Det är rekommenderat. Och det kommer att ge dig fler leenden i livet.

Tänk om- tänk rätt

2010-09-27T03:15:00.000-07:00

Igår började min kurs i mental träning, som jag arrangerar i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan. Under fem söndagkvällar ger jag min grupp nya sätt att tänka, och metoder för att tänka på ett sätt som gynnar dem istället för att stjälper dem på sin väg.

Att tänka mer på hinder än vad man vill är vanligt. Att tänka ner sig själv och sina chanser att lyckas likaså. Vi har periodvis tendens att älta problem istället för att formulera för oss själva vad vi vill ha istället. Negativa tankespår när man mest av allt skulle behöva motsatsen sätter gärna käppar i våra hjul.

Men det går att lära sig att tänka om. Hjärnan och våra tankar kan bli våra vapendragare och medaktörer istället för att motarbeta oss. Tankens kraft är fantastisk. Vi kan låta den motarbeta oss, eller styra den till vår hjälp och fördel. Det är det min kurs handlar om; att tänka om och tänka rätt. Att ta nya perspektiv, och tillåta sig själv att lyckas. För en smartare vardag, mera driv och ett roligare liv.

Ta emot det goda i livet

2010-08-21T03:05:00.000-07:00

Många går igenom livet och vill ha en massa saker. Rikedom. Partner. Jobbmöjligheter. Och så vidare. Många är också de som upplever att de inga möjligheter får, eller att alla möjligheter går dem förbi i livet.

Nu är det givetvis inte konstigare än att inte alla kan få exakt allt. Men jag har upptäckt att en stor andel av de som konstant upplever sig stå utanför livets lotterier och prisutdelningar har bestämt sig för att det ändå aldrig blir deras tur. De bara vet att allt gott i livet är ämnat åt någon annan. Detta leder till slut till att de inte ens söker längre. Och vad värre är, de försitter många chanser som passerar framför näsan på dem.

Att 'veta' att inget gott kan hända en blir lätt en självuppfyllande profetia. För att få ta emot gott behöver man vara villig att göra just det. Dörren behöver åtminstone vara lite på glänt.

Ibland har man stängt dörren för att man slutat våga tro på att det kan finnas framgångar, kärlek och annat trevligt därute för en. Många tidigare negativa erfarenheter färgar lätt vår bild av vad som komma kan. Men det förflutna säger bara var vi har varit, inte vart vi ska. Därför behöver vi ta för oss av och ta emot det goda livet erbjuder oss. Vi är berättigade till det, för att vi finns.

- Posted by Callisto on the move, using BlogPress from my iPhone

Hur vill du påverka andra?

2010-08-16T02:11:00.000-07:00

Vi kan påverka vår omgivning på så många olika sätt. Faktum är att allt vi säger och gör, och är, påverkar de människor vi möter. Det påverkar också hur dessa människor upplever oss, och hur de bemöter oss idag, och även nästa gång.

Men om vi fokuserar på hur andra reagerar och känner sig efter att ha mött oss. Hur skulle du vilja att andra människor känner sig närde träffat dig? Min vän och aldrig sinande källa till inspiration, Jenny Åkerman, har som princip att alla hon möter ska tillföras något så att de mår lite bättre efteråt. Vad gäller mig lyckas hon varje gång. Det inspirerar mig till att vilja sprida positiva vibbar omkring mig också. Någon klok person har sagt att ingen vänlig handling, hur liten den än är, är någonsin bortkastad.

Nu kanske någon invänder att inte alla uppskattar ett leende (men hur många är det egentligen..?) eller goda gärningar. Men då ska vi komma ihåg att bara handlingen, leendet eller vad det må vara, påverkar oss själva också i positiv riktning. Det känns gott att le, och att göra gott. Om vi låter effekten av det inom oss själva vara belöning nog, och ser glada reaktioner hos andra som bonus, kommer vi att få mycket att glädjas åt. I de allra flesta fall smittar dessutom leenden och goda gärningar. Så det man "riskerar" är en herrans massa människor, inklusive en själv, som blir gladare just idag.

We try harder

2010-08-09T07:46:00.001-07:00

Hade ett givande och intressant möte idag med en av medlemmarna i mitt BNI-team. Vi diskuterade personlig utveckling och hans område är ledarutveckling. Jag fastnade för den delen i konceptet han kör (LMI), som handlade om attitydutveckling. Attityd är allt! För att nå framgångar inom personlig utveckling, som "svensson" eller som ledare, så gäller det att hålla koll på sina egna och andras attityder.

Han nämnde företaget Avis, som har som motto "We try harder". Underbar inställning till det man gör! Till allt av värde faktiskt. Det fick mig att tänka till kring det jag själv gör. Jag arbetar ju med diverse tjänster; coaching, utbildningar och dansundervisning. Finns det någonstans inom detta som jag kunde "try harder", inom rimlighetens ramar, givetvis? Det sägs ju att framgång är att göra det vanliga ovanligt bra. Att ge det man gör och levererar en extra liten push kan ju bli det som utmärker en från konkurrensen.

Så självklart finns det saker att putsa och fila på! Jag blev så inspirerad av tanken att jag idag suttit och knåpat ihop lite riktlinjer för mig själv, där jag ska säkerställa att jag i ännu större utsträckning verkligen försöker lite till. Både privat och i arbetslivet. Om man har kapaciteten och kan nyttja den för att göra alla lite nöjdare, varför inte? Inom rimliga ramar, som sagt. Inte på bekostnad av den egna hälsan heller, förstås. Men att bidra med det lilla extra gör oftast stor skillnad. Så, let's try a little harder.

Hur länge ska man sträva?

2010-08-04T03:27:00.001-07:00

Har du någonsin hört, eller kanske sagt själv, att "Jag har försökt att [valfri målsättning], men det gick inte..."? Det kan ha rört sig om studier, nytt jobb, viktminskning, motionsvanor, målning, fotografering, skaffa nya vänner, hitta en livspartner... Eller vad som helst.

Om det var din vän som sa det, frågade du då varför han eller hon gav upp innan målet var nått? Om det var dina ord, varför gav du upp innan du var där?

Jag har frågat några, och svaren handlar påfallande ofta om att man ändå inte skulle ha nått målet. Man ansåg sig inte bra nog, smal nog, smart nog, duktig nog, eller så passade det inte just nu [för att...].

Saken är dock den att någonstans, eftersom man ändå påbörjade projektet, så ville man sannolikt klara av det, och trodde det fanns en väg fram. Någonstans på vägen hände något som fick en att tänka om och tvivla. Ibland så börjar rationaliseringar kring målsättningen dyka upp. Vill jag egentligen detta? Nä, lite väl jobbigt, kanske. SÅ intressant var det väl ändå inte. Någon annan skulle kunna bli avundsjuk. Min man/fru/mamma/syster/chef/hund/etc. skulle inte uppskatta att jag satsade på detta.

Detta sätt att tänka är jättevanligt och drabbar många av oss. I den inspirerande boken "War of art" förklarar Steven Pressfield på ett målande och roligt sätt hur "Resistance" fungerar, och hur det nästlar sig in i våra sinnen och får oss att inte sträva ända fram. Han beskriver hur vi är sårbara för inverkan av "Resistance", men att den går att besegra.

Den stora frågan är; hur länge ska man egentligen ägna sig åt att sträva mot sina mål? Jag säger "tills du är framme". Är det något du verkligen vill uppnå, något som skulle skänka dig glädje och/eller välmående, framgångar eller annat motiverande, så finns det få orsaker att inte fullfölja åtagandet. Lätta har länge haft "Om du bestämt dig" som slogan. Den kan bli din livsdevis. Livsgurun Jim Rohn har sagt att disciplin är bryggan mellan mål och framgångar. Få saker är just så sant. Richard Bandler konstaterar att det enda misslyckandet är att lägga av. Och visst är det så?

Givetvis kommer man under livets gång upptäcka att målen man satt upp inte alltid var det man önskade sig egentligen, och ibland dyker bättre mål upp. Delmål och lämpliga utvärderingar av mål och riktning på vägen hör givetvis till. Men alltför många släpper mål, drömmar och visioner alltför tidigt, utan att rikta om sig. De ger upp. Det är (i stort sett) alltid för tidigt att ge upp.

"Pain is temporary. Quitting lasts forever."

(Lance Armstrong)

Dags att skaffa Hjärnkoll

2010-08-02T05:03:00.001-07:00

Nu är höstens datum för Hjärnkoll spikade. 30:e september, 16:e oktober och 2:a december finns möjligheten att delta i ett seminarium, som kommer att göra dig nyförälskad i din hjärna.

Seminariet passar alla som har en hjärna och vill använda den lite mer effektivt. Vår kapacitet är långt ifrån utnyttjad, och det finns enkla sätt att göra vardagen roligare och smartare genom att nyttja resurserna målmedvetet.

Under seminariet får du förståelse för hur din hjärna fungerar, och varför det är lätt att tänka om och tänka rätt. Du lär dig också att använda språket mer konstruktivt så du förstår andra bättre och dessutom förstås bättre av din omgivning. Du serveras verktyg för att lättare nå dina önskade resultat, och får redskapen för att memorera listor, siffror och inte minst namn. Ja, vem har inte försökt gnugga geniknölarna för att komma ihåg vad någon hette? Du kan minnas namn, direkt och för lååååång framtidmed enkla medel. Alla kan.

Så vad väntar du på? Boka in dig, familjen, vännerna och kollegorna för en date med de små grå. Eller boka Hjärnkoll på ditt företag för APT eller kick-offen. Hjärnkoll är ypperligt som inspirationshalvdag för de anställda och fungerar som en motivations- och kreativitets-boost.

Du är tre timmar ifrån att använda din hjärna mer effektivt och dessutom ha roligt samtidigt. Mer information, samt anmälningsinfo finns på Framgångstankars hemsida.

Man kan be om medvind, eller lära sig segla

2010-07-25T02:17:00.000-07:00

Det finns saker vi kan påverka, och saker vi inte kan påverka. Jag har tidigare skrivit om att det är så lätt att vänta på "rätt läge" innan man fattar avgörande beslut i tillvaron, eller tar avgörande steg framåt mot sina önskade resultat. Ofta hör man också önskemål uttalas om att "livet" (eller någon specifik del av det) borde vara snällare, enklare, lugnare eller mer berikande. Det är i de lägena jag ställer mig frågan vem som egentligen styr. Vem fattar besluten i ett liv där man passivt förväntar sig att de rätta förutsättningarna för lycka och framgång bara ska matas fram åt en? Vem skulle styra den processen? Utifrån vilken målsättning då?

Icke-beslut är också beslut. Varje beslut vi fattar är en värdering av oss själva. Så varje gång vi väljer att tro att livet är oss övermäktigt, eller väntar in någon annans beslut och handlingar, så har vi bedömt oss oförmögna att hantera livet. Varje gång vi låter bli att ge oss ut på jakt efter våra önskade resultat har vi bedömt att vi inte förtjänar det av olika anledningar. I de här lägena har vi bedömt att egentligen vem som helst eller vad som helst i livet är mer kapabelt att leda oss fram till det vi vill ha, förutom oss själva. Men frågan är, vem är egentligen den ovedersägliga experten på ditt liv och dina behov? Och vem kan tänkas ha störst intresse i och motivation för att tillgodose just dina behov? (Nej, inte mamma...)

Jag har ofta berört ämnet tidigare, alltså vår tendens att inte fatta våra egna beslut eller ens ta vittring på vår egna önskade riktning. Så, utan vidare kringsnack tänker jag avliva en vanlig vanföreställning. Livet kommer inte att bara bli snällare, enklare, lugnare eller mer berikande. Däremot kan du aktivt börja fatta beslut som ger dig ett liv som bättre rimmar med det du vill ha ut av det. Istället för att be om medvind, lär dig segla. Ta sedan kurs mot de resultat du önskar nå, och lätta ankare.

Sannolikt kommer du ibland att slira ur kurs, eller upptäcka att kursen du valt inte leder dig till de resultat du önskar dig. Kanske hittar du något som är ännu bättre än det du från början gav dig ut på jakt efter. Du kanske omvärderar dina önskade resultat och bestämmer dig för någonting annat när du väl är framme. Men kommer du iväg så har du alltid dina erfarenheter att referera till. Blev det som jag ville? Ja/nej? Varför blev det så som det blev? Behöver något göras annorlunda för bättre måluppfyllnad? Vilket är ditt nästa mål?

Att sitta och vänta på rätt vindstyrka i exakt rätt riktning kommer sannolikt att hålla dig passiv för större delen av livet och göra att du missar många chanser till upplevelser och det liv du egentligen önskar dig. Det låter väl inte särskilt roligt? Hopp i skutan, och sen är det bara att köra.

Det finns bara nu, så upplev det

2010-07-23T03:54:00.000-07:00

Igår är ett minne. Imorgon är en dröm. Eller en plan, en fantasi eller en idé. Hursomhelst så finns den inte ännu. Många människor lever med en fot i det förflutna, ibland till och med båda. Det som hänt färgar det de gör och styr de val man ställs inför. Många lever också för "imorgon", eller "sen". "Jag ska bara [valfri händelse], och sen ska jag stanna upp/njuta/unna mig...". Det finns ett par uppenbara problem med detta "leva för sen"-tänket. Ett: Det slutar inte imorgon, utan de flesta fortsätter att planera för bättre tider och inser inte att de staplar villkor på villkor och aldrig kommer fram till målet där de faktiskt får njuta. Två: Vi har inga garantier om en morgondag. Japp, krasst och med en uns pessimism. Men vi har inte det. Vi har verkligen bara nu. Och nu. Och nu. Det förra nuet är just nu också "nyss", och kommer inte tillbaka.

Så hur ska vi göra för att leva mer "nu"? Och vad finns det för vinster med detta? Någon hade frågat en asiatisk munk om hur han gjorde för att meditera. Han svarade "När jag sitter så sitter jag. När jag står så står jag. Och när jag går så går jag.". Mannen som frågat blev lite irriterad och sa att "Det gör ju jag också, så det är väl inget speciellt med det?". Munken svarade "Nej, för när du sitter så är du på väg att resa dig. När du står är du på väg att börja gå, och när du går är du i tankarna redan långt framme.". Och så verkar det vara för många av oss.

Varför skulle man då göra annorlunda? Jo, för att upplevelserna finns här och nu. De finns inte att återkalla sen, eller tål att bli alltför färgade av tankar från det förflutna. Nu är en känslig färskvara som måste hanteras med uppmärksamhet och ömhet för att bereda den bästa upplevelsen. Man KAN frysa den, och ta fram den som minnen senare, men upplevelsen är alltid starkast här och nu. Vill man uppleva livet i sin fulla styrka måste man alltså låta nu komma nära, och stanna i nuet för att ta in det man ser, hör och känner.

Jag lärde mig detta ganska sent. Det var under min första klosterreträtt, då jag insåg att det fanns en poäng i att stanna upp och uppleva skönheten i det som fanns omkring, nu. Trodde att jag varit ute i timmar, för jag hade hunnit se och uppleva så mycket. Visade sig att jag varit ute 45 minuter. Då konstaterade jag att det finns så mycket njutning i varje enskild minut och sekund, om vi tar tillvara på den. Så varför inte unna sig en komplett och färgstark bild av tillvaron? Varför inte låta sig njuta fullt ut av det som händer? Ja, rent teoretiskt hinner man med färre saker. Men man upplever mer. Testa själv.

Tänk på "vad", inte "hur"

2010-07-15T01:18:00.000-07:00

Många jag pratat med börjar beskriva sina drömmar och mål utifrån hur de borde gå tillväga och hamnar snabbt på sidospåret "går inte [pga valfri anledning]" innan de ens fullt ut formulerat vad de vill. Jag ser detta som ett av de bästa sätten att döda drömmar och visioner. Låter man tankarna gå klart och forma vad det är man faktiskt vill och sedan låtsas att man redan är där så kommer det sannolikt inte alls att kännas som "La-la-land", utan man har fortfarande två armar och ben och ett huvud, andas luft som alla andra och världen är sig lik på många sätt. Alltså, inga mirakel behövde inträffa för att man skulle nå sitt mål. Det som behövdes var att du bestämde dig, tog sikte och började röra dig mot målet. Att se till att ta ett första steg så snart man vet vart man ska är ett bra sätt att förbättra sina odds för att nå målet. När man verkligen fokuserar på vad man vill, så ger sig den där "hur"-biten rätt snabbt.

"Hinder är det du ser när du förlorar målet ur sikte" skrev min personliga tränare Tim på mitt träningsprogram för många år sedan. Vem som är upphovsperson till dessa kloka ord vet jag inte. Men det är så sant. Så vad vill du? Sikta och skjut.

Det du fokuserar på växer

2010-07-09T06:08:00.000-07:00

Det du fokuserar på växer. Det är en sanning som tål att upprepas. Det du ägnar mest tid och tankekraft åt är det du upplever som störst i ditt liv. inte nödvändigtvis behagligast, men det får störst plats.

Så nästa gång du missar bussen, tänk vilken skön grej att få stå och samla tankarna en stund. Regnar det, njut av doften. Är du på väg att bli sen, än sen då? Just i det ögonblicket kan du inget göra. Varför inte passa på att göra den stunden så behaglig som möjligt?

Det gäller inte bara missade bussar. Ibland får jag känslan av att vi programmerats för att se världen genom ett mörkt trist filter, och default är att se det negativa i olika saker. Sedan kom mindfulness-vågen och horderna av böcker om självhjälp och alla skulle vara hemmasnickare i psykologi. Plötsligt blev det fult att tänka negativt och att vara ledsen, och det lät som att om du bara ler dig genom livet så kan intet ont hända dig. Nu är det givetvis inte så. Livet går upp och ner vare sig vi ler eller inte. Men att tänka att det inte lönar sig att le för att det kommer att gå ner förr eller senare gör bara livet onödigt trist.

Jag brukar säga till vänner och klienter att har man oroat sig i förväg har man oavsett vad som sedan faktiskt händer oroat sig en gång för mycket. Man kan inte förebygga livets svängningar vare sig med leenden eller med pessimism, men att le så mycket det går och se så mycket fint och trevligt omkring sig som man kan gör livets resa bra mycket trevligare. Testa. Det värsta som kan hända är att dina leenden och din positiva inställning smittar och gör också andras dagar ännu bättre. Och ditt positiva sätt att uttrycka dig hjälper också andra att fokusera på det som är bra i tillvaron. Win-win. I alla led.

Mental träning för dansare

2010-06-03T12:35:00.001-07:00

Har precis haft en föreläsning för dansare i mental träning. Målet med aftonen var att förse dem med tankespår som möjliggör förändring av gamla tankesätt, och redskap för att påverka de egna tankarna mer akut i olika situationer.
Vi gick igenom vad mental träning är, och varför man använder sig av det. Det blev också analoger med fysisk träning när det gäller vikten av att träna regelbundet under lång tid för bästa effekt. Det fungerar alltså inte om man rotar fram sina papper om två år och i en akutsituation försöker applicera teknikerna. Lika lite som en bok om styrketräning kommer att ge dig styrkan som krävs just i ögonblicket då du panikläser den.
På schemat fanns effekter av att sätta upp mål för det man gör, och hur man sätter upp bra mål. Utan konkreta mål, hur vet jag när jag är där? Vi avhandlade också mentala time-outs som ett sätt att återta fokus med full kraft, tankestopp för att stävja negativa tankar, att skapa sig en attraktiv målbild och rita en karta dit, samt att förändra sitt tillstånd till det bättre med enkla medel. Det behöver inte ta lång tid att ställa om sig, bara man accepterar att det (oftast) fungerar alldeles utmärkt.

Viktigaste poängen med aftonen var att vi inte automatiskt tänker rätt, och att vår hjärna har en nästan oinskränkt makt över våra liv. Därför är det vettigt att göra den till sin bundsförvant och inte lämna den vind för våg. När hjärnan arbetar för dig, i riktning mot de mål du önskar nå, så har du en mycket stark stöttning på vägen. Det är så lätt ändå att låta tankarna driva, bli negativa och mindre kosntruktiva. Då är det skönt att kunna använda sig av olika tekniker och knep för att göra den till vän igen.

Nyfiken på vad mental träning kan göra för dig och ditt sätt att tänka? Eller hur det kan få dig att prestera bättre, och verkligen hitta taggen när det gäller? Maila mig så kan vi se vilka möjligheter som finns för dig.

Inspirationens tid

2010-04-30T01:42:00.001-07:00

Såhär på våren får jag lust att göra förändringar. Jag känner ny kraft flöda till, och nya idéer tar form.

Det som hänt hittills är att jag gått en av de mest inspirerande utbildningar någonsin (Hjärnkoll-ledare, certifierad av Jenny Åkerman på Audiva), anmält mig till att assistera under utbildningen för nästa batch av NLP Practitioners på Gothia Akademi, båda mina hemsidor har fått ett lyft och nytt ansikte, och jag har en fantastiskt rolig och spännande plan för en inspirationsdag för början av 2011. Och det verkar inte ta slut. Koncepten och idéerna för att marknadsföra dem bara ramlar in. Vårinspiration är verkligen en härlig sak. På bandet för nyproduktion löper också ett antal nya koreografier till min dansundervisning, och idéer till nya visitkort och flyers.

Så, om man nu inte skulle känna spontant att neuronen avfyrar i önskad takt för att skapa nya härliga idéer, hur gör man då? Ett tips är att skaffa sig Hjärnkoll. 22/5 och 10/6 har du också chansen att bli imponerad av din egna hjärna, och få idéer till hur du kan använda den ännu mer effektivt för att nå dina önskade resultat, och också för att lätta på banden till kreativitet och inspiration. Visst låter det bra? Tre timmar till ett smartare och mer kreativt liv. Kan man verkligen säga nej?

Rabatterad coaching för dansare, och nytt datum för mental träning

2010-04-07T06:15:00.000-07:00

Hitta dina styrkor, lär dig att få fram en starkare scenpersonlighet, och jobba bort scenskräcken. Lär dig att arbeta fram mål och nå dina önskade resultat. Personlig coaching kan bistå dig i allt detta, och mycket mer.

Erbjudandet om rabatter gäller för medlemmar i dansföreningen Kardemumma, och för elever som dansar för Martina von Schwerin, Ulrika Hellqvist, eller mig och mina kollegor på Vuxenskolan.

Den 3/6 kommer jag också att hålla en workshop i mental träning för dansare. Lokal Framgångstankar på Karl Gustavsgatan 1A. Under tre timmar kommer vi att gå igenom teori och framförallt tekniker för att förbättra självkänsla, få ett mer konstruktivt sätt att tänka, sätta upp och nå mål, och för att hitta resultatfokus istället för att stirra sig blind på problem. Kostnad 400kr, eller 300kr för Kardemumma-medlemmar. Anmälningsinformation får man genom att maila till mig på callisto@framgangstankar.nu
Hjärtligt välkomna till ett mer givande dansliv.

Friskt vågat- allt vunnet

2010-04-05T13:34:00.000-07:00

Att utmana sin trygghetszon och göra det man fruktar, är ett bra sätt att boosta sitt självförtroende. Särskilt om målet sätter målet till att våga, och man ser till att klappa sig själv på axeln efter att ha gjort det.

Men vad innebär det att våga? Det är individuellt vad vi bara kan göra, och vad som kräver mod av oss. Att agera modigt innebär inte att man inte är rädd. Utan rädsla- inget mod. Modig är man när man trotsar sin rädsla. Och förtjänsten är alltid av det bättre slaget; nästa gång kan du och vågar du ännu mer.

Så vad har du för saker du skulle vilja göra, men har bestämt dig för att du inte vågar? Skriv ner dessa saker. Och så bestäm dig för vilka du verkligen, verkligen vill genomföra. Och så börjar du beta av din lista. En sak i taget. Och frågan du ställer dig varje dag är "Hur kan jag idag använda mitt mod för att bygga mitt självförtroende?". När du kommit en bit ner på listan, så kommer du att upptäcka skillnaden.

Jag älskar min iMindMap

2010-03-31T04:54:00.001-07:00

Jag fick tipset av min inspiratör, lärare och vän Jenny Åkerman om att använda MindMaps, när jag träffade henne under NLP-utbildningen. Då fastnade inte idén riktigt, men så använde hon sig av MindMaps under Hjärnkoll-helgen, och då blev jag mer nyfiken. En gratis prova-på-vecka senare var jag lycklig ägare till Buzan's iMindMap-program. För evigt bye bye Power Point, som jag sedan länge ansett vara mer än pandemi än något annat. Som ett substitut för utstrålning och något att säga. Givetvis FINNS bra PP-presentationer, men få har kommit i min väg. Upptäckte också när jag jobbade som lärare på Chalmers att studenterna uppskattade att få ett häfte med det väsentliga, och att jag pratade fritt istället för att de matades med tiotals PP-slides på en lektion.

Idag höll jag min första presentation med iMindMap som stöd. Så mycket beröm för en presentation har jag aldrig fått, och flera lyfte fram att jag använt mindmap som presentationsverktyg som något annorlunda, spännande och bra. De ansåg att verktyget gjorde det tydligt och lättöverskådligt vad jag arbetar med. Nedan här har ni min presentation om mina olika verksamhetsområden. Man kan klistra in lite roliga bilder också om man vill. Men den stora poängne ligger i friheten. Inga linjer, inga rutnät, bara ett vitt ark (på skärmen), och möjligheten att dra grenar hur man vill, i så många led man vill, man kan koppla ihop dem, välja färger, flytta runt dem och klippa och klistra hur man vill. Det är höger hjärnhalva på vårbete. Idéerna får fritt spelrum, och kan röras runt efter önskan. Resultatet blir en levande och dynamisk skiss över det man vill få fram.

Som sagt, man kan få en veckas prova-på gratis, och om man sedan köper programmet via http://www.audiva.se, så har man också support från Jenny Åkerman, och hon får stå som återförsäljare. Go MindMap! Idag.

Investera i en person du älskar

2010-03-26T14:40:00.000-07:00

Om du ska satsa tid och energi, och kanske pengar, vem väljer du då att investera i? En person som du känner sådär, och inte riktigt tycker om, eller en person vars behov du känner väl, och som du verkligen tycker om? De flesta är väldigt eniga här; personen de inte gillar skulle inte få många sekunder eller särskilt mycket energi från oss.

Många går omkring med en självbild som säger "Jag är inte värd [...].", och är inte särskilt förtjusta i sig själva. Dessa individer är inte särskilt benägna att lägga energi på att själv må bra, eller att utvecklas. Man lägger helt enkelt inte tid på att ta hand om den man inte tycker om.

För att nå ett lyckligt liv och framgångar på olika plan krävs alltså i första hand att jag tycker om mig själv. Rent av älskar mig själv. Säg det. "Jag älskar mig själv." Hur känns det? Känns det ovant? Fånigt? Konstigt? Som om du drabbats av hybris? Lite pinsamt? Som något du aldrig skulle erkänna för någon annan, om det nu ens vore sant? Faktum är att du behöver känna att du älskar dig själv, för att kunna ge dig själv det bästa livet har att erbjuda just dig.

Det bästa i livet är inte alltid gratis. Ofta måste vi jobba för att få det vi vill ha. Tycker vi inte särskilt bra om oss själva så är vi inte heller benägna att jobba för vår egna framgång. Alltså, att jobba med att faktiskt på riktigt tycka om sig själv är första steget till framgång. När du älskar dig själv så kommer du att vilja unna dig saker som du mår bra av och tycker om, och som utvecklar dig. Varje val du gör är en värdering av dig själv. Välj det som visar att du bryr dig om dig själv och dina livsmål. Investera i den viktigaste personen i ditt liv, någon du älskar; dig själv. Det är du värd.

Hemsidan uppdaterad med Hjärnkoll.nu

2010-03-18T07:13:00.000-07:00

Smartare.
Bättre minne.
Smidigare kommunikation.
Lättare att nå dina mål.

Låter det intressant? Då är Hjärnkoll-seminariet något för dig. Eller kanske din personal.

I helgen gick jag en helt fantastisk utbildning för Hjärnladyn Jenny Åkerman. Jag kan numera titulera mig Hjärnkoll-ledare, och kommer nu att ta mig an utmaningen att få fler att vilja bli förälskade i sina hjärnor. Det är ett mission att ta på allvar. Jag möter dagligen individer, som inte tror att de har kapacitet för än det ena, än det andra. Hjärnkoll tydliggör på ett enkelt sätt att vi alla kan, med lite träning, effektivisera vår användning av hjärnan. De flesta av oss är inte i närheten av att ha nyttjat vår fulla kapacitet. Vad skulle det betyda för dig att känna dig mer alert och smart i vardagen? Att uppleva att du kommer ihåg namn, inköpslistor och koder? Att faktiskt nå dina mål?

Detta får du av Hjärnkoll, som är ett tre timmar kort seminarium (från Hjarnkoll.nu)

Förmåga att sortera dina tankar lätt så du kan välja vilka som gynnar dig och inte. Detta skapar i längden en smart och vaken hjärna, som har allt större möjligheter att skapa lycka och önskade resultat.
En skön lust att bli förvirrad. Det är inte längre obehagligt, utan ett tydligt tecken på att du utvecklas.
Ett bättre minne och en stor inblick i hur ditt minne fungerar.
En tydligt förbättrad förmåga till god kommunikation.
Användbara minnestekniker för namn, siffror och listor.

Visst låter det fantastiskt? Tre roliga timmar är allt som står mellan nuläget och en bättre relation till din hjärna. Du behöver inga förkunskaper, och allt du lär dig kan du börja använda med en gång. Välkommen att boka ditt Hjärnkoll-seminarium hos Framgångstankar.

Framgångsrecept i miniformat

2010-03-04T07:59:00.001-08:00

Tänk på vad du vill ha.
Tänk igenom vad som är det första steget du måste ta för att få det.
Ta steget.
Tänk igenom nästa steg.
Ta det.
Tänk igenom nästa steg igen.
Ta det.
Nu borde du vara där, eller i alla fall nästan. Om inte, upprepa 4-5 tills du är framme.

Visst låter det självklart, på gränsen till dödtråkigt? Ta vilket exempel som helst och applicera receptet på. Det kommer att bli tydligt att det faktiskt är så det fungerar i världen. De stora idrottsstjärnorna hade inte varit i närheten av sina framgångar utan målmedvetet arbete. De stora ledarna i världen arbetade målmedvetet framåt tills de nådde sina drömmar. Du kan också nå dina mål.

Väldigt sällan händer mirakel i världen. Bortsett från gråtande stayer i länder vi inte kan stava till så är det mesta som händer i våra liv beroende av vad vi själva gör. Våra relationer blir inte bättre över en natt för att vi vill det. Våra kunder blir inte fler för att vi väntar lite till. Vi går inte ner i vikt för att det vore trevligt. Alla de förändringar vi önskar behöver vi arbeta för.

Gandhi säger att "Be the change you want to see in the world.". Bruce Almightys läxa efter att ha vikarierat som Gud var "Don't wait for the miracle. BE the miracle.". Tanken är densamma. Vi skapar våra egna mirakel. Det svåraste vi har att göra med är trögheten i att ta det första steget.

Bara gör det. Det är du värd. Var din egna förändring och ditt egna mirakel på vägen till det du önskar.

Systerföretag "Du kan!" har fått upp hemsida

2010-02-27T08:50:00.001-08:00

Du kan!, företaget som jag samarbetar med om Stå på Dig!-projektet, har fått upp sin nya hemsida nu. Gå in och titta!

Vad vill du ha?

2010-02-26T12:18:00.000-08:00

Vi har så lätt att fokusera på vad vi inte vill ha i livet. Trots att det vi fokuserar på är det som växer, så envisas vi med att prata och tänka i termer av vad vi inte vill ha. Jag vill inte vara singel/fattig/överviktig... Varje gång vi säger detta till oss själva befäster vi bilden av det vi inte önskar vara.

Jag påstår inte att du vaknar rik och smal med världens babe eller hunk vid din sida imorgon för att du tänker på det. Men chansen att du faktiskt tar dig framåt mot det du önskar ökar markant när du istället för att säga "inte tjock" säger "smal". Eller när du istället för "inte singel" pratar om att dela tillvaron med någon. Ännu bättre blir det när vi börjar se oss själva i de önskade lägena. När vi ser oss själva ha nått våra mål, och kan gotta oss i känslan av att redan vara där. Jag lovar att motivationen som kommer av en välkomponerad målbild med hästlängder dänger motivationen som man kan uppnå av att "inte vilja vara tjock". "Vill vara smal." säger vart vi är på väg, och då är det ju lättare att bestämma sig för vägen. Som min lärare Henrik sa; man sätter sig inte i en taxi och säger att man vill "inte till Guldheden", utan man talar ju om vart man ska. Precis så borde vi också fungera.

Tala om för dig själv vart du vill, vad det är du vill ha, och första steget är redan taget.

Uppdaterad hemsida

2010-02-26T10:24:00.000-08:00

Idag har jag uppdaterat hemsidan och gjort den mer lättöverskådlig. Spana in, och sprid!

Man kan inte oroa sig till framgång

2010-02-14T05:34:00.000-08:00

Jag har upptäckt att människor omkring mig oroar sig mycket. Det kan handla om pengar, hälsa, relationer eller karriär. Eller vad som helst. När jag fört detta på tal kommer ibland svar som får det att låta som att livet är ett lömskt kreatur som förgör oss om vi inte hela tiden garderar oss, håller oss steget före och planerar. Helst ska hela tillvaron vara idiotsäkrad fram till 2015 för att man ska våga slappna av och må bra.

Eftersom livet nu trots allt inte låter sig rutas in och planeras i minsta detalj, eller alls ibland, så dyker det hela tiden upp nya saker att oroa sig för. Detta får till följd att det aldrig blir någon vila från oron.

Vad tror du händer om du slutar stirra på de potentiella riskerna? Om du accepterar att livet inte vill dig illa. Att du inte är i krig mot tillvaron. Och istället börjar se dig om efter möjligheterna som finns. Det du fokuserar på växer. Att se och tänka möjligheter samt vägar till framgång ökar inte bara chansen att nå dit, utan förbättrar också vårt mående och humör till vardags. När vi inte länge läcker energi på att gardera oss mot livet, utan ser tillvaron som spännande och fylld med utmaningar och möjligheter så blir vi också öppna för att ta emot framgång.

Läste någonstans att 'Livet är det som händer medan du planerar för annat.' Vad mycket vi missar och vad många möjligheter vi försitter genom att använda vår fantasi till att skapa tänkbara bekymmer och stirra på dem. Livet väntar inte. Möjligheterna drar förbi. Passa på. Inget av det går i repris, om inte SVT Play lyckats korpa rättigheterna till ditt liv. Lev nu.

Vad väntar du på?

2010-02-04T21:42:00.000-08:00

Vad vill du ha mest av allt i livet?

Vad kan du göra redan idag för att nå ditt mål?

Alltför många väntar på 'bättre tider' eller 'det perfekta läget' för att ta tag i sin dröm. Väldigt många har upptäckt, ett år eller kanske ett liv senare, att det där de väntade på inte inträffade. Därmed tog de heller aldrig tag i sin dröm och förverkligade den.

Hur ofta ångrar man egentligen saker man gjort? Jämfört med hur ofta man grämer sig över det man inte gjorde? Vänta inte. Redan idag kan du ta ett steg närmare din dröm. Bestäm dig för att du vill. Att det är värt det. Och sen... Just do it, som det kända sportmärket uppmanar.

Sluta försöka, lyckas istället

2010-02-04T02:53:00.000-08:00

Är du van vid att försöka? Försöka så hårt, så hårt. Ofta. Mycket. Länge. Försöker du gå ner i vikt? Försöker du nå framgång på jobbet? Försöker du hitta en bra partner? Försöker du få mer egentid?

Sluta försöka! Börja lyckas istället. "Jomen, för att lyckas måste man... ". Nej, man ska inte försöka för att lyckas. Man ska göra det. Yoda, en liten och grön, men klok kille, säger "Do or do not, there is no try.".

Varför inte det fungerar med att "försöka"? När du själv säger "Jag ska försöka [...].", så lämnar du en bakdörr öppen för att inte nå ditt mål. Någonstans har man redan där talat om för sig själv att du inte behöver klara det, och i vissa fall att man egentligen inte heller avser att göra ett helhjärtat försök. Att säga "Jag ska försöka [...]." är till och med ibland ett slugt sätt att säga "Egentligen vill jag inte, och jag kommer inte heller att [...].", men man slipper ta besvikelsen av ett nej face to face. Besvikelsen kommer ändå, om det är så att man har för vana att "lova att försöka". Så det är egentligen ingen utväg där heller.

Jag vill uppmana till att börja bestämma sig för att lyckas. Jag ska inte försöka gå ner i vikt, jag ska nå X kg. Jag vill inte försöka hitta ett nytt jobb, jag ska leta tills jag hittar det jag vill ha. Jag ska inte försöka att spendera mer tid med vänner och familj, jag ska avsätta tid för det och göra det. Jag ska inte försöka spara, utan lägga undan pengar automatiskt varje månad. Och så vidare.

Snart kommer vanan att lyckas att bli starkare än vanan att försöka (och sällan eller aldrig komma hela vägen). Det vi är vana vid upprepar vi mer än gärna. Så när framgången blir en vana... Ja, tänk själv. Tanken lockar allt fram ett leende, eller hur?

Vad kryddar du livet med?

2010-02-03T22:48:00.000-08:00

Livet är som en matberedare. Det du stoppar in i den kommer att färga smaken på det som blir slutprodukten. Så hur ser ditt recept ut?

Om du som bas i din livsrätt använder rädsla, ilska eller avund kommer givetvis allt smaka av det. Kryddar du med lite missunnsamhet får allt en bismak av det. Bitterhet ger en alldeles egen touch åt hela upplevelsen av livet.

Som tur är så är det du som väljer vilken eller vilka kryddor du väljer att använda. Du kan ta en nypa hopp, en tesked glädje, lite nyfikenhet, ett par nypor kärlek eller några mått mod. Vad du vill. Eller blanda flera smaker.

I grunden är känslor kemiska processer och biologiska fenomen. Vi kan manipulera dessa upplevelser och beställa de känslor vi önskar. Pröva själv att dra upp ansiktet i ett leende, och sträcka på dig när du känner dig nere, tänk på glada minnen. Visst händer det något med känslan? Grattis, du har precis rört ner lite glädje i din rätt. Och ställt undan burken med negativa känslor.

Hur vill du att ditt liv ska smaka? Kom ihåg, valet är ditt.

Lycka är vår självklara rätt

2010-02-03T15:21:00.000-08:00

Lycka är för många ett avlägset mål, något som man tänker sig att man kanske når, en dag. Om vi kämpar hårt nog för att förtjäna den. Och många beslutar sig för att de inte förtjänar lyckan. Eller att de först måste det, och det och det. Och sen DET. Och DET. För att inte glömma DET OCKSÅ!!!

Oavsett om dina villkor för att få vara lycklig ligger i tid, i prestation, i vikt, i motionstimmar, i skänkta kronor i välgörenhet... Glöm det. Lycka är en rättighet som vi föds till. Ingen kan villkora vår självklara rätt att må väl och känna lycka.

Nästa gång du säger till dig själv att du ska bli lycklig SEN, fråga dig "Varför inte nu?". Varför vänta? Och för vem? Lek med tanken på att du äger den självklara rätten att vara lycklig. Blir det inte lite rymligare i börstet? Vill inte blicken och huvudet höjas lite grann? Ta ett par djupa andetag, och känn vissheten om att du inte förtjänar lyckan, utan är berättigad till den. Villkorslöst.

Sociala tillvarons bästa vänner

2010-01-30T15:44:00.000-08:00

Det finns några vänner man gör klokt i att ha med sig när man rör sig ute i sociala sammanhang. I alla fall om man vill bryta isen på ett effektivt sätt. Dessa är:

Vad?
Hur?
Vem?
Var?
När?

Dessa små ord är ofta nycklar till social framgång. Hurdå? Rätt använda så kommer de att öppna många dörrar för dig. Det är ingen magisk formel, utan ett tecken på att du är intresserad av vad den andra har att säga. Människor i allmänhet gillar inte krokodiler, det vill säga vi gillar de som har större öron än mun, som lyssnar mer än de pratar. Testa själv nästa gång du är i ett socialt sammanhang. Och när du genomför experimentet, försök verkligen få upp ett intresse för vad den andra har att säga. Att ställa frågor och snegla i taket eller fippla på mobilen samtidigt kommer inte att ge önskad effekt. Inte heller om personen upplever att du förhör honom/henne. Frågorna är som vilket instrument som helst; fel använda uteblir den vackra musiken och mottagarens upplevelse blir allt annat än positiv. Men rätt hanteradeär frågeorden ett fantastiskt instrument för att förstå vår omgivning, och bli lite mer populära.

Det går inte att fjättra en fri tanke

2010-01-23T16:13:00.000-08:00

I min jakt efter en bra definition på "Empowerment" (visade sig finnas en större mängd förklaringar...), så snavade jag i en uppsats från Lunds Universitet över nedanstående citat. Det kommer från en New Age-rörelse, OSHO, och har döpts till Rebellen. Det var inte definitionen jag sökte, men den svarade på frågan jag ibland ställt mig: "Varför skrämmer människor som bara ÄR med stor självklarhet ibland slag på sin omgivning, utan att egentligen vara aggressiva eller utåtagerande?" Plötsligt klarnade det. Dessa ord satte fingret rätt på:

"Folk är rädda, väldigt rädda för de som känner sig själva. De har en särskild kraft, en särskild utstrålning och en särskild karisma som kan locka unga livfulla människor ut ur traditionens fångenskap. Problemet är att en upplyst människa inte kan förslavas eller fängslas. Varje geni som lärt känna sitt inre blir med nödvändighet svår att införliva i vårat samhälle, hon kommer ständigt att vara en omstörtande kraft. Den stora massan vill inte bli störd även om de lever i armod – de är vana vid att leva i armod och vem som helst som inte lever i detta armod blir en främling. Den upplysta människan är den mest främmande människan i världen, hon tillhör inte något eller någon, kan inte begränsas av någon organisation, av någon stat eller något samhälle, av något land.”

Fortfarande har jag att upptäcka och förstå VARFÖR det är så skrämmande att möta någon som är fri, och varför så många väljer att fortsätta som de alltid gjort istället för att sträva mot friheten själva. Kanske nästa uppsats jag läser har svaret på den frågan.

Verkligen tänkvärt

2010-01-22T05:53:00.000-08:00

"It only takes one idea, one second in time, one friend, one dream, one leap of faith, to change everything, forever. Just one! Yet eternity lies in the palm of your hand."

(Från tut.com:s nyhetsbrev)

No pain, no change

2010-01-20T13:14:00.000-08:00

Visst är det så? Smärtar det inte tillräckligt att bevara det gamla beteendet eller den gamla vanan, relationen eller vad det nu må vara, så gör vi sällan något åt saken? Ibland kan man låta sig lockas av det som finns längre fram, belöningen. Men ändå, trots att det hade varit bra och nyttigt och säkert fått fart på vikten att träna och lägga om kosten, så gör man oftast inte det. Eller att äntligen ägna mer tid åt familjen istället för jobbet.

En anledning till att det är så svårt att ta tag i saker där belöningen ligger fram i tiden är att det vi har i nuet (t ex njutningen av att sitta hemma framför tv:n) är något vi känner här och nu, och kan ta del av. Framtida belöningar har vi ofta bara som en rationell tanke som vi kan förklara och försvara logiskt, men vi känner inget för den. Vi är ju inte där. Soffan är varm och mjuk (liksom midjelinjen...), men det är ju så skönt. Och jag har ju en film i hyllan som är bra, och chipsen står ju framme, liksom koppen med varm choklad (och grädde på toppen). Det är kallt ute, och långt till gymmet, och den där drömfiguren... Egentligen är det ju bara en illusion, någonting som medierna prackat på mig att jag vill. Eller?

Det är otroligt lätt att rationalisera bort det man "borde" göra. Såhär års känns det naturligt att ta exempel på livsstilsförändringar som så många lovade för några veckor sedan, och kämpar med att hålla. Trots alla löften, alla nytecknade gym-medlemskap och alla nyinköpta träningskläder och kokböcker med nyttig mat så väger de flesta in sig på samma siffror, eller mer, till nästa nyår.

Hemligheten ligger i att man inte känner tillräckligt med obehag eller smärta inför nuläget, och inte heller lockas tillräckligt av framtiden. Men hur ändrar man på det då?

För att skapa triggande smärta kring nuläget kan man fråga sig:
Vad förlorar jag på att ha det som jag har det?
Vilka möjligheter går jag miste om om jag fortsätter med det här beteendet?
Vilka risker utsätter jag mig för om jag fortsätter som tidigare?
Det kan handla om att man går upp mer i vikt, blir sjuk, förstör en relation, missar karriärmöjligheter eller lönelyft... Vad som helst som är behäftat med det gamla beteendet, och som du inte önskar. När du har den listan så vet du vilka "smärtor" som finns kring det gamla. Kanske är detta nog för att få igång dig?

Annars kan man också ändra på det faktum att framtiden och alla fina mål du satt upp känns långt borta och teoretiska. Sätt ett datum för när du ska ha nått målet, och så tänker du dig att du redan är där. Notera vad du ser, hör och känner i situationen. Blunda gärna. Gå helt och hållet in i situationen, och upplev tillvaron som den är när du nått ändra fram. Det du har gjort nu är att skapa ett minne av en situation där du hade det du suktade efter. Ett minne av hur det kändes. Och då känns ofta målet närmare, mer greppbart och ännu mer attraktivt. Fråga också dig själv "Hur gjorde jag för att komma hit?". Nu har du både orsakerna till varför du bör förändra beteendet, målbilden, ett minne av hur det är att ha nått dit, och du har radat upp vilka steg som krävs. Kör på. Lycka till.

Vems fel är det egentligen?

2010-01-13T06:57:00.000-08:00

Hur ofta hör vi inte att någon inte lyckades, eller någon mår dåligt, eller att man inte får saker gjorda, på grund av någon annan person eller en extern omständighet? Det oönskat stora midjemåttet hänvisas inte till godiset, colan och kvällsmackorna eller aversionen mot gymmet, utan generna. Eller mannen/frun/någon annan som handlar/lagar onyttig mat. Karriärkliven som uteblir beror på dåliga tider/familjesituationen/dum chef/hemska kollegor. Relationen som haltar för det för att den andra inte anstränger sig eller gör som jag vill, inte på grund av något jag gjort (ev. till och med valt fel person...). Våre betyg i skolan var inte som vi ville på grund av att läraren var dålig eller dum, eller så fanns det störande element i klassen. Att man själv la minuter istället för timmar på att plugga och dessutom föredrog andra aktiviteter var givetvis inte en avgörande faktor. När någon annan får en större lönehöjning än vi så är det för att den andra givetvis pippar chefen, eller så är chefen rasist/sexist/allmänt svin. Alla har vi hört, och säkert också använt, sådana ursäkter.

Handen på hjärtat. Hur många av våra oönskat låga prestationer beror på att någon annan saboterade för oss? Och hur många beror på att vi själva helt enkelt inte ansträngde oss tillräckligt? Min taekwondo-tränare Martin sa till oss att "Man kan alltid bortförklara varför man inte vann, eller så kan man satsa järnet och faktiskt vinna. Vilket är roligast?". Dessa ord fastnade så hos mig. Jag hade tidigare en tendens att skylla ifrån mig och tycka att det berodde på en massa andra saker än min egen insats och ansträngningsgrad att det inte blev som jag ville. Under den perioden blev inget heller bättre, för jag väntade på att någon annan skulle komma och rädda mig ur nöden. Vem denna någon som skulle fixa mina tävlingsresultat, min matchvikt, mina relationer och annat skulle vara fanns inte med i specen, och denna någon dök heller aldrig upp. Inte förrän jag insåg att denna någon var jag själv. Det första som hände när jag tänkte om var faktiskt att jag äntligen *!!!* efter två silver plockade mitt efterlängtade SM-guld. Det smakade gött att få håva in, och det var MIN förtjänst. JAG hade slitit för det! Det andra som hände var att jag en gång för alla avslutade en ogynnsam relation. Det var mitt livs viktigaste val. Jag hade dragit på det, pekat finger åt den andra och väntat på en förändring. Sedan insåg jag att jag måste tänka om och handla annorlunda. Då lossnade det.

Ibland är det verkligen så att saker sker som ligger helt bortom vår kontroll. Det kan orsaka nederlag och andra problem för oss. Bilar krockar, folk blir sjuka, cyklar välter i spårvagnsspår, det kan komma en Gudrun 2 och sabba för oss... Men hur ofta är det verkligen sådana orsaker som ger oss extra kilon, ett oanvänt gymkort, medelmåttiga betyg eller brist på framgång i karriären?

Problemet med att lägga orsaken för sina bekymmer på någon annan eller något annat är att man alltid är dömd till att vänta på att någon annan ska orka ta tag i att förbättra ens tillvaro. Att ta ansvar för sina egna beslut och handlingar sätter oss i förarsätet för våra liv, och vi kan själva välja vilka vägar vi ska gå, och med vem, samt vilka mål vi vill jaga.

Grunna på det en stund. Hur mycket man än vill skylla på någon annan i olika sammanhang så finns det ofta minst en sak man själv kan förbättra. När man gjort det så är man redan på väg mot något bättre. För att ta tag i saker måste man först acceptera att man äger problemet. Där tar det stopp för många. De skulle hellre dö än axla något ansvar för sina egna handlingar och val. Dessa individer kommer att få vänta länge på att något magiskt ska hända som vänder deras tillvaro. Medan de väntar kan vi andra börja agera, och skapa en egen förbättrad tillvaro.

Jag skriver mycket om att välja. Det här är ännu ett sådant ämne som handlar om våra val i tillvaron. Vi kan välja att ta befälet, eller välja att låta bli. Vi kan välja att ge bort bestämmanderätten, och välja att se allt som sker i våra liv som någon annans dåd. Jag väljer att vara befäl över mitt egna liv. Jag fattar mina egna beslut, och jag tar ansvar för dem. Detta förhållningssätt har helt raderat känslan av att vara offer för omständigheterna hos mig. Och jag lovar att det jag har idag är ett behagligare tillstånd. Har du inte testat än, så gör det redan idag. Att vara sin egen och få välja själv är riktigt skönt.

"We make our own choices, we pay our own prices."

Dagens rätt: Att välja

2010-01-12T00:02:00.000-08:00

I vilka situationer väljer du att se lösningar istället för problem idag? Och resultat du inte förväntade dig som nya erfarenheter istället för misslyckanden?

Glädje- en viktig ingrediens i tillvaron

2010-01-05T23:34:00.000-08:00

Vissa människor verkar gå genom livet med ett leende. De ser fram emot varje ny dag som en gåva och kan knappt bärga sig tills de får kliva upp och erövra Den Här Dagen. Den som fastnat i ett vardagslunk där rutin har ersatt passion undrar givetvis om det ens kan stämma att någon kan gilla sin vardag. En del minns knappt när, om någonsin, de känt lust och glädje över sin tillvaro. Vad är hemligheten?

Vilka skillnader finns mellan dessa två grupper av människor? Båda existerar, givetvis precis som yin och yang, med en bit av båda kategorierna i sig. Väldigt få vantrivs jämt med precis allt, och ingen har en flatline av glädje i sin tillvaro. Men den generella polariseringen finns.

Det första, absolut första och viktigaste steget till ett liv med leende, är att ta reda på vad som får dig att le. Vad tycker du är roligt? De människor jag träffat som klienter i olika sammanhang har sällan tänkt tanken ens. De verkar ha drabbats av en lutheransk syn på livets mening; jobba, lid och tig! Luther gjorde mycket bra på sin tid, men den livsfilosofin behöver inte genomsyra oss. Vi kan faktiskt välja att jobba OCH trivas med vår tillvaro. Så fråga dig själv, "Vad får mig att ticka?".

Nästa steg är att se inom vilka områden i livet vi kan föra in dessa element som får oss att le och må bra. Häpnadsväckande ofta så kan det där leendet vävas in på flera områden man inte ens tänkt på tidigare. L'Oreal har fel. Vi förtjänar inte att må bra, det är vår självskrivna rättighet. Till och med nästan vår skyldighet. Vad kunde vara meningen med tillvaron, om det inte kan kantas av att vi mår bra samtidigt? Vi måste inte vara perfekta, vackrast, och extremt framgångsrika för att få lov att må prima.

Alldeles för ofta har "jobb" blivit symbol för 5x8 timmars lidande i veckan. Tvånget som förser oss med mat på bordet och låter oss bo kvar utan att bli vräkta. Stället Dit Man Aldrig Går Leende. Ta en titt på din arbetssituation. Vad kan du faktiskt utföra med glädje? Vad får dig att må bra på ditt arbete? Vad skulle få dig att le oftare? Och känna på måndag morgon att "äntligen dags igen"? Om det verkligen, verkligen inte finns något i din nuvarande situation som du känner att du kan le åt, då är det dags att fråga sig vad behöver jag göra istället. Att göra det du gjort ger samma resultat som det alltid har gjort. Mer av samma ger mer av samma.

Jag kan lova att en måndag kan kännas lustfylld. Idag skuttade jag ur sängen överlycklig över att det var en ny dag. Jag har ätit en smarrig frukost, och har sedan satt mig att jobba. För mig kom denna glädje efter att jag hade ställt mig frågorna om vad jag skulle må bra av att göra. Det visade sig att det jag gör absolut bäst, och det jag tycker är roligt och utvecklande är samma saker. Därför är det dessa saker jag tänker arbeta med. Faktiskt ALLT av det jag tycker är roligt.

Tidigare hade jag fastnat i att arbeta med lutheransk filosofi; det betalade mitt uppehälle. Och lönen kom bekvämt varje månad. Men var finns bekvämligheten i att lida varje morgon, varje dag, och känna att varje måndag var som ett dödshot? När det var dags att lämna den arbetsplats där jag förgäves sökt utmaningar och utveckling frigjordes massor av resurser. Mina vänner säger att "Jag förstår inte hur du orkar." när de ser mig spåna på mina framtidsplaner och planera mitt "världsherravälde" (haha). Hemligheten är att jag nu arbetar för min egen skull. Efter eget huvud. Jag har aldrig känt mig så lycklig, fri och kreativ som jag gör idag. Idéerna tar liksom inte slut.

För mig blev startskottet när jag blev uppsagd och min inbillade trygghet med fast lön försvann. Visade sig att det inte var det viktigaste i livet, denna fiktiva trygghet, utan passionen, lusten, glädjen i det jag gör. I det jag gjorde fanns inte dessa komponenter. Jag mådde inte heller bra av det. Jag har inga som helst betänkligheter inför det faktum att jag kommer att få jobba hårt, och att semester kan bli en lyxdröm ett par år framöver. Det sköna är att tröttnar jag på att vara min egen kan jag alltid göra annat. Jag kan, får och bör välja mina steg efter vad jag tror ger mig bäst utdelning på det hela taget. För jag är banne mig skyldig mig själv att se till att må så bra som jag kan. Att unna mig ett liv med glädje och lust. Varför ens överväga en annan väg?

Utveckling kostar förvirring

2010-01-04T15:31:00.000-08:00

"Until you are willing to be confused about what you already know, what you know will never grow bigger, better, or more useful."
(Milton H. Erickson)

Dessa ord är helt fantastiska. Så sanna, och det bor ett djup i dem när man smakat lite till på vad de egentligen innebär. Vi människor är av någon anledning rädda för förvirringen. Vi vill "ha koll". Till varje pris. Koll blir i många lägen själva syftet med allt, och överskuggar funktion, inlärning och utveckling.

För att kunna lära nytt, eller fördjupa befintlig kunskap måste man dels först acceptera att det kan finnas en lucka att fylla. Därefter att ens kunskaper kanske inte är helt adekvata, förutom aningens bristfälliga. Och sedan ska man också våga vara klokare idag än igår, utan att tänka på prestigen i att erkänna sin tidigare bristfällighet. Vägen till kunskap och visdom är inte gratis. Men den är klart värd att vandra. För vem vill egentligen inte bli klokare?

Tyvärr sätter ofta just prestigen i att erkänna att man tidigare hade "fel" (=inte fullständig) bild av verkligheten upp hinder för oss. Vi frågar inte av rädsla att uppfattas som okunniga och dumma. Vi ifrågasätter inte våra tidigare kunskaper av rädsla att verka osäkra och inkompetenta. Många av oss drar oss in i det längsta för att ändra oss, åtminstone öppet. För många av oss innebär det en prestigedipp att erkänna att vi inte redan visste och kunde allt. Men på riktigt, kan verkligen någon kunna och veta allt? Varför är det så svårt att erkänna att man kan bli klokare än man var och lära ännu mer?

Utveckling förutsätter lärande. Utvecklingspotential anses vara något bra, oftast. Ändå tycks det ibland så svårt att erkänna att man har denna förmåga. Vad vi behöver är en acceptans för att mattan ibland rycks undan och vi svävar fritt en stund, utan att exakt veta var eller hur vi kommer att landa. Läskigt? Jovisst? Otryggt? Jajamensan! Utvecklande? Så in i böveln. Vi borde göra det oftare. Som jag skrev tidigare i ett inlägg, ibland måste man hoppa och låta vingarna växa fram på vägen ner.

Vår tids farsot: Jante-pandemi

2010-01-03T11:00:00.000-08:00

Svininfluensan missade att nå alltför många dramatiska effekter, trots gedigna varningar och allmän hysteri. Den nådde inte platsen som Värsta Farsoten Någonsin, i alla fall i Sverige. Värre var det visst i våra grannländer, både i öst och i väst.

Hursomhelst, vi i Sverige har sedan många, många år, och generationer, fört vidare en farsot som lamslagit människor och orsakat stora mängder lidande; Jante-tänket. Vi har drabbats av och smittar gärna vår omgivning med patologisk missunnsamhet och oförmåga att glädjas åt andras framgång. Det är givetvis inte bara i Sverige detta sker. På Nya Zeeland kallar man det "The Tall Puppy Syndrome", och man kan anta att det finns varianter också på vägen mellan oss och Kiwi-folket.

Hursomhelst, detta sätt att tänka, som grundar sig i att man inte ska tro sig själv om något särskilt, har slagit sina klor i oss, och vi är så indoktrinerade i detta tänk att vi utan att reflektera slår skoningslöst ner på andra som inte vill acceptera Jante-oket.

Jag vill uppmana till uppror mot Jante. Jag uppmanar alla att tro att vi visst kan och är något. Jag vill missionera om att vi visst är värda något, mycket till och med, som individer och människor. Och att vi både kan lära av andra och har något att lära ut själva. Vi är inte en obestämd del i en jämngrå massa. Vi är alla individer med kvalitéer som är unika för just oss. Dessa kvalitéer behöver vi få utveckla och ta vara på. Oavsett om det rör sig om matlagning, simhopp, hockey, kärnfysik eller balett, eller vad som helst. Vi behöver få ta vara på våra passioner och talanger, och bli så bra vi kan bli utan att någon tittar snett på oss för att vi inte rättat in oss i Jantes led. Jag tycker att vi ger Jante sparken som vårt befäl, och anställer någon som är intresserade av vår individualitet och vår utveckling, och som inte säger åt oss att vi egentligen inte är något bra. Varför har vi ens behållit en sådan hemsk "ledare" i alla dessa år?

Förutom mitt upprop för Sockerfritt 2010 vill jag nu initiera Jantefritt Liv från och med 2010. Lev och låt leva är grundregeln. Så lika mycket som jag har rätt att sträva mot mina mål och glädjas åt mina framgångar, så bejakar jag och kan glädjas åt andras. Någon annans framgång är inte ett hot mot mig, utan kan tjäna som inspiration. När vi börjar se varandra som inspirerande istället för mottävlande så frigörs mycket kraft till att sträva mot den egna framgången och lyckan, kraft som tidigare gick åt till att trycka ner sig själv och andra. Jag tycker inte valet är så svårt. Vilket tror du blir roligast? Och vilket blir det för dig?

Leva med intention

2009-12-31T19:18:00.000-08:00

Nytt år, nytt decennium, nya löften, nya tag. För vissa mer eller mindre nytt liv. Det nya för 2010 i mitt liv är att det ska vara sockerfritt i möjligaste mån (startade till och med en Facebookgrupp för ändamålet!). I övrigt kör jag på i spår som redan fanns där under 2009. Det innebär att jag fortsätter med träningsorgierna på gymmet, och fortsätter att välja bort suparfesten på lördag för träningspasset 11.30 på söndag... Ingen större förlust, för vad ger störst tillfredsställelse? Tom plånbok och bakfylla, eller endorfiner och en sjysst midjelinje?

2009 var året då jag insåg vad jag vill ha ut av tillvaron helt enkelt. Fram tills dess har jag egentligen mest kört på. Utbildningar hit och dit, jobb, danskarriär... Jag har tagit mig för olika projekt, och det har rullat på. Men ingenstans fanns någon övergripande plan, eller några tydliga riktlinjer för vad som var meningen med det hela. Jag har alltid varit mångsysslare, och hållit många bollar i luften, så jag har alltid varit ganska stimulerad på det hela taget, och alltid haft några spännande mål att se fram emot och erövra. Ja, själva klättringen är egentligen mer intressant för mig än toppen. När jag är där, kul, men sen tittar jag strax mot nästa topp igen. Utmaningar är livets krydda. För mig är det så.

Under 2009 landade Den Stora Helhetsbilden. Jag började fråga mig vad jag saknar i tillvaron, och vad som är viktigast för mig att ha och uppnå. Vad får mig att ticka och vad ger mig mest belöningsvärde när det är åstadkommet? Inga av dessa frågor hade svar som innehöll det jobb jag hade, och därför kom nedskärningarna och min uppsägning som en välkommen spark i baken. I takt med NLP-utbildningen jag gått under 2009 fortskred kom fler och fler frågor, och fler och fler svar på dem, och till slut stod det glasklart att jag skulle jobba med att utveckla människor och grupper. Det är det jag är bäst på, att få andra att öppna upp, växa och blomstra. Jag har alltid ägnat mig åt det i olika former, och har faktiskt nått stora framgångar inom området. Att inse att det är det som dessutom ger mig så mycket tillbaka när jag ser tillväxten och framstegen gjorde valet enkelt; det är det jag vill ägna mig åt.

Att ha insett vad som är min stora drivkraft har frigjort så mycket inom mig. Jag har kunnat ge livet en riktning som för mig mot mina egna mål, istället för luddigt formulerade koncern-mål, vars praktiska innebörd aldrig egentligen kommuniceras. Jag vet vad för effekter jag kan åstadkomma, och vilken nytta jag kan göra för mina kunder, samtidigt som jag i detta kan behålla det som är utvecklande och roligt för mig själv.

Nu invänder säkert någon att "Man kan inte ha kul jämt.". Det är alldeles sant. Men att lägga upp sitt liv så att grundtonen är positiv och givande för en själv har solklara poänger. Jag tror att alldeles för många låter bli att fråga sig vad de egentligen vill. Några av ren lättja, några är nöjda som det är och några vågar inte för tänk om det jag har nu inte är det jag VILL ha? Att våga välja om det vi har, eller välja till något nytt när det känns så, eller välja bort gammalt, behåller oss sanna mot oss själva och ökar chanserna för att vi ska må bra och vara nöjda. Att inte välja friar oss inte från ansvaret för våra liv, men blir ett ickeval som cementerar det vi har idag. Gör man det man alltid gjort, så blir resultatet detsamma som det alltid har blivit. 1+1=2, oavsett vilken veckodag eller vilket år det är, och det spelar ingen roll om du vill att det ska bli 3 eller 16. Vill du ha något annat än 2, så behöver utsagan ändras så att den passar det du vill ha.

Vad vill du ha i ditt liv? När du uttalat det, så är du redan ett steg på väg.

Positivt tänkande förlänger livet

2009-12-30T17:33:00.000-08:00

Aftonbladet refererar kort till en undersökning där man sett att glada lever längre, och att pessimister fick hälsopåverkan i klass med för högt blodtryck. Studien som utförts på kvinnor i medelåldern visade att när övriga riskfaktorer som rökning, vikt etc. räknats bort så kvarstod pessimism som hälsorisk. Egentligen knappast någon överraskning, men med det i tankarna kan vi alla välja så mycket glädje vi kan inför och under 2010. En fantastisk vägledning i att lära sig positivt tänkande om det inte kommer automatiskt är boken som heter just "Att välja glädje" av Kay Pollak. Sedan finns givetvis en uppsjö böcker som alla syftar till att förutom berika sina författare ge oss vackrare tankar och ett bättre liv. Pollaks bok briljerar enligt mig i sin enkelhet, och att läsa den lite då och då gör att tankarna nöts in.

Lyckobloggen på DN refererar också till denna härliga bok. Den börjar bli en klassiker i sitt sammanhang, och jag har använt den i stresshantering för klienter i flera år. Andreas Rolfer, som skriver Lyckobloggen, har på ett enkelt och kortfattat sätt summerat essensen i boken och fått ner grundidén till enkla tips på vägen som man kan ta till sig redan idag. Läs bloggen, läs gärna boken också, och ta chansen att må bättre. Magi? Nä, inte mer än det vi alla har inom oss, det vill säga förmågan att påverka våra tankar, och våra liv.

Vad hade du gjort om du visste att du skulle lyckas?

2009-12-24T15:21:00.000-08:00

Ställ frågan till vem som helst; "Vad vill du helst av allt ägna dig åt?". De flesta har inget färdigt svar. Och när svaret väl kommer så är det antingen redan nedskalat av diverse tankar kring vad som är möjligt och inte, eller så uttrycks också dessa tankar direkt i anslutningen till det man säger att man vill. "Jag vill [valfri aktivitet], men [valfri förklaring till varför det inte kommer att gå]...". Detta kryddas ofta med en liten föreläsning om hur verkligheten ser ut.

Vi är alltså i allmänhet helt otroligt bra på att begränsa oss själva och våra möjligheter, och oftast gör vi det redan på tankebasis. Vi beslutar oss för vad som för möjligt eller inte utifrån en relativt snabb tankekonstruktion. Vi kallar ofta den tankekonstruktionen för verklighetskoll. Frågan är vem som bestämmer över vår verklighet? Men är de parametrar du listar som hinder verkligen huggna i sten?

Vad händer, om du leker med tanken att du inte kan annat än lyckas? Framgång är ditt enda alternativ som resultat. Du kan inte misslyckas. Vad skulle du göra då? Med 100% garanti på att lyckas, vilket projekt hade du tagit dig an, och vad för dröm hade du tagit till dig och förverkligat? Nej, lyssna inte på "Men..." den här gången. Du kan bara lyckas. Vad gör du? Skriv ner det du kommer på. Detta är din dröm, ren och obefläckad av självkritik och nitisk "realism".

Nu har du din dröm på papper. Nu är det dags att koppla på verklighetsanalysen. Vad är det som egentligen hindrar dig från att nå din dröm? Var ärlig mot dig själv. Många av dina hinder är sannolikt tankar om hur det bör förhålla sig mer än vissheten om hur det egentligen ligger till. Knepet är att vaska fram de reella hindren, och se hur man kan bearbeta dem. Hindren som finns i våra egna tankar finns ju bara där, och när vi talat om för oss själva att de inte är sanna, så slutar de existera.

Att tänka framgång är att rita upp sin karta för just framgång. Att ta sikte på målet istället för hinder ger oss en styrriktning och då vet vi vart vi är på väg. Då vet vi också om de val vi gör på vägen för oss i rätt riktning, eller om vi behöver korrigera. Det vi fokuserar på växer. Du väljer, ska målbilden eller din uppfattning om hindren få dominera dina tankar? Det bästa är att det konstruktiva alternativet också är det roligare att leva med. Win-win, alltså.

"Obstacles is what you see, when you lose sight of the goal."

Den goda intentionen

2009-12-17T05:58:00.001-08:00

En viktig del i att leva ett framgångsrikt liv, oavsett vilket område man applicerar det på, baseras i någon form på att man har goda relationer med sin omgivning. Relationer i sin tur bygger på att förstå varandra, och att vilja förstå.

Jag har ibland hävdat att de flesta förhållanden som går i kras, och de flesta krig som bryter ut, är slutresultat av en ovilja att försöka förstå den andra parten. Vi hävdar gärna vår rätt, och att vi har rätt, till det bittra slutet tills konflikten eskalerar till någon form av drastisk handling, som separation, destruktiva beteenden eller väpnad konflikt.

Inom NLP finns ett antal grundantaganden, varav ett är att det för varje handling finns en god intention bakom. Åtminstone börjar det med en tanke på något positivt man vill uppnå med sin handling. Denna intention är inte alltid given för den andra, eller ens acceptabel eller försvarbar i de lägen där den faktiskt är uttalad eller framgår tydligt. Men lek med tanken. Allt din omgivning tar sig för syftar i grunden till något gott. Få människor har som primär agenda att jävlas med andra. Jag skulle nästan kunna sätta egendom och kroppsdelar på att det finns en högre tanke bakom det som för oss ter sig som "att jävlas med oss".

Vi behöver inte alltid förstå, eller ens acceptera, andras intentioner, och vi kan ha synpunkter på handlingarna som följer dessa. Men för vår egen, och våra relationers skull, så är det till hjälp att ha som bas i sina tankar "det finns en god tanke bakom detta". Den tanken kommer att forma vårt sätt att resonera kring vår omgivning. Den kommer att tagganer våra negativa responser på det vår omgivning gör i många lägen. Och den kommer att göra vår tolkning av olika situationer mer positiv. I slutändan leder detta till att vi upplever omvärlden mer positivt. Och därför kommer vi att bete oss mer positivt. Om du inte tror mig, så testa under en period. I sämsta fall har du tänkt positiva tankar om människor "i onödan". I bästa fall förbättrar det din förståelse för människor i din omgivning, och förbättrar dina relationer.

Framgångsrika Relationer

2009-12-10T13:05:00.000-08:00

Ikväll gästade jag Framgångsrika Relationer, som bland annat är ett affärsnätverk för egenföretagare. Det är den delen som jag intresserat mig för i alla fall. Så min premiärvisit var ikväll, och jag slöt mig till truppen på Lotus Bar på Linnégatan 47 (VILKEN LOKAL!!!).

Första intrycket blev verkligen bra. Lokalen var, som sagt, fantastisk. Buffén var fräsch och mätt blev man. Och jag träffade många intressanta människor att prata med under aftonen. Av någon anledning lyckades jag placera mig vid ett bord med frisk- och hälsovårdsfolk ur olika fack, så vi hade mycket att prata om.

Pratade med en tjej om vikten av att få öva sig i att sälja sig själv. Alltså, inte en produkt, såsom bil eller grillvante eller bok, utan säljet när man själv är produkten. Tjänstesektorns sälj är ju att sälja sig själv, man själv är produkten och en gigantisk del av varumärket. Kom på under samtalet att det vore intressant att försöka få ihop dels grupper där den som känner behovet får öva sig i att presentera sig på 30 sekunder, och på 3 minuter. De magiska talen av vad man har i tid. 30 sekunder är hisspresentationen, 3 minuter är vad vi har på oss att fånga eller torska när vi möter nya människor.

Tänkte också att det vore riktigt roligt att testa fokusgrupper för olika typer av marknadsföring inom nätverk. Så t ex om någon vill sälja webblösningar via en hemsida kunde man samla en grupp som kunde dels spåna på vad sådana tjänster skulle behöva innehålla, och kanske kunde titta på t ex olika layouter eller texter till reklamblad/hemsidor och kommentera utifrån vad som hade fått dem på kroken. Kanske finns dessa funktioner redan i något av nätverken, kanske inte. Ska undersöka vidare.

Fick också tips om Business in Heart, ett kvinnligt affärsnätverk, som nu också finns i Göteborg. Detta ska också undersökas.

I januari ska jag besöka FR igen. Sedan får vi se om jag blir medlem fullt ut. Det verkar lovande i alla fall efter första varvet.

Att vilja är att kunna, vilket skulle visas

2009-12-02T15:16:00.001-08:00

Jag har en bekant som i helgen ska tävla i Luciapokalen. Hon väger ~60kg idag, och är något av det mest komplett tränade jag sett. Hon springer och lyfter skrot, och det syns på henne, minst sagt.

Varför är detta så anmärkningsvärt att jag vill blogga om henne? Jo... I juni 2003 vägde hon 86kg. Alltså, hon var kraftigt överviktig och hade någon sagt då att denna tjej inom några år kommer att ha rutor på magen, springa marathon och tävla i Lucia-pokalen, så hade detta påstående mötts med gedigen skepsis.

MEN! Hon gjorde det. Hon övervann alla de psykologiska spärrar vi gärna bygger kring oss själva för att slippa ta tag i våra livsstils- (eller andra) problem. Hon övervann vanans makt, och skapade sig nya vanor som ofelbart ledde mot hennes målsättning. Någonstans insåg hon att hon ville förändras SÅ MYCKET, att alla försvar slets i bitar, och idag är hon en supervältränad tjej som utstrålar energi. Ursäkter ledde aldrig någon till toppen. Beslut och handling, däremot, har lett många dit.

Hon är en ständig påminnelse för mig om att det går om man vill. De flesta "det går inte" betyder egentligen "jag vill inte lägga den energi som krävs". Så gott som alla säger att de "borde" äta nyttigare och motionera. När det kommer till kritan så är den där fikabullen viktigare. TV-kvällen är mer attraktiv än promenaden, eller passet på gymmet. Det är okej om det är så, om man accepterar att det är ett val man gör. Väljer man, på allvar, att ta tag i sin livsstil, så kostar det tid och energi. Fokus och vilja. Vi kan om vi vill.

Så, när vill du förändra din livsstil?

Våga vara obekväm och bli lycklig på riktigt

2009-11-25T17:08:00.000-08:00

DN har en jättespännande "artikelserie" med filmklipp om lycka. Den första jag såg handlar om vilka regler vi sätter upp för oss själva för att "ha rätt" att bli lycklig. Särskilt lyfts regeln "vara andra till lags" upp som ett stort problem. Victor Wennerholms recept på att bota "till lags"-sjukan är "Gör mer roligt och mindre rätt.". Jag tror verkligen att han har rätt. Mia Törnblom konstaterar i ett annat klipp att vi glömmer att behandla oss själv som om vi var en person vi tycker om. Ungefär som när man ber människor lista de fem viktigaste personerna i sitt liv, och de allra flesta inte har med sig själv på den listan. Ytterligare ett intressant klipp är med NLP-coachen Stefan Pettersson, som förklarar hur man kan lura hjärnan till att tro att vi mår prima.

En stor del av det arbete jag lagt genom åren på temat "stärka mina medmänniskor" (vänner, familj, patienter, elever och klienter...) har handlat om att våga ta plats, ta för sig och inte vara så rädd för att använda meningar som "Jag vill [valfritt tema]..." och "Jag vill inte [valfritt tema]...". Många ser det som ett oöverstigligt hinder att uttrycka sin åsikt; "Någon kan ju tycka annorlunda eller ha konflikterande önskemål.". Detta är något vi behöver komma över om vi ska bli lyckliga på riktigt.

För mig började tanken på att coacha andra med att jag noterade ett stort behov av att våga tycka, tänka och känna som man faktiskt gör, och ställa krav för egen räkning. Jag tror att jag har ett liv av arbete att uträtta på den fronten. Det är med glädje jag tar mig an det som finns att göra där. Det är det jag är absolut bäst på. Någon kallade det "bitch-coaching". Det är ett ganska bra namn på det hela. Våga bli obekväm är ju temat.

Jag utmanar dig till obekvämhet. Törs du?

Lokaljakt både roligt och intressant

2009-11-19T05:31:00.000-08:00

Om man bortser från travandet i Göteborgs mest praktfulla novemberväder så är det faktiskt väldigt roligt att leta lokal. Har hittills hunnit spana in ganska många ställen, och sett många olika typer av rum till varierande priser. Priset är givetvis en viktig *!* avgörande faktor för vilket kontor man KAN hyra in sig på. Men magkänslan, denna svårkvantifierbara variabel, spelar nog störst roll efter priset. "Nästan rätt" är inte "rätt", lika lite som "nästan träff" på skjutbanan ger guldserier. Plånbok och mage ska alltså samverka och till slut komma fram till var man ska parkera sin verksamhet. Det är väldigt spännande när man går runt att se hur olika företag "bor", och vilka mer eller mindre innovativa lösningar som finns för inkvartering. För att inte tala om vilka fantastiska lokaler det finns i denna stad. Tittade på ett ställe igår, där de hade ett "loft" med arbetsplatser och rum i en fantastisk lokal med högt i tak och stor glasfasad. Tyvärr hade de inget eget rum att hyra ut till mig, och det är svårt att ha coach-samtal i ett kontorslandskap. De hade också den gulligaste inredningsdetaljen; en liten kelen vovve som hälsade mig välkommen när jag klev in. hade jag fått korn på en sådan lokal som de hade hade jag lätt hyrt den och annonserat efter "roomies". Säger bara WOW!

Idag tittade jag på ännu en supercharmig lokal, som jag verkligen, verkligen, verkligen, vill flytta in i. Läget är perfekt, prisbilden aptitlig och de andra som jobbar i lokalerna verkar hur trevliga och välkomnande som helst. Oavsett om ditt sätt att önska lycka till är att hålla tumme, göra korstecken, offra en get/duva/etc. eller bränna diverse örter, gör det NU! Jag vill verkligen flytta in där. Återkommer om hur det gått med den saken inom kort.

Varumärkestango och universitetskontakter

2009-11-18T12:40:00.000-08:00

Idag har jag nätverkat mig nästan sanslös. Men det har varit en otroligt spännande dag. Lunchen spenderades med MiG och Kaj Runelund på lunchseminarium om varumärken på Världskulturmuséet. Många spännandse tankesvängar blev det, och mitt egna varumärke började få tydligare form för mig. Inte så att jag inte vetat vad jag vill eller hur jag vill göra det, men när vi fick uppmaningen att se vårt varumärke stega in genom dörren så landade mycket. Jag SÅG det jag ville förmedla på ett helt nytt sätt. En på alla sätt inspirerande lunch var det. Och en eloge till Kaj som klarade av att hålla en skara människor vakna direkt på lunch. Det är icke alla förunnat. Men han hanterade sitt ämne med humor och en massa härliga knorrar som fick mig att konstant tänka till och tänka om, och fnissa. Kaj har skrivit en bok som heter Varumärkestango, som innehåller godbitarna från dagens föreläsning, och en massa till. Jag tänkte under föreläsningen att många företag skulle behöva boken, och Kaj.

Eftermiddagen vigdes åt representanter från både Göteborgs Universitet och näringslivet på Handelshögskolan. Det blev en rad inspirerande föredrag om att driva företag och att starta nytt, samt hur man kan tänka kring strategisk utveckling av sitt företag. Jag var särskilt imponerad av tjejerna som driver NOOM, ett designföretag som startades med endast en vilja att driva och ett gäng idéer som startkapital. Dessa driftiga designingenjörer avslutade sin presentation med en träffande mening;

"Sometimes you just have to jump, and grow your wings on the way down."

Det är sann entreprenörsanda, det!

Hur agera

2009-11-10T23:38:00.000-08:00

Igår var jag på ett spännande seminarium som anordnades av MiG. Det hette "Hur agera?" och leddes utav Peter Wanselius och Anna Hallström, båda skådespelare med flerårig erfarenhet av att just agera i olika situationer.

Konceptet och budskapet var enkelt; tro på det du gör och var äkta. Och se framförallt till att ha koll på din övergripande agenda; vad vill du ha sagt och varför? Och så fick vi "To do" och "Don't". vilket alltid är bra att ha med sig.

3 timmar satt vi i en klassrumsliknande lokal med sådär ventilation, men jag gäspade inte en enda gång! Skrattade mycket gjorde jag däremot. Speciellt när Annas Brysselbrutta "Susanne" gjorde entré med sina studsbollar. Magknip på den! Presentationsteori har aldrig varit roligare!

Kul frukost med MiG

2009-11-06T00:52:00.001-08:00

Fredag morgnar spenderar jag numera oftast på frukostmöten med MiG. God frukost, inspirerande möten, och spännande berättelser om olika företag eller olika teman. Förra veckan skrattade vi så vi grät när Donnie Lygonis på ett mycket illustrativt sätt inspirerade oss till ökad kreativitet på Ullevi Lounge.

Imorse skrattade vi igen. Frukost med gudomliga frallor, goda fruktiga juice och fruktfat toppades med stand-up-komedi i Niklas Anderssons skepnad. Var? På Parken på Vasagatan 43. Mycket trevlig miljö för frukost!

Alltså... Jag har någon gång i mitt liv vaggats in i att "business is boring". Att affärskopplade saker innebär gubbar i kostym och torrsnack om börskurser och nationalekonomi. På frukostmötena börjar den bilden luckras upp rejält. Det är blandade åldrar, blandat med kvinnor och män, och idag pratade vi bland annat om resor och olika standarder på boende och fortskaffningsmedel utanför Sverige vid mitt bord. Alltså, business är i högsta grad socialt. I andra hand torra fakta.

Ny världsbild: business är KUL! På riktigt. Det är ROLIGT att nätverka, att träffa nya människor, höra vad de sysslar med och se vilka som känns spännande att komma ihåg lite extra för framtiden. Och det är jätteroligt att gång på gång få nämna vad man själv är bra på. Som en självhypnosskiva för positiva affirmationer, fast IRL. Och med chans till lönsamma spin-off-effekter förutom ego-boosten.

Nästa fredag är det dags igen. Tills dess hoppas jag ha fått mina nya visitkort att dela ut också.

Hur svårt kan det va'?

2009-10-27T15:28:00.000-07:00

En av mina största inspirationskällor någonsin (bra marscherat för övrigt till den posten på så kort tid, Jenny) brukar alltid säga "Hur svårt kan det va'?". Jag tycker verkligen om det sättet att tänka. När jag för snart två år sedan började skissa på min första dansfestival med internationella gästlärare så var det ungefär så jag tänkte. Jag hade aldrig arrangerat något i hela mitt liv, men bestämde mig för att ta hit två av mina favoritlärare från USA. Sagt och gjort. I oktober förra året slog jag upp portarna till Sveriges första Gothic & Tribal Bellydance-festival, GothlaSE. Eventet sålde ut och gick runt med lite marginal dessutom. Jag slet förstås som ett litet djur med att arrangera det hela, men det GICK! Poängen är att jag fick en idé, och genomförde den, med finfina resultat. Sådär av bara farten körde jag en lite mindre festival i våras som också blev större och mer välbesökt än jag räknat med, och nu i oktober ännu en stor internationell historia med sexsiffrig omsättning. Återigen slutsålt, och otroligt fin respons från lärarna som deltog, eleverna och publiken vi hade på showen. Så, hur svårt kan det va'?

Så tänker jag också nu när det är dags att stå på egna ben. Uppenbarligen finns det resurser i mig, eftersom det ploppar upp lite saker i mina spår, som festivaler till höger och vänster, lite implementering av nya dansstilar i Sverige, lite internationell danskarriär, och så vidare. Det sägs att jag har ett svårparerat driv som smittar. Det där drivet måste jag kunna använda till att driva mina idéer och få dem att gå runt, har jag räknat ut. Det kan liksom inte bli fel.

Hur svårt kan det va', är den stora frågan. Verkar inte alltför svårt. I alla fall är konceptet enkelt. "Ta din idé och kör på den!" är en bra sammanfattning av det hela. Idag hade jag hjälp av coachen Sebbe med att strukturera upp det sista av tidsschemat för det hela också. Nu har jag storyboards, en tidslinje, en vilja av stål, tonvis med finsk Sisu och snart all tid i världen att fokusera på exakt det jag vill och ska göra tills vidare med mitt liv. YAY!!!

Ingenting är omöjligt

2009-10-26T15:09:00.001-07:00

Fastnade just i tankarna kring min favoritslogan ur reklamens värld (Adidas, orden uttalas av Laila Ali):

Impossible is not a fact, it's an opinion.

Smaka på den. Vad betyder den för dig? Någon kanske tänker "Men ALLT går inte att uträtta!". Det är sak alldeles korrekt. Man kan inte köra från Göteborg till Stockholm på en liter bensin (än). Sannolikheten att jag slår Tiger Woods i golf är minimal. Men sättet att tänka är viktigt för den som vill nå extraordinära resultat inom sitt område. Skulle jag stenhårt tro att jag kunde slå Tiger skulle jag säkert komma ganska långt ändå, förutsatt att jag också vidtog de åtgärder som krävs för de önskade resultaten (börja andas golf istället för luft och träna golf jämt istället för gym och dans...).

Den som vill utmana sina egna begränsningar, och nå framgångar de flesta inte ens vågar drömma om måste utmana konventioner och sina egna och andras idéer om var gränserna går. Som många skulle säga "Dumheter!" åt. Kanske skratta åt i smyg, eller till och med rakt i ansiktet på den dumdristiga. Tro KAN försätta berg, och att inse vidderna av detta gör att vi kan frigöra oss från begränsningar som tidigare fjättrat oss vid en lägre prestation än vi egentligen är kapabla till.

"Fantastisk" har en enda riktigt stor fiende. Nej, det är inte våra gener, våra extrakilon, våra mediokra skolbetyg, eller vad vi nu kan tänkas skaka fram för idéer om varför vi inte är fantastiskt bra på [valfri förmåga] eller [annan valfri förmåga]. Den största fienden är "bra". Japp, så är det. När vi är eller har det "bra" tenderar många av oss att låta oss nöja. I samma stund som vi slutar sträva mot stjärnorna har vi klivit av vägen till "fantastisk". Inte för att "bra" inte är nog, eller just exakt det många vill ha och behöver. Men det finns ett stort antal som aldrig vågade eller orkade utmana sig det där lilla extra och verkligen ta tillvara på sina resurser.

Jag för varje vecka en dialog med mina danselever om att inte begränsa sig själv mer än absolut nödvändigt. Säg inte "Jag ska försöka..." utan säg "Jag ska...". Säg inte "Det här är svårt, vet inte om jag kan..." utan säg "Det här blir en spännande utmaning som kommer att lära mig massor...". Säg inte "Jag är dålig/inte så bra/usel på det här...", utan säg "Jag har inte tränat tillräckligt på detta (än).". Min stora önskan är att de alla ska finna sin fulla potential och utveckla den. Inte låta Jante eller andra vanföreställningar om var gränserna för deras förmåga ligger råda, utan att utmana dem och testa dem, för att själva se vad de faktiskt kan. Varje glatt överraskat ansikte är värt alla timmars jobb med att övertyga dem om deras potential. Och få dem att lyssna mer på Laila än Jante.

Impossible is nothing. Kom ihåg det. Se det som en utmaning, en kallelse till excellens och fantastiska prestationer. Vad är roligast? Att bli "nästa bäst" eller "bra", och veta exakt vad man inte gjorde för att komma den sista biten till toppen? Eller att faktiskt ge järnet och skörda de söta frukterna av framgång..?

Framgångsrik själ bor i sund kropp

2009-10-26T03:06:00.000-07:00

Spenderade just en härlig timme på gymmet. Kan inte tänka mig särskilt många bättre sätt att inleda en vecka på än att med liv och lust fokusera 100% på den egna kroppens upplevelser av hårt arbete. Det märks så tydligt att kroppen älskar rörelsen. Den tycker om att ta i. Det tycker om att kunna ta i allt mer ju hårdare den jobbar. Och själen som bor i den tycker om att känna lugnet och koncentrationen som uppstår till exempel när 70kg läggs på axlarna och knäna ska böjas och sträckas.

Att träna ger energi. Det är ett fantastiskt sätt att "blåsa rent rören". Det är ett underbart sätt att känna sig nöjd och avslappnad. Det är en stund där bara den egna kroppen och knoppen betyder något. Full koncentration här och nu, och en skarp blick mot de mål man satt upp. Detta förbereder oss för livet utanför gymmet lika väl som det ger oss en stark, smidig och välmående kropp (som dessutom bara blir snyggare och snyggare PÅ KÖPET!!!). Man lär sig att inte ge upp för att man hade en lite sämre dag, eller en svacka, utan biter ihop och kommer igen. Kroppen lär sig att arbeta och slappna av, och lär samtidigt sinnena detsamma.

Att vilja och våga satsa, och att komma igen efter motgångar är några av framgångens viktigaste beståndsdelar. Att inte ge upp, att sträva mot sina mål (som man givetvis tänkt igenom och verkligen, verkligen, vill uppnå) är det som krävs. Ingen råkade nå bergstoppen av en olyckshändelse, utan alla som nådde dit gjorde det som ett resultat av förberedelser, målmedvetenhet och fokuserat arbete. Det bästa är att kan någon annan kan jag. Och du. Och vem som helst. Bara vi bestämmer oss. Träning hjälper oss att bestämma oss, och orka hela vägen fram. Win-win-win. Gymmet, nästa!

Målet: Inspirera till excellens

2009-10-24T08:24:00.002-07:00

Det börjar bli hög tid att formulera vad det egentligen är, mer konkret, som jag ska ägna mig åt nu när jag ska ut och verka helt på egen hand och på eget bevåg.

Inspiration är ledordet. Målet är att inspirera klienterna till att finna det bästa i sig själva och använda det på ett ändamålsenligt sätt för att må sina mål. Jag vill se mina klienter utmana sig själva och växa på vägen när de övervinner sina hinder, och få vara deras stöd och guide på denna spännande resa.

Hur detta ska gå till? Individer, helt vanliga privatpersoner, -sons, ringer eller mailar och ber mig boka in en tid för ett inledande samtal för att de behöver hjälp på vägen inom karriär, relationer eller livsstil. Eller för att de behöver hjälp med att veta vad de egentligen vill ha ut av livet och tillvaron. Vi sätter upp ett antal tillfällen för coaching-samtal, och betar av problemområdet/na tills klienten är nöjd och har kommit vidare på önskat sätt.

En annan kategori som jag kan erbjuda vägar framåt är företag. Ge de anställda en workshop i hur man kan använda "Det är inte hur man har det utan hur man tar det." rent praktiskt för att må bättre jobbet själv, samt öka den allmänna trivseln. Både chefer och anställda som känner att de drabbats av låsningar och idétorka är mer än välkomna att lösa dessa knutar med mig som stöd. Och jag besitter betryggande nog arbets- och organisationspsykologisk kompetens, och kan bistå med lösningar på både beteendenivå för individ och grupp, samt på mer övergripande plan utifrån organisationens profil och behov. För de mer lättsamma men viktiga tillfällena kan jag tillhandahålla workshops för teambuilding eller idé-boost. Eller varför inte en lunchföreläsning, eller en halvdag, på temat hälsa och livsstil, och vad vi kan göra var och en för att komma på spår.

Ja, det finns att göra. Nästa steg för mig är nu att skissa upp ett produktblad och visitkort. Beställningen går iväg i samma sekund som Bolagsverket behagat svara på min ansökan om namnbyte och tillägg av bifirma. Just nu har jag sysselsatt mig med att jaga nyttiga nätverk på nätet. Tips, någon? Eller kanske någon som har tips på sajter där man kan marknadsföra sig gratis eller billigt?

Storyboarding och röstträning

2009-10-22T13:40:00.000-07:00

Idag har jag testat en ny häftig teknik för att vaska fram vägen till framgång; Storyboarding. Vår lärare Jenny gick igenom denna metod med oss i eftermiddags på NLP-kursen, och för mig blev resultatet revolutionerande. Inte för att jag lyckades plottra ner alla mina tre storyboards som jag ville ha på studs, men för att de två jag fick ner gjorde det fantastiskt enkelt för mig att se vilka mina nästa steg ska bli. Och stegen efter dem följer i rutornas ordning, precis som i en julkalender. Framgångsrecept beställt, och levererat! Nu gäller det att ta tag i dessa "ruta 1" som jag ritat upp. Så enkelt, känns som att jag verkligen inte kan ha några ursäkter nu när kartan är ritad, och det enda som saknas är adekvat handling. Hur kul skulle det kännas att säga efter en månad att "Jag har ännu inte fått tummen ur."? Nä, precis, inte alls, så det kommer inte att hända!

Jag hittade för övrigt idag ännu ett spännande område att leka med, där jag faktiskt inte varit och tassat tidigare; rösten. Jag använder mitt ansikte och min kropp i dansen för att uttrycka olika saker, men rösten använder jag varje dag och ändå har inte tanken på att vårda och träna den slagit mig alls... Förrän nu. Ska ta och beställa en av Jennys röstträningsskivor imorgon!

Titel: Inspiratör

2009-10-20T12:33:00.000-07:00

Jag har länge funderat över hur jag ska sammanfatta det jag är bra på. Till sist slog det mig att jag inom alla områden jag verkat hittills fått höra att jag inspirerar andra. Att jag får andra att
bryta sig genom sina barriärer, att vilja och våga bli och göra mer än de tidigare trott var möjligt. Nu ska jag göra något konkret, och framförallt eget, av denna förmåga. Som coach och föreläsare
kommer den att vara till stor nytta. Det är redan en tillgång i rollen som danslärare och som sjukgymnast, och har hjälpt mig i rollen som lärare i olika sammanhang. Det är ju så roligt att se när ljuset tänds inuti någon, och att få bidra till det är alltid en boost. Nu är tanken att förutom att fortsätta lära ut dans inspirera andra på heltid, både genom föreläsningar, kurser, workshops och coaching inom livsstil, relationer och arbetsliv/karriär samt mental träning.

Idag återupptog jag förresten också jakten på en lokal för min verksamhet. Behöver den rätt så snart, eftersom jag blir på egna ben efter nyår. Ett litet kontor med utrymme för att ha samtal står på önskelistan. Gärna i ett kontorshotell av något slag, eller att jag hyr ett rum någonstans där min verksamhet skulle passa in i 'ekologin' för företaget. Hellre mys än flash, om man får vara lite kräsen (det är jag iofs oavsett...).

Mera NLP incoming

2009-10-18T22:08:00.000-07:00

Idag börjar ännu en vecka av kursen som jag insett har förändrat min syn på mig och min tillvaro något ofantligt. Efter år av mental dvala känns hjärnan återupplivad och jag känner mig inte bara hungrig och svältfödd på nya utmaningar, utan också i högsta grad redo att ta mig an dem.

Mina lärare på denna kurs kommer att finnas med mig länge som människorna som visade mig vägen till mina resurser och fick mig att tro på deras tillräcklighet igen. Att vara omringad av ett gäng kursare som också är mitt i förändringar i sina egna liv, och som vågar gå vidare mot dem, genom dem, är otroligt inspirerande. De peppar, lockar, pockar och sporrar till att våga. Det är en härlig gemenskap med bonuseffekter. Alla borde förunnas en tid med människor som dessa.

I veckan har jag lovat att presentera produktbladet för min nya business för en kursare, och jag vet att hon bad mig om det för att hjälpa mig att få ändan ur vagnen. Nu blev jag förvisso stjälpt ur vagnen, men tänker använda den energin som frigjordes i processen till att närma mig mina egna mål.

Ännu en gång reflekterar jag över att jag kanske borde vara orolig över framtiden. Efter februari har jag ingen försörjning spikad eller klar. Men jag känner mig lugn. Jag vet att jag är envis nog att klara mig oavsett vad som händer med tillvaron. Och faktiskt är det mer spännande än oroande att det nu är upp till bevis på den fronten. Min mor glömde lära mig innebörden av "kan inte", och mina underbara lärare på NLP-utbildningen har hjälpt mig att damma av mina resurser. Dags för The Rise of Callisto (såg förstås The Rise of Lycans i helgen, därav den 'poetiska' referensen).

Framgångstankar

2009-10-18T12:36:00.000-07:00

Det här är första inlägget på min nya blogg. Det känns väldigt spännande att påbörja denna blogg, då den samtidigt symboliserar ett stort steg i min tillvaro; det vill säga jag ska stå på egna ben nu efter ett antal år som fast anställd.

Min blogg ska handla om att må bra och vägar till personlig lycka och framgång. Att ha hänvisats till detta steg i mitt liv är det viktigaste steget mot min egna lycka. Jag har länge känt mig vingklippt, och plötsligt står alla dörrar öppna för mig. Det är bara att hugga in. *!!!*

Nu är det helt upp till mig själv. Jag ska sälja tjänster inom utbildning, workshops/föreläsningar och coachning. Områdena jag verkar inom är mental träning, livsstil, karriär, rehabilitering, stresshantering, arbetsmiljö, kommunikation och relationer, privat och inom arbetslivet.

Jag blir min egna chef, min PR-ansvarige, min IT-strateg och min personalchef. Det känns jättespännande. Ingen att klaga eller skälla på när saker går snett alltså, men ingen heller som håller igen.

Det här är det bästa som hänt mig någonsin, att jagas ut på denna resa, som jag egentligen väntat på att göra. Nu gäller det att hitta vindarna som styr skutan i rätt riktning. De första stegen är nu avklarade. Nästa blir visitkort, få upp hemsida och trycka upp små produktblad för mig själv. Det här är verkligen kul på riktigt. Jag vältrar mig i allt jag är bra på och kan ta betalt för. Om inte det skulle höja humöret, så vore ju något snett, eller hur?

Nu som sagt, full fart framåt. Håll tummarna. Och hit med alla tänkbara uppdragsgivares namn och kontaktuppgifter.